Visst gav det en del träsmak, men nu har dassgolvet minsann till slut ändå fått foga sig.
Saknas bara lite färg nu så ska nog nödgade och tvungna besökare känna sig helt golvade.Sedan plockade jag bort sommarens andra fästing. Från exakt samma ställe på benet. Men det är inget att fästa sig vid. Lite estnisk konjak som blodstillande och desinficering. Och den konjaken är så dålig att det räckte med en i ena benet.
Nej, nu ska jag skriva lite novell.
P.s. Detta inlägg är sponsrat av Ingvar Oldsberg. D.s.
Inlägg
2 kommentarer:
Grattis, dasset är en viktig del av landetlivet. Själv fick jag mitt i födelsedagspresent av goda vänner, de var rädda att det gamla skulle blåsa omkull och skramlade till ett nytt.
Tack! Ja, vi är nog de enda i byn som har dass och har fått beröm för det av en av de bofasta. Idag kom det några kreativa, unga damer och hjälpte till att färdigställa det hela. Enda nackdelen med det är att det blir tydligt hur mycket utsidan behöver sig en omgång med färburken också.
Skicka en kommentar