Hittills har min pappa Stefan och jag gett ut tre ungdomsböcker tillsammans. Det är fristående böcker i serien om femtonårige Ted, som bor i Stockholmsförorten Gröndal. Böckerna heter Beskjuten, Jagad och Plåtad. Nu har vi börjat med en ny bok, som vi får se när den blir färdig. Men vi ska ägna sommaren åt att skriva, har vi sagt.Många undrar hur det är att skriva böcker med sin pappa. Jovars. Inte så pjåkigt. Vi känner varandra utan och innan och delar intresset att läsa och skriva spännande böcker. Och vi driver varandra framåt när vi håller på med en bok. Vilket man verkligen kan behöva som författare.
Jag blev inspirerad av vår författarkollega, Eva Swedenmark, som på sin blogg nyss publicerade ett inlägg om författarsamarbeten. Eva är en erfaren samarbetsräv i dessa sammanhang. Det är roligt att det finns fler som lyckas med det stundtals svåra konststycket att skriva böcker ihop. För det handlar ju också om att komma överens. Att vara författare är annars ganska ensamt.
Inlägg
3 kommentarer:
Visst är det fantastiskt att kunna samarbeta om skrivande, att fantisera ihop och även ha modet att kritisera med det gemensamma bästa för ögonen! Jag samarbetade en gång med min pappa jag också om en teaterpjäs, Emma i Ringbyggningen som sedan blev en Emma Vallbok: Flickan i medaljongen
Intressant att höra om familjesamarbeten -du verkar ha en väl etablerad skrivrelation med din far. Så roligt! Jag har också en författande förälder, min mamma är poet. Just nu skriver min dotter och jag en bok tillsammans om filosofi för gymnasiet. Hon är arton år, och vi har jätteroligt. Min son står för illustrationerna! Det är alltid en glädje att dela skrivintresset med andra, och kanske i synnerhet med den egna familjen; man får ett intresse som överskrider hushållstjatet. Lyckat till!//Sofie
Vad kul att fler har liknande erfarenheter av att skriva över generationsgränserna!
Kreativt att låta samarbetet med din pappa leda vidare till något nytt, annat, Eva!
Och Sofie - det låter som rena familjeidyllen vid skrivbordet! Lycka till ni med! Min pappa är faktiskt till vardags lärare i svenska och fiosofi på gymnasiet. Världen är liten, som det brukar heta.
Skicka en kommentar