Från omgivningen får jag ofta höra att jag är frånvarande när jag är inne i ett litterärt projekt. Det går liksom inte att stänga av den där kanalen in i litteraturen som växer fram inne i skallen. Det finns ingen av-och-på-knapp när man exempelvis förflyttar sig från skrivrummet till matrummet.
Författarens förbannelse. Och välsignelse.
För den där frånvaron skapar också närvaro. I det som man håller på att jobba med. Och närvaro är viktigt i skönlitterära verk. Så omgivningen får stå ut med ens frånvaro. Ha alltså överseende med förvirrade författare om du stöter på dem. I bästa fall kan den förvirringen leda till en bra dikt, novell eller ett par njutbara romansidor.
tisdag 23 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar