Gråt på morgonen

Jag har gråtit nu på morgonen. Har nämligen lyssnat på Monica Zetterlund, Lena Nyman, Kerstin Bagge och Lena Ericsson när de sjunger Hasseåtages text till Glenn Millers "In the mood". I versionen som uruppfördes i revyn Svea Hund på Göta Lejon lyfter de fyra sångerskorna fram texten så vackert. Varsågoda: Inte mod. Vilken text! Tänk att den fortfarande är så aktuell - när man exempelvis idag tänker på Iran och Sveriges stelnackade, gammelkonserverade ledarsidor.
Sedan rattade jag in min favorittrubadur Lars Demian när han sjunger sin kallmotivade, trasiga Fyllot & Miss World. Hur bär han sig åt för att det inte ska slå över i enbart sentimentalitet och pekoral?
Demian tillägnade mig faktiskt den låten en gång, när jag lyssnade på honom inför en intervju. Han hade ondgjort sig över Aftonbladets dåvarande skvallergalning Tom Hjelte och landets journalister fick alla sin släng av sleven. Men så kom Lars Demian på att jag fanns i publiken och att jag skrev för gatutidningen Situation Sthlm. Som plåster på mina journalistsår tillägnade han mig, "en schyst journalist", den här låten och sjöng den så raspigt, sårigt och skimrande att flera i publiken grät. Jag hade fullt jobb med att förhålla mig professionell - jag skulle ju intervjua honom efteråt. Men det gick. Jag lyckades hålla tårarna tillbaka den gången.
Men nu, åtta år senare, i skrivarstugan i skogen kan jag låta tårarna rinna ner över tangentbordet.