Bloggandet författarens kaffepaus

Eva Swedenmark, en författarkollega, är en flitig bloggare. Hon ser bloggandet som kaffepauser i författarvardagen. Skrivande som paus i skrivandet.

Hon är bloggarveteran. Jag är ny, men jag tycker mig förstå efter en knapp vecka på bloggarbanan vad hon menar. Fast jag själv inte har författat så mycket under den här första bloggveckan, utan mest skrivit dagsverser och ägnat mig åt journalistik.

Eva är nog mer vardagsbetraktelsebloggare än jag varit hittills också.
Men jag känner redan att bloggandet ger en som skrivande person en sorts deadline och en anledning att sätta sig framför datorn. Och få ur sig något vettigt. Jag har satt ribban högt med mitt en-dagsvers-om-dagen-koncept. Men det är bra att utmana sig själv, tror jag. Även om det låter klyschigt. Bloggandet vässar verktygen.

En annan författarkollega och vän berättade igår för mig att han satt sig ner och börjat skriva igen på sin nästa bok efter ett några veckor långt uppehåll. Det blev inte bra, tyckte han och han kände sig rostig. Jag sa att bloggandet för mig gör att jag inte låter verktygen vila sig rostiga. "Kanske skulle man börja blogga", sa min vän.