Det är på nätterna man förstår att en stad aldrig blir mörk eller tyst. Är det det som skrämmer människor från landet? Och även om man är född och uppväxt i en stad som Stockholm så kan dess nätter injaga skräck i en. Fast jag känner mest lugn i Stockholms dova nattljus och nattsus.Man kan lära sig mycket om en stad genom att betrakta den om natten. Men på nätterna skriver inga riktiga författare, sa ju Ivar Lo-Johansson. Därför får det räcka med detta för denna natt. Scannern sover redan. Hoppas jag.
Gonatt.
Inlägg
2 kommentarer:
Sa han det den lille arge farbrorn? Att riktiga författare inte skriver på nätterna? Han gjorde sig själv till norm för förfataren. Jag säger arge för att vi hade några duster med honom när jag var redaktör för Fönstret.
Jajamensan. Visst sa han det. Jag antar i och för sig att oavsett om man bodde på Bastugatan och hade arbetslya dörr i dörr med bostaden och tog på sig kostymen när man gick till jobbet klockan sju på morgonen skulle nog Ivar Lo inte betrakta en som en riktig författare. För det var nog enbart avsett för honom själv. Jag kan tänka mig att han var liten och arg. Läser man "Författaren" förstår man att han gärna gjorde sig ovän med folk. Särskilt sådana som han inte ansåg vara riktiga författare. Men han skrev en mängd fantastiskt bra böcker, det kan ingen ta ifrån honom. Och nog var han en riktig författare.
Skicka en kommentar