Jonas Karlsson mellan vardagsbestyr och sömn

I vardagens mellanrum - hålrummen mellan bestyr, jobb och sömn - fortsätter jag med Jonas Karlssons novellsamling "Det andra målet". Det blir ungefär två noveller i stöten och boken börjar utveckla sig till någots slags stockholmsk "Short Cuts" på låg växel. Sympatiskt, men inte särskilt spännande. Trots allt räcker det inte att en bok är tillbakahållen. Den måste ha ett ärende. Annars blir det mer som ett telefonsamtal där uppringaren har glömt bort varför han eller hon ringer en. Mest en irriterande bagatell mellan de betydande samtalen.

Faulkner får vila på nattduksbordet så länge. Jag vill ändå läsa andra hälften av Karlssons bok. Eftersom jag fortfarande hoppas att han ska ha mer att säga mig. Men det står redan klart att han har en bra bit kvar till Strindberg i verkligheten.