Här kommer en mer allmän vers jag nyss skrev. Kanske kan man se det som ett inlägg i debatten där författare och särskilt poeter (se exempelvis Kulturutredningen) ses som onödiga om få människor läser deras böcker. Adolf Hitler resonerade så att "onödig" konst som få tog del av skulle förintas. Han lät i och för sig bränna en del böcker som lästes av miljontals läsare också. Poesi berör - oavsett om man tycker om den eller inte. Men få saker kan trösta en så som en bra dikt kan.
Diktarens lön
Att skriva dikt, det lönar föga
i tider som är marknadströga.
Där inga ord som fogats samman
och varsamt, långsamt vägts på våg
kan mäta sig med mord och gamman
i någon deckardialog.
Istället hoppas fromt poeten
att få sin lön i evigheten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
håller med om varje rad,
funderar om man borde vara lessen eller glad,
när man ödmjukt kan notera,
att även om fakturorna blir flera,
så får man inte i plånboken mera
:)
Låter lite Astrid Lindgrenskt det där.
"Medborgare hör min sång,
Pomperipossa är på gång...",
som Cornelis även sjöng i "Samba för Pomperipossa".
Eller är det alla räkningarna
som inte stämmer med beräkningarna?
femhundra spänn för en recension
det blir inte mycket till pension
men det kan det kanske vara värt för att med ett elakt litterärt stick
få klämma till pompöse kriminalarDick
That´s the spirit!
Recensenter och poeter har i alla fall roligt på jobbet.
Skicka en kommentar