Imorse blev det en kilometerstur i Eriksdalsbadets 28-gradiga utomhusbassäng. Vägen dit, den enligt radion 17-gradiga promenaden från omklädningsrummet, fick mig nästan att gå hem. Men väl i gick det undan och jag kunde börja bearbeta en novell jag håller på med. Jag löste ett problem tack vare en kille som for fram och tillbaka mellan banorna. Jag tackade aldrig killen, men han hade nog inte fattat vad jag pratat om ändå.En liten skara fågelungemagra barn hade simskola i stora bassängen och kämpade sig fram och tillbaka längs ena kanten. Simskollärarinnan blev mäkta stolt när barnen fick beröm av förbisimmande morgonpigga motionärer med solsken i blick. Duktiga elever är ju lärarens bästa betyg.
Simturer är en bra form av skrivarbetesmeditation. Rekommenderas!
Inlägg
2 kommentarer:
Kul Victor, att du antagligen var i bassängen när jag i morse gick förbi på min tankepromenad då jag också funderade över en novell jag håller på med. Sånt sammanträffande, så kallade slump gillar jag! Det såg härligt ut, fick stor lust att själv bege mig dit en annan tidig morgon för att dyka ner i de blå vattnet. Jag hörde och såg simfröken men några magra barn lade jag aldrig märke till, jag stannade aldrig, bara gled liksom förbi. När jag var liten fanns det ett hopptorn där. Jag minns när jag stod på femman och skulle hoppa och tvekade och de bakom mig tryckte på. Så bara.. ut i luften...
Jane
Jane. Roligt sammanträffande, som sagt! Ja, simmande är verkligen både lust- och skräckfyllt. Jag har själv mer än en gång varit några andetag från att drunkna i barndomen. Vatten är en god inspirationskälla. Har du läst John Ajvide Lindqvists "Människohamn", som just kommit ut i pocket? Han leder vattnets makt över oss människor lite längre.
Skicka en kommentar