På morgonen var min radarparskollega, fotografen José Figueroa, förbi på en kaffe och lite jobbsnack. Han skulle sedan vidare till en ännu en författarplats. Ja, nu syftar jag inte på min lya, utan på att han plåtar Arbetarens sommarserie med svenska klassiska kulturikoners, däribland många författares, hemtrakter. Efter att José lämnat min lya bläddrar jag fram ett av dessa författarfotspår i ett ex av Arbetaren ur sommartidningshögen. Det är Ruben Nilson och hans Ekenskvarter. Fastnar snabbt i den kunniga och rappa artikeltexten och alla briljanta Nilson-citat. Har aldrig tidigare fastnat för honom. Visste exempelvis inte att han skrivit så elakt och vasst mot krigshets. Men nu, när jag läser honom, ser jag också i Stockholmshyllningstexterna hur vasst och vackert han skriver.
I brist på Ruben Nilson-skivor sätter jag på en Fröding-platta och fångas av hans ordmagi medan jag duschar.
Två svenska poetikoner som påminner oss om att allt inte var bättre förr. Även om poesin ibland var det.
Ska försöka hinna få tag på Ruben Nilsons visböcker och Fred Åkerströms Nilson-plattor innan jag beger mig tillbaka till Värmland. Förmodligen är det tidsoptimistiskt. Jag har ju en del att skriva också. Bland annat.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar