Idag har ett gäng relativt unga författare (Pauline Wolff, Anne Swärd, Jerker Virdborg, Jens Liljestrand, Jesper Högström, Sven Olov Karlsson och Susanne Axmacher) publicerat ett litterärt manifest på DN:s kultursidor. De vill inför det nya, kommande decenniet fortsätta att sätta det stora berättandet i centrum istället för litterära språkövningar, chick lit och deckare. Friskt känns det, eftersom den litterära offentliga debatten bland oss författare annars är så begränsad och förenklad. Språkövare mot deckare och så där.
Läs manifestet här.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Ja, väldigt friskt ... Eller kanske avundsjukt, fruktansvärt avundsjukt. Varför är Kepler så populär och inte jag. Varför får Lotass sitta i akademien och inte jag. Varför skriver Ahndoril så smarta böcker, varför får Malte Persson alla att skratta? Varför är vi så trista och ointressanta? Bäst vi skriker lite! Nu skriker vi: Ouaäääuoiii ... bu hu hu ...
Svempa
Precis det här är friskt. Det är inte farligt att bli arg. Som du, anonyma kommentator,som står så stolt för dina åsikter med din anonymitet. Då har du i alla fall fått tänka lite. Och det är ju inte fel. Det är ju mindre friskt att så många författare tävlar om att hålla tyst om litteraturen. Att så pass många kan bli så arga över ett litterärt manifest visar att det behövs.
Skicka en kommentar