Och staden är ett grådaskigt vykort. Har bland annat skrivit och skickat Estby Medias första fakturor. Företagskortet har kommit. Revisor engagerad. Livet leker lite grann. Förutom fakturorna har det inte blivit mycket skrivet idag. Än. Men har läst en del i Joe Hill-boken. En mindre storslagen Stephen King känns det som när jag kommit halvvägs in i pocketen.
Köpte Lars Keplers "Hypnotisören" tidigare i sommar, men har ännu inte läst den. Har följt Aftonbladets avslöjande att Kepler är författarparet Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril. Inte så lite bisarrt journalistiskt uppdrag att åka från Stockholm till Västkusten sent på kvällen för att snoka upp två författare på deras sommarställe och fråga om de är en pseudonym strax innan de ska gå till sängs.
Boken har bara kommit ut och på en gång sålts i över tjugo länder och Ahndorils har redan kammat hem nio miljoner kronor. Lyllos!
Åtminstone två svenska författare som kan leva på sitt yrke.
Inlägg
4 kommentarer:
Ja, inte är det mig deckarförfattare tjänar några stålar på i alla fall. Köper jag en pocket vartannat år så är det inte mer, och då är det för att läsa på semestern. I år hade jag inte tid; jag hittade en gammal torr och gulnad "En bok för alla" från 80-talet i den kommunala tvättstugans bokhylla. Den handlade om en arbetargrabb och hans mamma på 1920-talet.
Jane
Ja, men så var Hypnotisören något alldeles extra, tyckte jag. Så spännade hela vägen, från början och ner i det djupa vattnet ...
Jessika G
Jane, du är föredömlig i din ickekonsumtion. Och visst kan man hitta mer spännande läsupplevelser i gulnade, gamla böcker.
Jessika, nu blir jag ännu mer sugen att läsa Kepler. Har några böcker på kö först, men sedan blir det Kepler.
Miljövänlig är jag, utan bil, sällan flyg och inget kött, men jag måste nog förtydliga en sak här med mitt inlägg: Deckarpocket köper jag sällan, men däremot köper jag många andra pocket, och skulle gärna köpa ännu fler om jag bara hade tid att läsa dem. Det är underbart med böcker, gamla och nya!
Skicka en kommentar