lördag 12 juni 2010

På gamla tiders vis

Tömt dasstunnan. Ett skitjobb, men någon måste göra det. Och när man väl gjort det ett par gånger är det inte så farligt. Det svåraste är att få tillbaka tunnan på sin plats under dasslocket. Det är en konst. Sedan måste man tvätta av sig och när man har sommarvatten, som vi har i skrivarstugan, får man göra på gamla tiders vis. Med tvättfat och tvättkanna. Och det är något visst, att snudda lite grann vid hur det har var en gång.

5 kommentarer:

Jane Morén sa...

Jag gillar det där gamla, att tvätta sig i tvättfat på sommaren.Och själva tvättservisen är så fin med det rena vita och enkla linjer.

Victor Estby sa...

Ja, det är riktigt härligt med det enkla och gamla ibland. Även om man ibland när man är här längtar hem till nya tiders enkelhet, som en varm dusch.

Evas värld sa...

Dass, det har vi på landet. Att byta tunna var exmakens jobb. Men så försvann han och där stod jag. Men döttrarna och jag utrustade oss som för fältslag och klarade bytet galant!

Annika sa...

Vi har mulltoa i stugan med en stor tunna under huset. Fyra fack som fylls på ett efter ett, ett per år. Så när vi ska tömma ett fack har innehållet fått multna i 4 år och allt äckligt är borta. Men jag minns när jag var barn och det oljefatet vi hade som tunna i utedasset skulle tömmas. Oj, oj, oj... Särskilt den gången då mammas morbror råkade snubbla när han tillsammans med en annan släkting skulle bära bort tunnan och det blev en svallvåg som träffade hela honom och han blev dränkt i skit från topp till tå. Han kräktes tarmarna ur sig och jag, jag skrattade så att jag ramlade omkull!
Tvål och vatten räckte inte för att få honom ren igen, det blev till att hoppa i sjön med kläderna på!

Victor Estby sa...

Eva: Ja, du ser. Inte var det så farligt eller svårt. U och jag brukar turas om när det gäller tömningen av tunnan. Och ofta är det aldrig äckligt, eftersom vi kör med torvströ. Mycket bra uppfinning. Brukar användas till stall annars. Dasset har för övrigt en liten skorsten. Det luktar aldrig illa därinne.

Annika: Bra uppfinning med facken! Och fantastisk historia om mammas morbror!