Brinner för bokmärken

Just börjat läsa Ray Bradburys "Fahrenheit 451", som jag aldrig läst tidigare, utan bara sett filmen. Det är En bok för alla-pocket och jag gillar inte hundöron eller knäckta bokryggar - jag har mer respekt för böcker än så - så jag rotade fram ett bokmärke, som råkade vara en eldsflamma. Ibland har slumpen både viss humor och tajming.

Hur gör ni för att hålla ordning på läsningen? Har ni bokmärken, gör ni hundöron eller knäcker bokryggar?

Estby Media-måndag i skrivarlyan

Idag har jag fått lite skrivet på en novell och fått ett kontrakt på ett kommande jobb. Fått tag på en intervjuperson och varit snubblande nära att få tag på två till.
Läste också ut Harper Lees "Dödssynden" eller "To Kill a Mockingbird", som den heter på engelska. Riktigt bra klassiker med många dimensioner, komplexa karaktärer (även om perspektivet svarta-vita är trovärdigt känns det väldigt gammalt och stör lite grann därför och kanske kunde white trash-folket varit något mer nyanserat. Men boken är skriven på femtiotalet, så man får ha lite överseende) och en skön berättarröst i lilla stenhårda lågstadietjejen "Scout" Finch. Fantastiskt bra namn i boken över huvud taget: Atticus Finch, Jem Finch och Boo Radley är bara några.
Nu har jag börjat med Jane Moréns nyaste bok "Ansiktet i händerna", som förstås känns lovande.

Rapporterar från Botkyrkas första internationella bokmässa

På LO-tidningens hemsida rapporterar jag i flera minireportagenedslag från Botkyrkas första internationella bokmässa som hölls 5-7 maj. Här skriver jag om Nawal El Saadawi, Daniel Boyacioglu och om varför knivskärningar i Alby får mer massmedialt utrymme än världslitterära evenemang i Hallunda.

Lektörens lycka

Nu har en bok kommit ut som jag har varit redaktör för. Nog blir man stolt och lycklig av att ha bidragit lite grann till att ett bra manus blir en bra bok som når läsarna. På Liv i Sveriges hemsida kan man läsa mer om RoseMarie Sjöbergs "Man går inte ifrån man och barn", som ges ut på Faun förlag.

Låttexten klar - med lite inspiration från Thåström

Igår kväll blev jag klar med låttexten. Idag anländer H, så får vi se vad hon tycker. Jag läste den för U igår och hon tyckte om den. Men sedan ska den funka i en sångarmun också och det är en egen process.

Jag gjorde ett snabbt besök på bokrean igår och köpte Thåströms "TXTR", som gav låttextmakaren lite ny energi och nya ideér. Läsa och nöta stol är det enda som duger för författaren.

Åhléns borde lära av Akademibokhandeln

Bloggvännen och författarkollegan Eva Swedenmark glädjer med att länka till nyheten att Akademibokhandeln ska bli en riktig bokhandel igen! En bokhandel som är bäst på böcker, gå tillbaka till ett bredare utbud och färre lattemuggar och vykort och mindre av Designtorget-komplex. Äntligen något som går framåt i det här bakåtgående samhället! Jag har känt mig allt mindre hemma hos Akademibokhandeln och jag gillar verkligen att köpa böcker i bokhandlar.
Nu är det bara för Åhléns att fatta galoppen, för där är sedan en tid bokavdelningarna hopplöst smala, fantasilöst fixerade på de mest säljande böckerna. När Åhléns fattat den galoppen kan företagets småbutiker göra något åt sin diskriminering av män. Butikerna har nämligen slutat sälja kläder för män. Varför? Antar att butikerna resonerar på samma sätt här som på bokavdelningarna: Att man säljer det som säljer mest. Allt annat plockar man bara bort. Samtidigt plockar man bort alla kunder, alla människor, som inte passar in i bästsäljarmallen.

Förortsdebatterar

Som det förortsbarn jag är har jag självklart läst Per Wirténs bok "Där jag kommer från - kriget mot förorten". En på många sätt intressant och välbehövlig bok i diskussionen om hur städer ser ut och varför. I synnerhet i Sverige och på Stockholms södra sida. Och en upprättelse för alla oss förortsbor som angripits och anonymiserats genom åren. Men det finns också invändningar att göra mot boken. Läs min artikel i LO-tidningen om boken här. Kommentaren under artikeln kommer att få ett svar av mig inom kort.

Framträdde på Kulturhuset igår

Igår morse läste jag dagsverser och Söndagsbildendikter på Kulturhusets nya poesiscen. Det var faktiskt premiären för höstens frukostpoesi i husets nya bibliotek nere vid "Plattan". Roligt och hedrande, förstås. Fick en hel del skratt och leenden och en del av de allvarligare dikterna vidrörde nog ett och annat hjärta. Det var ett tag sedan jag läste dikter inför publik. Hade glömt vilken lyckochock man får efteråt. I alla fall när det går bra. Scenpersonens belöning: Man berör och folk tycker om en.
Efteråt gick jag, trots att jag är lite trött efter senaste dagarnas halsont och hängighet, och köpte en kasse poesiböcker på ett antikvariat. Sedan satt jag och läste och njöt hela eftermiddagen och kvällen.

Hypnotiserande hypnotisör

Har just läst ut Lars Keplers (Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril) "Hypnotisören". Visst var den spännande, åtminstone tidvis. Jag tycker också om att boken till viss del komplicerar bilden av brottslingar. Men det är svårt att engagera sig i personerna. De är liksom ihåliga, tomma dockor som flyttas hit och dit. Dels är det vad som gör att jag somnar om och om igen när jag läser. En hypnotiserande hypnotisör, men kanske inte på det vis författarna tänkt sig. Dels är det bokens slarviga språk. Det dräller av plötsligt och onödiga adjektiv. Brist på gestaltning, alltså. Vilket också gör att boken ofta tappar tempo, trots att intrigen och idén är intressant. Jag känner igen den kalla människorbeskrivningen från en av Alexander Andorihls böcker som jag läst och recenserat tidigare i en tidning. Han lyckades inte heller då skapa något engagemang kring sina karaktärer och beskrev dem i termer av kallblodiga djur och döda ting. Det skapar en ganska obehaglig känsla, mest inför författaren. Och det antar jag inte varit meningen.

"Hypnotisören" är också omotiverat lång och hade kunnat kapas med åtminstone hundra sidor. Det hade kunnat hjälpa läsarintresset och spänningen lite på traven.

Mellan jobben - lunch med Frank

Idag har jag skrivit och läst och redigerat. Håller på med korrekturläsningen och lite annat fix kring antologin också. Sedan har jag fått ännu ett redaktörsuppdrag för en bok som ska komma ut i höst. En hel del att göra både nu innan sommaren och under den, alltså.

Men jag och U hann ändå ta en lunch på stan med Frank och hans fina föräldrar idag. Och när han ätit klart var leendet aldrig långt borta. Och ja, det är förstås U han ler mot på bilden. Han är redan svår på damer när han precis lärt sig stå. Hur ska det då inte bli när han kan rusa efter dem?

Det går att bli klar med en bok!

Jag har sagt det förut. Men det tål att upprepas: Det går att bli klar! Läs bara här på Aino Trosells blogg. Det har hänt att jag längtat dit.

VIN I PET-FLASKA: FRAMTIDEN ÄR HÄR!

Som en liten replik på alla digitala förståsigpåare som gottar sig i inlägg om papperstidningens och bokens död. Idag köpte jag den här flaskan på systemet. Inte godare, billigare eller bättre på något vis och inte mer klimatmässigt gångbar heller när det kommer till kritan. MENHÄRÄRFRAMTIDENSERNI: VINIPETFLASKATJOHEJPÅERALLAGAMLAGLASFLASKEOCHLÅDVINSSTOFILER!

Ingenting blir bättre med den här förändringen, som inte med bästa vilja kan kallas utveckling. Världen blir bara lite gråare, tristare och sämre. Precis som med tidningar på nätet och läsplattor. Grattis, världen! DETFIRARVIMEDLITEPETFLASKEVIN! SKÅL TAMMEFAN!

Böcker som återuppstår

Imorrn ska jag göra två intervjuer. Sedan blir det redaktionsmöte. Därefter ska jag på en releasefest. Lena Kallenberg och Torbjörn Lundgren återsläpper varsin bok på Författarförbundets publiceringstjänst Dejavu. Ska bli intressant att se hur det går för de böckerna och alla andra böcker som inte finns att få tag på längre, som Dejavu nu ger ut igen. 24 titlar hade lagts upp hos Dejavu för en månad sedan. Här är några av dem.

Reamätt

Bokrea och tokrea. Till slut blir jag mätt. Hittar några böcker jag skulle vilja köpa, men högarna göra mig yr, lutar sig åt mitt håll, över mig. Jag flyr ut på gatan. Köper några tidningar istället: Bang och Språktidningen. Vandrar Götgatan fram och inte ens Stig Dagerman med en bokreakasse i högsta hugg i ett skyltfönster jag passerar kan krokrea mig tillbaka in bland köpeböckerna.

Litterärt möte i Skrapan

Träffade av en slump en kompis och författarkollega i Skrapan vid Götgatan på Södermalm. Satte mig ner och snackade lite med honom. Han har ett mindre litterärt projekt på gång som han ville att jag skulle hjälpa honom lite med, visade det sig. Roligt, han är en mycket god berättare och rolig som få. Till och med som frilansjournalist är han rolig och hittar alltid roliga och annorlunda vinklar på saker och ting.
Efter att vi skilts åt gick jag in på Akademibokhandeln och köpte några reaböcker till: Aleksandra Kollontajs dagböcker i en volym och Peter Bratts memoarbok "Med rent uppsåt". Ska bli spännande att läsa efter att förra året ha läst Jan Guillous "Ordets makt och vanmakt".

Oj, vilka kap från Hedengrens!

Nytt reakap igår. På Hedengrens bokhandel vid Stureplan (Tack, Eva Swedenmark för tipset!). Hade glömt bort vilken fantastisk bokhandel det är. De har ju, till skillnad från de flesta andra boklådor, allt man letar efter. Hur bär de sig åt? Priserna är inte låga, men nu var det fyrtio procents rabatt. Så det fick bli Barbro Lindgrens samlade poesi (före 2003) "Längst inne i mitt huvud", Bo Setterlinds samlade dikter och Pauline Wolffs westernroman "Swede". Oj, vilken bokhög!

Författaren vars verk ständigt går igen

Robert Louis Stevenson skapade några verk som bara fortsätter vara giltiga och fascinera oss. Aino Trosell skriver på sin blogg om läsningen av "Dr. Jekyll och Mr. Hyde" samtidigt som nyhetsrapporteringen fortsätter om polisen som föreläst om feminism och misstänks för att samtidigt förgripit sig på flickebarn och gått till prostituerade. Och nu dessutom misstänks för att ha bedrivit hallickverksamhet. Nog låter det som en nutida Jekyll-Hyde. Boken har filmatiserats massor av gånger och talar till oss genom århundradena (boken gavs ut 1886).

Stevenson skrev också en annan odödlig roman: "Skattkammarön" (utgiven 1883). Även den håller än idag och har filmatiserats många gånger och inspirerat exempelvis till Stephen Kings fantastiska roman "Hjärtan i Atlantis" (utgiven 1999), också den filmatiserad med Anthony Hopkins i en av de bärande rollerna.

Genom Stevensons fantasivärldar kan vi kanske orka med vår verklighet lite bättre. Och kanske rentav bättre förstå den.

Spott och inga dikter på Åhléns

Jo, det blev förstås en liten hög bokreaböcker. Prövade att stånga mig in på Åhléns City för att fråga efter Jan Olov Ulléns fina 800-sidiga lyrikantologi "De bästa svenska dikterna". I informationsdisken tittade informationsdamen på mig som hon aldrig hade hört en sådan fråga.
- Nej, vi har inte några dikter alls, sa hon och spottade särskilt ur sig ordet dikter som att hon inte ville ha det för länge i munnen.
Jag har länge tyckt att Åhléns har ett märkligt bokurval. Den som inte vill ha deckare eller de allra mest sålda romanerna passar inte som bokkund hos Åhléns. Är man en sådan kund riskerar man att få boken man vill läsa utspottad på Åhléns hårt marknadsanpassade kommersgolv.
Tänkte att Akademibokhandeln ovanför Sergels torg vore ett säkert kort och det hade det nog varit om butiken inte haft en vattenläcka. Reans första dag och hela butiken måste hållas stängd. Måste kännas bittert. Det hänvisades till den stora butiken på Mäster Samuelsgatan. Fortsatte dit och där låg det högvis med boken jag letat efter. Skönt att man kan lita på Stockholms största bokaffär i alla fall.
Köpte också Carsten Jensens "Vi, de drunknade", Stephen Kings "Duma Key", Tomas Lappalainens "Camorra" (jag har ju både läst Roberto Savianos "Gomorra" och Maja Lundgrens "Myggor & tigrar" så...) och "Stockholm utanför tullarna", en bok jag varmt rekommenderar politikerna i Stockholms stadshus.

Lundberg och De Geer

Läste ut Kristian Lundbergs "Yarden" imorse och slås av hur mycket den påminner om Carl Johan De Geers "Jakten mot nollpunkten". Båda berättar om utsattheten hos ett barn som växer upp utan sin framgångsrike pappa och med sin pyskiskt sjuka mamma. Båda lever i misär och fattigdom och till stor del i mammans sjuka fantasivärld. Skillnaden är att Lundberg växer upp på ställen som Rosengård och De Geer på ställen som Östermalm.
De angriper också berättelsen på olika sätt. Där De Geer pepprar med svart humor målar Lundberg med stålgrått. Trots att "Yarden" bara är 140 sidor tar den tid att läsa, eftersom jag inte vill missa något i den tätatäta berättarväven. Lundberg berättar också för oss om hur Sverige ser ut idag, bortom prinsessbröllop, OS och bostadsrätter. Det är roligt att Lundberg får motta Ivar Lo-priset idag, för när man läser boken är det just något sådant man hoppas ska hända.

Läser Yarden medan snön faller

Snön faller och vi med den, sjunger Ulf Lundell. Snötäcket växer på skrivarlyans fönsterbleck. Det blir nog mest innesittande idag, även om vädret är vackrare än igår. Har börjat på Kristian Lundbergs "Yarden", som jag köpte i en bokhandel i Gamla stan innan jul. Konstarerar att det är skönt att en roman på 140 sidor (nio förlag av tio hade ansett den vara på tok för kort) kan ges ut, hyllas och belönas med ett av Sveriges största litterära priser (Lundberg mottar Ivar Lo-priset på tisdag). Länge leve motspänstigheten och mångfalden!