Ordmusik för livets pauser

Läser Agneta Klingspor, Sonja Åkesson, Bruno K. Öijer, Bodil Malmsten, Siv Arb, Lukas Moodysson, Märta Tikkanen och Bengt Berg. Ett blandband av den svenska poesin från slutet av 1900-talet.

"Lågpris tack vare statsbidrag" står det tryckt på baksidan av boken. Är det vad som kommer att stå bak på Volvo- och Saab-bilar i framtiden? Göran Hassler, denne poesivälgörare kanske skulle kunna lära biltillverkarna ett och annat i så fall. Han vet hur man introducerar svensk framåtrörelse, åtminstone i ord och tanke.

Dikter är så bra på att berätta något i livets pauser - på tunnelbanan, bussen, i väntrummet hos tandläkaren, i bankomatkön eller på toaletten. I väntan på att livet rusar vidare med oss är dikterna ens vackert besjälade, kloka och kortväxta kamrater. Varav de allra bästa ibland kan samsas om utrymmet i ens knä tack vare statsbidrag.

Och tack vare Ordfront lever En bok för alla vidare när staten bestämt sig för att sluta bidra.

Heidenstam på riktigt

Verner von Heidenstam är ju en uppblåst nationalist som inte borde ha fått Nobelpriset, med tanke på att Strindberg aldrig fick det. Men fan vad Heidenstam kan skriva om man tar sig tid att läsa på riktigt. Exempelvis detta ur den berömda dikten "Medborgarsång" ur diktcykeln "Ett folk" från 1902. Tänk bort de kodordade nationalistorden och känn hur det vibrerar av att han för oss samman - fattig och rik, utanför och innanför, för att tala med dagens termer. Omslaget till samlingsvolymen ovan är gjort av mästaren Per Åhlin.

Så sant vi äga ett fädernesland,
vi ärvde det alla lika,
med samma rätt och med samma band
för både arma och rika;
och därför vilja vi rösta fritt
som förr bland sköldar och bågar,
men icke vägas i köpmäns mitt
likt penningepåsar på vågar.

Vi stridde gemensamt för hem och härd,
då våra kuster förbrändes.
Ej herrarna ensamt grepo sitt svärd,
när varnande vårdkas tändes.
Ej herrarna ensamt segnade ner
men också herrarnas drängar.
Det är skam, det är fläck på Sveriges baner,
att medborgarrätt heter pengar.