tisdag 30 juni 2009

Dagens dagsvers: Svensk kabel-TV

Säkerhetspolisen kommer i framtiden få tillgång till signalspaning i kabel. Därmed utökas den kontroversiella FRA-lagen, enligt uppgifter till SvD.se.

Svensk kabel-TV

När ordningsmakten snart lär bli kapabel
att spana in dig ännu mycket mera
behöver den ju inte fantisera
om hur du lägger dig en riktig kabel.

Tandlöst gatumusikförbud?

Läser i Aftonbladet, Dagens Nyheter och Göteborgs-Posten att gatumusikanter nu blir förbjudna på Avenyn i Göteborg. Orsaken sägs vara att den företagarförening som företräder Avenyn agerar för sin personals bästa. Personalen ska ha upplevt det störande att höra samma låt om och om igen. Handlar det om en sorts personalhälsofråga, alltså?
Det tycker inte Göteborgsmusikerna Håkan Hellström, Lasse Kronér och Freddie Wadling och några till, som har skrivit en protestartikel i Göteborgs-Posten.

En av författarna bakom protesten, allkonstnären Henrik Wallgren, säger till Dagens Nyheters papperstidning att Avenyns handlare gör skillnad på folk och folk och att Lasse Kronér och Håkan Hellström inte skulle ses som lika "bad business" som "tandlösa romer som står och spelar en och samma melodi".

Freddie Wadling (bilden) är i och för sig rätt tandlös han med, men det är möjligt att handlarna föredragit även honom ändå.

Nu återstår det att hålla tummarna för att förbudet blir lika tandlöst.

Har du mött Ivar Lo?


Ivar Lo-Johansson är en författare som berör. I boken ovan berättar 30 författare om personliga möten med Ivar Lo. En del har träffat honom i egen hög (eller låg, han var ju rätt kort) person, andra har mött honom genom hans böcker. Själv har jag inte mött honom mer i personlig form än att jag sett honom på håll kring Slussen något år innan han dog. Jag har för mig att det var på hans väg till brevlådan, men jag kan minnas fel. Och så har jag besökt hans arbetslya som efter hans död gjorts om till museum.

När jag gick en skrivarkurs på en folkhögskola för drygt tio år sedan hade vi stadsvandring på skolschemat. Under en av dessa vandringar hamnade vi utanför Ivar Lo:s hus på Bastugatan. Läraren pekade på en av portarna och sa:
- Ja, och här bodde alltså Ivar Lo-Johansson.
Jag hade nyligen varit i hans arbetslya som gjorts om till museum och pekade på porten bredvid.
-Nej, där bodde han, sa jag.
Läraren gick fram till den port han själv pekat ut och tittade in på namnskylten i portuppgången.
- Jodå, här var det. "Johansson" står det här.
- Å andra sidan finns det ju rätt många som heter Johansson, sa jag.

Jag har också mött Ivar Lo genom hans böcker. Starkast intryck gjorde förstås de självbiografiska "Journalisten" och "Författaren". I den senare skriver han bland annat om Harry Martinson, som ideligen måste tvätta händerna när de är ute och promenerar och om Nils Ferlin, som han kallar "Den steppande poeten".

Min blogg- och författarkollega Eva Swedenmark kallar Ivar Lo i sin tur "den lille arge farbrorn" efter den kontakt hon haft med honom när hon var redaktör för tidningen Fönstret.
Är det fler som har minnen av Ivar Lo? Dela gärna med er av dem här i så fall.

Det är på nätterna man förstår

Det är på nätterna man förstår att en stad aldrig blir mörk eller tyst. Är det det som skrämmer människor från landet? Och även om man är född och uppväxt i en stad som Stockholm så kan dess nätter injaga skräck i en. Fast jag känner mest lugn i Stockholms dova nattljus och nattsus.

Man kan lära sig mycket om en stad genom att betrakta den om natten. Men på nätterna skriver inga riktiga författare, sa ju Ivar Lo-Johansson. Därför får det räcka med detta för denna natt. Scannern sover redan. Hoppas jag.

Gonatt.

måndag 29 juni 2009

Kaffepaus mellan skrivpassen

Ibland behöver man ta en paus från knattrandet, hur roligt det än är. Försöker få någon ordning på CD-spelaren i min dator, men den surar sedan någon vecka. Den har strejkat av och till sedan jag köpte datorn förra sommaren. Får väl plocka in den bärbara CD-spelaren i Skrivrummet igen. Orkar inte lämna in datorn igen. Var utan den i en månad förra gången. Och det är ingen lätt situation för någon som försörjer sig på sitt skrivande.

Fått med mig en bunt CD till skrivbordet. Rätt udda blandning, som väl säger något om min spretiga musiksmak: Metallica, Lisa Miskovsky, Moneybrother och Laleh. I det här läget i skrivandet får de funka som pausmusik. Sedan kan en och annan av dem kanske få bli soundtrack till skrivandet.

Dagens dagsvers: Oviktighetsvisa

”Här träffas alla viktiga människor”, säger Margot Wallström (s) till DN:s webb-TV om Almedalsveckan.

Oviktighetsvisa

En toppolitiker ger den signalen
att viktiga är folk i Almedalen
och alla andra än de som är där
får svart på vitt hur oviktiga de är.
Kan politikens djupa tillitskris
ha samband med det här på något vis?

Ännu nyare ordmusik

Två ännu nyare poeter jag gillar är Daniel Boyacioglu och Lotta Olsson (aka Lotta Olsson Anderberg).

Den tidigare var jag den första journalist att skriva om när han vann sin första delfinal i Poetry Slam i början av detta decennium. Intervjuade honom i hans hembygd i Norsborg något år därefter. Mycket underhållande och klok poet. Inte bara på scenen.

Lotta Olsson gav ny energi åt dagsversen i början av 2000-talet och har gett ut två briljanta diktsamlingar med sonetter. Förutom att ha varit med och översatt "Sagan om ringen"-böckerna på nytt. Bara ett år äldre än jag själv och redan sedan många år tillbaka en legend i dagsversgenren.

Två relativt unga poetiska geniala giganter, det här.

Ordmusik för livets pauser

Läser Agneta Klingspor, Sonja Åkesson, Bruno K. Öijer, Bodil Malmsten, Siv Arb, Lukas Moodysson, Märta Tikkanen och Bengt Berg. Ett blandband av den svenska poesin från slutet av 1900-talet.

"Lågpris tack vare statsbidrag" står det tryckt på baksidan av boken. Är det vad som kommer att stå bak på Volvo- och Saab-bilar i framtiden? Göran Hassler, denne poesivälgörare kanske skulle kunna lära biltillverkarna ett och annat i så fall. Han vet hur man introducerar svensk framåtrörelse, åtminstone i ord och tanke.

Dikter är så bra på att berätta något i livets pauser - på tunnelbanan, bussen, i väntrummet hos tandläkaren, i bankomatkön eller på toaletten. I väntan på att livet rusar vidare med oss är dikterna ens vackert besjälade, kloka och kortväxta kamrater. Varav de allra bästa ibland kan samsas om utrymmet i ens knä tack vare statsbidrag.

Och tack vare Ordfront lever En bok för alla vidare när staten bestämt sig för att sluta bidra.

söndag 28 juni 2009

Dagens dagsvers: Älghelg i Göteborg

Två älgar, troligen fjolårskalvar, vandrade omkring i centrala Göteborg på söndagsmorgonen, skriver GT , Aftonbladet och Dagens Nyheter. Bland annat siktades älgarna utanför Max vid Gamla Ullevi och därefter på väg mot Centralstationen. De missade Sveriges semifinal i U21 på Gamla Ullevi med drygt en dag.

Älghelg i Göteborg

Se Sverige-England det skulle vi
och traskade in till Ullevi.
Vi skulle ta nånting på Max,
men matchen skulle börja strax,
när Hälge sa emellertid
vi tagit fel på dag och tid.
Och sen så fick vi riktigt brått
till tåget, men det hade gått.
Så blev det väl så att vi tog en
nätt gångtur tillbaka till skogen.

Karin Boye - en annan favorit

Heidenstam på riktigt


Verner von Heidenstam är ju en uppblåst nationalist som inte borde ha fått Nobelpriset, med tanke på att Strindberg aldrig fick det. Men fan vad Heidenstam kan skriva om man tar sig tid att läsa på riktigt. Exempelvis detta ur den berömda dikten "Medborgarsång" ur diktcykeln "Ett folk" från 1902. Tänk bort de kodordade nationalistorden och känn hur det vibrerar av att han för oss samman - fattig och rik, utanför och innanför, för att tala med dagens termer. Omslaget till samlingsvolymen ovan är gjort av mästaren Per Åhlin.

Så sant vi äga ett fädernesland,
vi ärvde det alla lika,
med samma rätt och med samma band
för både arma och rika;
och därför vilja vi rösta fritt
som förr bland sköldar och bågar,
men icke vägas i köpmäns mitt
likt penningepåsar på vågar.

Vi stridde gemensamt för hem och härd,
då våra kuster förbrändes.
Ej herrarna ensamt grepo sitt svärd,
när varnande vårdkas tändes.
Ej herrarna ensamt segnade ner
men också herrarnas drängar.
Det är skam, det är fläck på Sveriges baner,
att medborgarrätt heter pengar.

lördag 27 juni 2009

Dagens dagsvers: Liten tröstevisa för våran jord

Sveriges ambassadör i Iran har blivit uppkallad till Irans utrikesdepartement och fått motta en muntlig protest efter fredagens demonstration som urartade utanför Irans ambassad på Lidingö. Det här skriver Expressen, Dagens Nyheter, Aftonbladet och Svenska Dagbladet


Liten tröstevisa för våran jord
(nedtecknad av en som har barnatron kvar på mänskligheten)

Betyder det att det finns mera hopp för våran jord
när diktaturer inte svarar med mer våld och mord
på folks protester, utan kommer på att det finns ord?
Det räcker inte för den som vars liv har runnit ut
nånstans där på en skräckslagen och grusig trottoar.
Men tröstar kanske, om så bara för en kort minut,
oss alla bättre som ännu på våran jord finns kvar.

Frukost och gårdagens tidningsskörd

Engelsk på balkongen med en kopp te och ett gäng veckotidningar jag gillar och därför ser till att få hem.

Ingen dagsvers i LO-tidningen denna vecka, men väl en kort översikt över Roslund & Hellströms författarskap. Ser till att länka från min hemsida när den finns på nätet.

Fokus har jag gjort en intervju och ett reportage för under våren. Riktigt vass och välskriven veckotidning. Roligt att skriva där. Igår kom ett fett sommarnummer.

Det var i Internationalen jag började skriva professionell dagsvers för elva år sedan. Men första året skrev jag gratis. Jag är den redaktionen väldigt tacksam för att den gav mig chansen att skriva vers, ösa på bara och utan skyddsnät kasta mig ut, utan att de någonsin hade några synpunkter. Enda gången de klagade lite var när jag gav mig på Edith Södergran i en vers. Men de publicerade i alla fall. En eloge till dem! Jag fick under den tiden också kontakt med min dagsversförebild Mats Nörklit, som jag dagsversskriver jämte i LO-tidningen sedan februari i år.

ETC gör jag ett jobb för just nu. Känns väldigt roligt, det med.

Gubbgurgel på Gullmarsplan

Ut far en gubbe ur Gullmarsplans lilla inomhuscentrum ikväll, strax innan stängningsdags för Systembutiken därinne. Han rasar rakt ut i luften till ingen och alla.
- Jävla land! Vilket jävla land vi lever i! Jag ställde en påse därinne och sen var den borta!
Vi som står utanför dörrarna och pratar eller bankomatköar ler lite och vet inte riktigt om eller vad vi ska svara.
- Och allt är regeringens fel, fräser gubben.
En gubbe i ungefär samma pensionärsnya ålder med beppehatt och rullator kommer gubbstruttande mot gubbe nummer ett, som är på väg mot Globenhållet.
- Ville du prata, frågar gubbe nummer två.
- Tillhör du regeringen, frågar gubbe nummer ett utan att vända sig om.
Bankomatkön och resten av oss utanför det lilla centrumet skrattar högt.
- Annars kan du dra åt helvete, säger gubbe nummer ett, som först börjat le, men snabbt morskat upp sig igen.
Han stormar nu iväg bortåt Globen.
- Jaså du är ryss, säger gubbe nummer två efter honom och tultar in i centrumet lika värdigt som om han vore på väg in i Fältöversten.

fredag 26 juni 2009

Elsa Grave - scannerns första uppgift


Elsa Grave. Så coolt namn på en poet. Och förstås ännu coolare på engelska. Dödspoeten Elsa Grave. Smaka på den!

Läser denna svenska poetikon efter dagens andra diskning. Inte har jag fått något skrivet idag, förutom här på bloggen. Det är för varmt. Michael Jackson har ju dött. Jag har ju installerat en skrivare. Konstigt att man alls får något skrivet när det finns så många bra anledningar att inte göra det.
Här kan ni läsa en av Graves odödliga dikter (från diktsamlingen "Isdityramb" från 1960), medan jag ska försöka få något skrivet, trots allt:

Besök


Jag var gäst
hos min själ
i natt
och min själ
var ett främmande hus
och obekanta gick
i vita trappor
och stod på lur
i korridorer utan fönster
och på avstånd talade en röst
långt inne i ett rum
vars dörr jag aldrig fann.

Jag trodde det var min röst
men när den ropade
mitt namn
var det en främlings
och jag gick förbi långt borta
rummet där någon
ropade mitt namn.

Stephen King skulle älska Skrivrummet

Stephen King skulle älska Skrivrummet alltmer. En ny maskin har idag installerats här. Skrivare, kopiator och scanner i ett. Den lyser i vitt och rött laserljus när man scannar. Eller skannar, som datorn kallar det. En skön försvenskning av en etablerad engelsk term i den svenska datorvärlden. Lasern är i klass med Star Wars-filmerna - se bilden. Jag är lika stolt som George Lucas måste ha varit när han var färdig med första filmen om kriget mellan stjärnorna.

Stephen Kings novell "Onda maskiner", tror den är med i novellsamlingen "Dödsbädden", är mästerlig i fascination över maskinerna och förstås makalös i sitt sätt att injaga skräck i maskininnehavaren. Jag ryser av välbehag när min scanner mumlar igång och börjar lysa. Tänk vad den kan. Så duktig! Inte kan väl den vara ond. Eller...?

Dagens dagsvers: Inte längre Wacko Jacko

Världen fullkomligt badar i hyllningar till Michael Jackson sedan det rapporterats att han dött.

Inte längre Wacko Jacko

Jag kommer inte undan denna undran:
Hur kunde nån som väckte sån beundran
bli så pass mobbad av den här planeten?
Och nu när han har gått till evigheten
så var det inte alls så illa ment.
När människan har sånt behov av vattning
med leenden och ord som klingar lent -
säg varför visar vi då vår uppskattning
så ofta när det redan är för sent?

Dags för Faulkner

Nej, nu går jag och lägger mig. Det får bli lite mer Faulkner innan jag somnar. Han skriver ganska rörigt - mycket folk och tidshopp huller om buller. Men nog är det bra. Inte som Steinbeck eller Hemingway, men i alla fall.

torsdag 25 juni 2009

Sällskap av Thåström och Dan Andersson i natten

Trots att dagen varit så lyckad och lycklig slår det mig att de svartaste balladerna kan skänka även ett glatt hjärta mycket tröst. Det finns inte mycket vackrare ting på denna jord än raspiga mansröster som sjunger känsliga ord och toner. Så mycket de varit med om, så hårt, så sorgset och så skört på en och samma gång blir det de berättar. Thåström fullföljer traditionen från Bellman, Taube, Andersson, Ferlin och Vreeswijk. Lyssna och se här så förstår ni vad jag menar:

Dagens citat - Bara bröst?

"Män kan också ha stora bröst som liknar kvinnobröst."

Dagens citat. Sagt av Bengt Forsberg, ordförande i fritidsnämnden i Malmö till aftonbladet.se. Med anledning av beslutet att kvinnor ska få bada topless inomhus, i stadens simhallar.
Finns det några villkor då? Mja, Aftonbladet skriver så här om vad beslutet innebär: "Att det är fritt fram för bara bröst. Om där inte är 13-åriga killar eller om någon klagar."

Så nu är vi - eller i varje fall Malmöborna - alltså jämställda då? Kan jämställdheten simma lugnt både ute och inne nu? Är jämställdheten mer inne så att säga? Eller är det bara bröst det handlar om?

Dagens dagsvers och dagens tidningsskörd

Torsdagar gillar jag också för att det är en av veckans tidningsdagar. Den andra är fredagen. Brukar vara perfekt att gå ner och vittja postfacket lagom till lunch. Papperstidningar är oslagbar måltidslektyr. Och kommer förmodligen alltid att slå böcker och Internet i detta hänseende. Bara blädderljudet gör den här medieformen oslagbar.

Sexton torsdagar om året kommer också en av världens överlägset bästa facktidningar, Statstjänstemännens tidning ST Press, i postfacket. Så bra är den delvis för att den i varje nummer publicerar dagsverser av undertecknad sedan snart tio år. Dagens dagsvers i ST Press lyder sålunda:

Lönesänkningar för statligt anställda i Lettland ska rädda svenska banker. Drabbade letter måste spara in på på allt, skriver ST Press.

Sparkrav uppifrån

Du väljer mellan köttfärs och spagetti,
imorgon mellan kyckling sås och ris.
Du måste spara och det gör du rätt i
för bankerna har råkat i en kris.
Det är ju ej ditt fel på något vis,
men någon måste ta sitt ansvar för det
när det är så att banken inte gör det.

Lundell och en kebab i Årsta


Lycklig, lycklig, som Ulf Lundell sjunger. Sol över Årsta. Folk ler. På väg hem efter en intervju i Årstas andra ände stannar jag till och köper kvällstidningarna och läser dem på den prisbelönta Palmyra Kebab vid Årsta torg. Intervjun har gått bra och jag äter kebaben med den saftiga salladen, de småstingande persiljeflisorna och de fjärilslätta köttflarnen och bläddrar i tidningarna och kommer fram till Expressens nöjessidor. Där rapporteras det att Lundell är singel igen och rubriken under bilden från förr, där han ser så lycklig ut, lyder: "Han verkar så deppig nu". Jag hade unnat Lundell att vara lika lycklig som jag idag. Och är det schyst att den här nyheten ligger på nöjessidorna? Taskig placering, tycker jag.

När jag kommer hem till skrivrummet läser jag på nätet att Pockettidningen R:s utsända i Berlin käkar döner på en bakgård. Döner är kebab på tyska. Hennes döner är godare än de goda svenska kebaberna, hävdar R:s Lina Lund, frågan är om hon ätit Palmyras.

Nu blir det tvättstugan. Sedan ska jag skriva på en artikel jag måste bli klar med. Novellsamlingen får nog ligga orörd idag.

Nattens ljud och dofter

Natten är sommarsus av bilar och bussar genom lövverken. Hundskall och gräshoppor. En busvissling och ungdomens rop på håll efter den man då åtrår men aldrig kommer närmare än så. Nätterna doftar gullregn och hägg. De doftar mer än på dagen. Fuktigt gräs och avgaser. Det är timmar då man kan skriva en halv roman (Stig Dagermans "De dömdas ö") eller en tiondels revy (Povel Ramels "Fat Mammy Brown" och "Naturbarn"). Det är också tid att ge upp för sömnen, hämta krafter i den. Nätterna är då människorna tystnar och tankarna får tala utan att störas. Nätterna är skräck och naturens vardagligheter som formas om till just det man är mest rädd för. Natten är min tid på dygnet.

onsdag 24 juni 2009

Karlsson tillbaka i hyllan

Dags att ställa tillbaka Karlsson i hyllan. Han kom inte direkt som ett yrväder, men behaglig läsning. Absolut. Någonstans i trakterna Slas utan det där schvunget. Inte bara för att novellerna är så Södermalmscentrerade. Det är flyt i berättandet och vissa noveller i "Det andra målet", som "Skummisar", når i all sin avskalade enkelhet verkligen upp till en hög litterär nivå.

I nästa bok, som ska komma i höst, hoppas jag att han kommit lite längre i skrivandet, levt lite mer och kommit fram mer till vad han vill berätta. Jag ser spänt framemot bok nummer två.

Nu vet jag inte om jag ska ge mig i kast med Faulkner eller Frank McCourts "Ängeln på det sjunde trappsteget". Det blir nog Faulkner. Jag gillar att avsluta saker jag påbörjar. Något som fick mig att bli gymnasieingenjör i byggteknik en gång. McCourts memoarsvit kan få bli lagom sommarläsning. Får se om jag hinner med en eller ett par ryssar med.

Bängo-Bingo

Lokaltidningen Mitt i Söderort rapporterar idag att "Bingo Rimér är trött på tuttifruttitjejer". Förhoppningsvis är det ömsesidigt. Och är inte resten av världen rätt trött på flickfotografen Bingo Rimér också?

Jag skrev en gång en nyhetsartikel om att han hade spritfest på en gård på Södermalm där det låg flera verksamheter som skulle hjälpa hemlösa personer. Han blev inte glad. Och inte blev han gladare när dn.se följde upp nyheten. Detta ansågs emellertid av resten av mediesverige som mindre upprörande än att det hände att sjuka missbrukare sålde och köpte droger på samma gård. Ingen rimér och reson i den medierapporteringen, med andra ord.

P.s. Det är bilden till höger som föreställer Bingo. D.s.


Dagens dagsvers: Lära för landet

Fyra iranska landslagsspelare som bar gröna bindlar om handlederna under en VM-kvalmatch i fotboll har fått sin dom av sitt lands regim: livstids avstängning.

Lära för landet

Medborgarna kan då och då
troligtvis lära sitt land
en liten sak eller två.
Som att man kan lägga band
på sina känslor ibland.

tisdag 23 juni 2009

Skrivandets frånvaro och närvaro

Från omgivningen får jag ofta höra att jag är frånvarande när jag är inne i ett litterärt projekt. Det går liksom inte att stänga av den där kanalen in i litteraturen som växer fram inne i skallen. Det finns ingen av-och-på-knapp när man exempelvis förflyttar sig från skrivrummet till matrummet.

Författarens förbannelse. Och välsignelse.

För den där frånvaron skapar också närvaro. I det som man håller på att jobba med. Och närvaro är viktigt i skönlitterära verk. Så omgivningen får stå ut med ens frånvaro. Ha alltså överseende med förvirrade författare om du stöter på dem. I bästa fall kan den förvirringen leda till en bra dikt, novell eller ett par njutbara romansidor.

Ungdomars straff regeringens belöning


Regeringen vill sätta fotboja på ungdomar. Samtidigt höjer regeringen sin egen lön. Slutsatsen man kan dra av detta är att regeringen självklart tycker att det ska löna sig att straffa ungdomar.

Det känns tryggt att det inte råder någon ekonomisk kris i Rosenbad. Regeringens politik går ju ut på att samhällets övre skikt ska ha det gott och flott och att det goda och flotta ska sippra ner till oss vanliga medborgare. Känner du något sipper uppifrån? Nej, jag talar inte om regnvädret som nyss passerat vårt land. Inget sipper från ovan? Nej, men vi, folket, ska väl lita på våra folkvalda. Och gör vi det ska vi nog snart få känna lite sipper. Det sprider sig uppifrån som en godartad sjukdom. Girigheten? Nej, den minskade ekonomiska krisen.

Någon tycker att man borde sätta munkavle på Beatrice Ask (M) istället för fotboja på ungdomar. Men hon vill nog bara ungdomarna väl, hålla dem på jorden och så där. Hon vill heller inte bötfälla ungdomar, "påföljden passar inte tonåringar, som ofta saknar egen inkomst", anser Ask, enligt Svenska Dagbladet.

– Det är pappa som plockar upp plånboken, och på så sätt slipper ju ungdomarna ifrån straffet.

Visst är väl det omtänksamt sagt av Ask? Hon värnar samtidigt både ungdomar och deras föräldrars plånböcker. Och, som sagt, sin egen.

Dagens dagsvers: Förnyat förtryck

Irans parlament vill ta bort stening ur landets strafflag. Samtidigt rapporteras om skottlossning mot demonstranter på Teherans gator.

Förnyat förtryck

Det känns ju riktigt underbart förstås:
stenåldern kan vi snart ha bakom oss.
Men vad gör det om sedan galenskapen
fortsätter fast med mer moderna vapen?

måndag 22 juni 2009

Tillbaka till samtiden

Tillbaka till samtiden, som Kents senaste fullängdare heter. Tillbaka i skrivrummet i Stockholm. Dags att avsluta några journalistprojekt som inte är färdiga och samla alla novellutkast i någon praktisk papplåda som jag inte har köpt än. Researcha färdigt inför en intervju på torsdag. Ett sista ryck, eller ett par-tre, alltså, innan det blir sommar på allvar. Då skrivarstugan återigen får bli plats för lättja och skrivande i en välbalanserad, skön kombination.
Här är slutspåret på Kents platta för alla er som också är ensammast i Sverige ibland.

Dagens dagsvers: Arbetarsång för amerikanska armén

USA dödade minst 2 118 civila personer i Afghanistan förra året. Nu minskar amerikanerna bombningarna för att minska antalet civila dödsoffer. Samtidigt ökar man antalet amerikanska soldater från 40 000 till 68 000. Vilket kommer att leda till fler döda i Afghanistan, enligt USA:s försvarsminister Robert Gates.

Arbetarsång för amerikanska armén

Kvar finns nästan ingen afghan i stan
men nu ställer vi undan våra plan.
Vi vill mer än att bomba deras hus
och förvandla husen och dem till grus.
För det är inte nog att få dem att blöda -
vi vill se dem i ögat som vi ska döda.

Jonas Karlsson mellan vardagsbestyr och sömn

I vardagens mellanrum - hålrummen mellan bestyr, jobb och sömn - fortsätter jag med Jonas Karlssons novellsamling "Det andra målet". Det blir ungefär två noveller i stöten och boken börjar utveckla sig till någots slags stockholmsk "Short Cuts" på låg växel. Sympatiskt, men inte särskilt spännande. Trots allt räcker det inte att en bok är tillbakahållen. Den måste ha ett ärende. Annars blir det mer som ett telefonsamtal där uppringaren har glömt bort varför han eller hon ringer en. Mest en irriterande bagatell mellan de betydande samtalen.
Faulkner får vila på nattduksbordet så länge. Jag vill ändå läsa andra hälften av Karlssons bok. Eftersom jag fortfarande hoppas att han ska ha mer att säga mig. Men det står redan klart att han har en bra bit kvar till Strindberg i verkligheten.

Satiriker med fara för sitt liv - skrivande på allvar. Orden som hotade nazisterna och det undfallande Sverige 1940, mitt under brinnande världskrig.

söndag 21 juni 2009

Medan datorn vilar

Mellan dagens skrivpass har jag rensat ogräs och röjt sly kring syrenbersån. Och lyckats såga mig i benet. Inget mer allvarligt än att jag kunde bota det med en sudd hushållspapper och en rejäl skvätt estnisk konjak som jag fick av en kompis på min 30-årsdag. Helt odrickbar, men praktisk när man exempelvis sågar sig i benet. Jag drack den alltså inte, utan använde som desinfektionsmedel och blodstillande.
Solen har kommit och gått idag och nu har den gått igen.
Men nu har datorn fått vila tillräckligt, så nu blir det ett pass till. Tillbaka till saltgruvan och novellsamlingen.

Dagens dagsvers: I Irans radioskugga

Den tillförlitliga rapporteringen från vad som sker just nu i Iran är knapphändig. Enligt obekräftade uppgifter kan uppemot 150 personer ha dött i sammandrabbningarna mellan demonstranter och säkerhetsstyrkor på Teherans gator.

I Irans radioskugga

Stora folkskaror slåss mot förtryck i Iran
gissar korrar ifrån andra länder.
Hundra kan vara dödade i Teheran
medan vi inte vet vad som händer.

lördag 20 juni 2009

Super-Obama och Smith America

USA är illa ute. Världen håller andan. För med det globaliseringssystem världens ansvarsfulla ekonomer och politiker bestämt att vi ska ha betyder det att även världen är illa ute. De övermänskliga förväntningarna på Barack Obama att klara klimatkris och finanskris, Irankris, Mellanösternkris och inrikes socialpolitisk kris har fått satiriker att göra en tecknad superhjälte av Obama, berättar Aftonbladet.
Det här är mig veterligt andra gången i världshistorien som USA skapar en patriotisk tecknad superhjälte som ska få bukt med en världskris i verkliga livet (eller irl, som det heter på internetsvenska). Förra gången var under andra världskriget, då seriefiguren Captain America föddes för att slåss mot nazisternas Tyskland. Vi vet ju hur det gick. Sovjetunionen hjälpte USA att vinna det kriget. Dock vet inte hur det hade gått om Captain America inte haft sitt superhjältefinger med.
Kanske är dagens samlade världskris trots allt värre och nu finns ju inte Sovjetunionen kvar som stormakt. Därför behöver nog USA minst två superhjältar, tänker jag. Super-Obama och Captain America kanske kan rädda världen. Åtminstone efter 2011, när storfilmen om Captain America beräknas ha biopremiär. Enligt ryktet ska Will Smith spela den blonde, vithyade, blåögde superhjälten.
Nyss hade USA aldrig haft en svarthyad president. Snart kan landet ha två nationella svarthyade superhjältar. Men kan de rädda världen?

Dagens dagsvers: Slutapat

På grund av minskade annonsintäkter lägger Alex och Calle Schulman ner sin blogg 1000apor.

Slutapat

Ibland blir det verkligen som man har tänkt
i minsta lilla hörn här på vår jord
som vad tusen apor oss svenskar har skänkt
ju faktiskt säger mindre än ett ord.

Gråt på morgonen

Jag har gråtit nu på morgonen. Har nämligen lyssnat på Monica Zetterlund, Lena Nyman, Kerstin Bagge och Lena Ericsson när de sjunger Hasseåtages text till Glenn Millers "In the mood". I versionen som uruppfördes i revyn Svea Hund på Göta Lejon lyfter de fyra sångerskorna fram texten så vackert. Varsågoda: Inte mod. Vilken text! Tänk att den fortfarande är så aktuell - när man exempelvis idag tänker på Iran och Sveriges stelnackade, gammelkonserverade ledarsidor.
Sedan rattade jag in min favorittrubadur Lars Demian när han sjunger sin kallmotivade, trasiga Fyllot & Miss World. Hur bär han sig åt för att det inte ska slå över i enbart sentimentalitet och pekoral?
Demian tillägnade mig faktiskt den låten en gång, när jag lyssnade på honom inför en intervju. Han hade ondgjort sig över Aftonbladets dåvarande skvallergalning Tom Hjelte och landets journalister fick alla sin släng av sleven. Men så kom Lars Demian på att jag fanns i publiken och att jag skrev för gatutidningen Situation Sthlm. Som plåster på mina journalistsår tillägnade han mig, "en schyst journalist", den här låten och sjöng den så raspigt, sårigt och skimrande att flera i publiken grät. Jag hade fullt jobb med att förhålla mig professionell - jag skulle ju intervjua honom efteråt. Men det gick. Jag lyckades hålla tårarna tillbaka den gången.
Men nu, åtta år senare, i skrivarstugan i skogen kan jag låta tårarna rinna ner över tangentbordet.

fredag 19 juni 2009

Dagens dagsvers: Vår världs begränsning

USA:s president Barack Obamas popularitet minskar. Bland annat på grund av hans fortsatta försök att stänga Guantánamolägret.


Vår världs begränsning

Vår värld är inte bättre än så här:
(och det kan kännas riktigt tufft att lära)
att den av alla oss mest populära
kan bli så mycket mindre populär.

Midsommarfirande i Fucking Åmål

Glad midsommar från Åmål och Snarhögsparken! Mycket folk som reste midsommarstång, dansade och lyssnade på musik. Och årets brudpar skötte sig och svarade rätt saker på rätt ställen. Även om det började spöregna när prästen gav sin välsignelse. Men den höggravida bruden lyckades ta sig i och ur den traditionella hästdragna vagnen och det visar tåga!
En stor bilolycka som engagerade både brandbilar och ambulanser ägde rum i närheten strax därefter. Material till en hel roman på några timmar på några hundra meters omkrets i Åmål idag, alltså.
Annars var två av livets viktigaste institutioner stängda idag i denna vackra lilla förtalade stad vid Vänerns strand - Systembolaget och korvkiosken vid torget.
Men i skrivarstugan är nu det mobila bredbandet, vattenpumpen och gräsklipparen igång. Liksom den på morgonen ihopmonterade vedkärran, som egentligen nog är mer tänkt för ett större kontor än för en vedbacke.
Avslutade Liljestrands "Paris-Dakar" igår - tung, men absolut läsmödan värd. Började med både William Faulkners "Stormen och vreden" och Jonas Karlssons "Det andra målet". Två helt skilda böcker, toner och temperament. Men båda mycket energigivande till mitt eget skrivande. Karlssons noveller kanske lite händelsfattiga, men undertext behärskar han! Ny bok ska tydligen komma i höst. Värt att hålla utkik efter.

torsdag 18 juni 2009

Dagens dagsvers: Orattvisa

Krisdrabbade bilföretaget Volvo intog Stockholm med sin seglingstävling Volvo Ocean Race.

Orattvisa

Vad då vindar i seglen? De hycklar!
Ja, det är ju rätt svårt att se segling
som en särdeles uppenbar spegling
av en bil som är ute och cyklar.

onsdag 17 juni 2009

Ingen vill veta var du köpt din tröja

En märklig nyhet att ett gäng kärnkraftsmotståndare med anti-kärnkraftströjor blivit gripna för att ha rest sig upp i riksdagen under en omröstning i just kärnkraftsfrågan. Ofredande eller förargelseväckande beteende är möjliga brottsrubriceringar.
En tröja säger mer än tusen ord.
Man undrar ju också om den alltmer (även hos tidigare motståndare som centerpartiet) vedertagna uppfattningen att kärnkraft är bra kan ha någonting med gripandet att göra. Hade det månne varit lika förargelseväckande för riksdagen med en kärnkraftsvänlig tröja? Eller är det mindre förargelseväckande att en riksdagsmajoritet trotsar folkomröstningen 1980 och varken avvecklar kärnkraften eller använder sitt förnuft? Snarare är det förnuftet de har avvecklat.
Sitt ner.

Dagens dagsvers: Den olagliga mänskligheten

"Litauen förbjuder 'gay-propaganda'", rubrik på dn.se och svd.se. Nyheten handlar om att Litauens parlament med stor majoritet godkänt en lag som förbjuder "främjande av homosexualitet".

Den olagliga mänskligheten

Man undrar något över den prestanda
som jorden har uti sin atmosfär
när det kan bli förbjuden propaganda
att människor vill vara som de är.

Far och son? Nej, bröder är ni väl?

Det började när farsan och jag var ute och snackade för en mellanstadieklass i en skola i södra Stockholm. Vi hade kommit ut med vår första gemensamma bok, Beskjuten. Det var 2001 och farsan var detta år exakt dubbelt så gammal som jag. Och vi frågade eleverna hur vi två kunde tänkas vara släkt. Och som man frågar får man ju svar.
- Ni är bröder, ropade en pojke någonstans längst bak i klassrummet.
Vi skrattade.
- Man får tacka, sa farsan.
Och så förklarade vi hur det låg till.
Efter det har det fortsatt. Senast när författarförbundets barn - och ungdomssektion, BUS, firade Lennart Hellsings 90 år i maj i år. När vi följt honom och hans fru Yvonne Lombard till taxin från festen, som delvis hölls på Lasse i parken, och baxade in deras 90 tulpaner de fått av BUS i bakluckan, tittade hon på oss där vi stod skäggiga, tunnhåriga, glasögonprydda och i de galakostymer som alla beordrats, men som vi var sådär skolgårdsensamma (åtminstone av herrarna) om att ha åtlytt. Sedan sa hon:
- Är ni bröder?
Vi förklarade hur det låg till.
- Det var ju taskigt mot dig, sa hon till mig.
Kanske kan jag trösta mig med att hon är åttio år och har någon form av starr. Men det hade ju knappast pojken i mellanstadieklassen. Å andra sidan satt han ju rätt långt bak i klassrummet.

tisdag 16 juni 2009

Evert Taube berättar om sitt skrivande - som bara han kan

Dagens dagsvers: Den felfilade fildelningslagen

Polisen gör en storsatsning på kampen mot fildelare. Minst 15 poliser ska nu arbeta med att utreda upphovsrättsbrott och hjälpa de två specialåklagare som sedan tidigare finns tillsatta skriver Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter. Alltmedan storbolag som Disney genom åren tillskansat sig en mängd av andra upphovsmäns verk och gjort dem till sina.

Den felfilade fildelningslagen

Lättare är väl att jaga
de som är mindre och svaga.
Svårare är väl att sparka
på några större och starka.
Lättare är väl att straffa
någon som gjort en kopia
än folk med rätt kapital
som snor alltfler original.
Småbovarna ska vi haffa
medan de stora går fria.

I badet bearbetar jag skrivprojekt

Imorse blev det en kilometerstur i Eriksdalsbadets 28-gradiga utomhusbassäng. Vägen dit, den enligt radion 17-gradiga promenaden från omklädningsrummet, fick mig nästan att gå hem. Men väl i gick det undan och jag kunde börja bearbeta en novell jag håller på med. Jag löste ett problem tack vare en kille som for fram och tillbaka mellan banorna. Jag tackade aldrig killen, men han hade nog inte fattat vad jag pratat om ändå.

En liten skara fågelungemagra barn hade simskola i stora bassängen och kämpade sig fram och tillbaka längs ena kanten. Simskollärarinnan blev mäkta stolt när barnen fick beröm av förbisimmande morgonpigga motionärer med solsken i blick. Duktiga elever är ju lärarens bästa betyg.

Simturer är en bra form av skrivarbetesmeditation. Rekommenderas!

måndag 15 juni 2009

Att skriva böcker med sin pappa

Hittills har min pappa Stefan och jag gett ut tre ungdomsböcker tillsammans. Det är fristående böcker i serien om femtonårige Ted, som bor i Stockholmsförorten Gröndal. Böckerna heter Beskjuten, Jagad och Plåtad. Nu har vi börjat med en ny bok, som vi får se när den blir färdig. Men vi ska ägna sommaren åt att skriva, har vi sagt.

Många undrar hur det är att skriva böcker med sin pappa. Jovars. Inte så pjåkigt. Vi känner varandra utan och innan och delar intresset att läsa och skriva spännande böcker. Och vi driver varandra framåt när vi håller på med en bok. Vilket man verkligen kan behöva som författare.

Jag blev inspirerad av vår författarkollega, Eva Swedenmark, som på sin blogg nyss publicerade ett inlägg om författarsamarbeten. Eva är en erfaren samarbetsräv i dessa sammanhang. Det är roligt att det finns fler som lyckas med det stundtals svåra konststycket att skriva böcker ihop. För det handlar ju också om att komma överens. Att vara författare är annars ganska ensamt.

Tage Danielsson mästarnas mästare

Fast Tage Danielsson är förstås den verkliga mästaren av svensk, rimmad dikt. Hans dagsverser "Tankar från roten", som bland annat publicerades varje vecka i Arbetaren är de allra mest underfundiga, elakaste och roliga.

Med hjälp av sina rimmade verser blev han en politisk kraft att räkna med inför kärnkraftsomröstningen 1980. Exempelvis med "En liten trall om Vattenfall" (Arbetaren 10 september 1976), som han avslutade med den här strofen:

"Varför är man i debatten
kärnkraftsvän, mot allt förnuft,
när man är expert på vatten
och har huvet fyllt med luft?"

Vi får hoppas att hans verser överlever kärnkraften. Och det gör de nog om vi överlever den.

Sveriges skatt av rimmad poesi - bortvalda Lindorm

För att få energi läser jag diktböcker. Senast har jag pendlat mellan två böcker av dagsversmästaren Kajenn, "Dagermans Dagsedlar" och "Den svenska högtidsboken". Det är fantastiskt hur mycket bra rimmad poesi som publicerats i det här landet. Bläddrade också i den gamla antologin "Dikt och tankes" tredje del. Fastnade för en av mina absoluta favoritpoeter Erik Lindorm och hans dikt "En död arbetarhustru" ur diktsamlingen "Min värld" från 1918.

"Den svenska högtidsboken", sammanställd av poeterna Göran Palm och Marie Lundquist och Carl-Johan Kleberg, är ett profant läsealternativ till årets svenska högtider. En särskild avdelning i boken är ägnad begravning, minnesstund och gravöl. Där hade "En död arbetarhustru" passat fint, men är inte med. Istället har man med tre andra dikter av Lindorm. Klart att det alltid finns saker man missar eller väljer bort av olika anledningar när man gör den typen av verk som "Den svenska högtidsboken". Men synd är det. Här bjuder jag på några rader ur Lindorms dikt:

"Ej längre med tillbringaren du går, så rädd att spilla,
och aldrig mer du frågar efter oxköttets pris,
och aldrig mer din äkta man skall göra dig illa
och rödbrusig törna mot dig vid vagga eller spis..."




Dagens dagsvers: Den enkla vägens politik


I ett förslag till ny skollag kommer regeringen idag föreslå ett stopp för möjligheten att "läsa upp" godkända gymnasiebetyg på komvux. Utbildningsminister Jan Björklund (FP) motiverar det med att möjligheten som finns idag tar resurser från arbetslösa som ”behöver komvux mycket mer”. Det här rapporterar SVT:s Rapport och Dagens Nyheter.

Den enkla vägens politik

Istället för att ta från dem som har
och ge till dem som mest har ett behov
så är det enklare att hålla kvar
dem som behöver i sitt gamla spann
där de blir ständigt satta uppå prov
och jämförda och ställda mot varann.

söndag 14 juni 2009

Dagens dagsvers: Det svenska medieklimatet

"Varning för översvämning", rubrik på svd.se. "Varning för översvämningar i regnets spår", rubrik på dn.se.

Det svenska medieklimatet

När sommarsolen bryter fram
och värmer våra kroppar
så får vi snabbt en skopa skam
av media som toppar
med torkans katastrofprogram.

När regnet sedan faller ner
och du blir glad i håg
för allt det gröna växer mer –
som i en gröna våg!
Då drar de fram en meteorolog
som skapar dålig stämning
och åter gör dig riktigt låg
med prat om översvämning.

Pockettidningen R tar över efter DN i Berlin

När Dagens Nyheter lämnar Berlin ser Pockettidningen R till att ordna en blogg därifrån. Unga reportern Lina Lund, som bott i staden i perioder, förebereder ett nummer för tidningen så här tjugo efter murens fall. Från och med här om dagen går det att följa hennes blogg från Berlin på Pockettidningen R:s hemsida. Numret kommer i höst. Nog ekar väl "Tysk höst" och Dagerman i skallen när man hör det här?

Kent har på sin senaste fullängdare, "Tillbaka till samtiden", en låt som heter just "Berlin". Refrängen går:
Du är liv
Du är dom långa milen mot Berlin

Berlin är för många nordbor porten mot resten av Europa. Det är något visst med staden. Den har en särskild plats i våra hjärtan. Och det är inte längesedan staden låg helt i skärvor och ruiner. Sedan muren, såret som skar rakt igenom staden, landet och Europa under så många år och Sovjetunionen och Stasi som injagade så mycket skräck, sorg och död i berlinarna.

Så våldtagna gång på gång genom åren berlinarna är. Ändå fortsätter de att resa sig igen. Som det spröda grässtråt som tränger upp genom marken. Ropar: "Här är jag! Jag finns!"
Än en gång börjar de om och bygger staden åter.

Det om något ger mänskligheten hopp.

lördag 13 juni 2009

Dagens dagsvers: Stockholms uppochnedvända vård

Allvarligt sjuka patienter anses inte vara lönsamma att hand om inom vården i Stockholm. Istället jagar vårdcentralerna in snabba pengar genom att ta emot patienter som egentligen inte skulle behöva uppsöka läkare. Det här skriver Dagens Nyheter.

Stockholms uppochnedvända vård

Om bästa hjälpen, omsorgen, det får den
som är mest frisk, då undrar man ju mjukt:
Vem botar det som är allvarligt sjukt?
Ja, vem ska bota den här sjuka vården?

fredag 12 juni 2009

Lyxig dag i frilanslivet

Lyxig dag idag. Träffade en av mina gamla favoritfrilansare från min tid som redaktör. Han sitter på ett prydligt frilanskontor med rejäl takhöjd högst upp i ett hus mitt i centrala Stockholm. Det är en fin människa, han förbarmade sig över en fattig nybörjarfrilansare och bjöd mig på ett utomordentligt kött-och-potatisställe över gatan. Vi hann precis äta upp innan skyfallet drog in över Stockholm. Kaffet intogs inomhus.

Han fick mig att börja tänka på att man ska försöka tänka varje dag på vilka saker man kan vara nöjd med i sitt liv. För det finns det ju en del. Och han fick mig att känna mig ännu mer nöjd med att vara frilansjournalist. Det finns ju en vila i det, trots allt. Jag låter inte för mycket Mia Törnblom, nu va?

Sedan åkte jag hem och fick lite tidningsskrivet och mailat. Diskat. Städat.

Nöjd med min dag.

Läser just nu begåvade författaren Jens Liljestrands "Paris-Dakar". Den är förbannat svart, men man bläddrar vidare ändå. Han är nominerad till SR:s novellpris. Inte dåligt, det heller.

I princip det enda som kan mäta sig med Johnny Cash

Dagens dagsvers: Övervakningskronans baksida

Norsk kriminalpolis utreder nu om huruvida kung Harald och hans familj utsatts för övervakning av det norska försvaret. Hovet, kriminalpolisen och försvaret har varit i kontakt i ärendet, uppger Verdens Gang (VG) och Svenska Dagbladet.

Övervakningskronans baksida
En demokratisk monarki, den är väl illa tvungen
om alla nu ska kollas in att också kolla kungen.

torsdag 11 juni 2009

Att skriva och att skriva - bonusvers ikväll

Här kommer en mer allmän vers jag nyss skrev. Kanske kan man se det som ett inlägg i debatten där författare och särskilt poeter (se exempelvis Kulturutredningen) ses som onödiga om få människor läser deras böcker. Adolf Hitler resonerade så att "onödig" konst som få tog del av skulle förintas. Han lät i och för sig bränna en del böcker som lästes av miljontals läsare också. Poesi berör - oavsett om man tycker om den eller inte. Men få saker kan trösta en så som en bra dikt kan.

Diktarens lön

Att skriva dikt, det lönar föga
i tider som är marknadströga.
Där inga ord som fogats samman
och varsamt, långsamt vägts på våg
kan mäta sig med mord och gamman
i någon deckardialog.
Istället hoppas fromt poeten
att få sin lön i evigheten.

Ny tid - bloggen anländer till Stockholm

Äntligen är jag, eller bloggen rättare sagt, irt - in real time.

Jag fattade inte varför bloggklockan trilskades med att visa så märkliga tider, tills jag kom på att det förmodligen var mitt fel. Såg att den var inställd på Stillahavstid. Den hade ju gärna fått stanna där, bloggen, eftersom jag unnar den allt gott. Men då skulle dess läsare fortsätta vara förvirrade och förmodligen avundsjuka på att den befann sig någonstans vid Stilla havet när de gick omkring i kallmulna Sverige och stressade ihop det sista innan semestern. Och så vill vi ju inte ha det.

Så nu är bloggen tillbaka i stan. Ordning och reda, pengar imorrn.

Någon, förresten, som minns något enda som Lars Leijonborg åstadkommit under sina 30 år (jo, det är sant) i landets politiska toppskikt? Ingen?

Kent till kaffet mellan skrivpassen

Kaffekopp framför datorn är väl det mest riskabla jag gett mig på idag, förutom att skriva ut intervjuband och maila. Jag lyssnar ofta på musik när jag skriver. Igår var det Johnny Cash, idag Kent. De har lagt upp sin nya video på hemsidan. Den är förstås redan ute på Youtube. Kolla här medan jag plitar vidare. Man vet ju inte hur länge hantverkarna hos grannens låter mig skriva i lugn och ro:


Dagens dagsvers: Leijonborg skapar svenskt samförstånd

”Min bästa tid har jag framför mig”, sa högskoleminister Lars Leijonborg (FP) bland annat till Svenska Dagbladet på presskonferensen där han berättade att han hoppar av politiken. ”Nöjd Lars Leijonborg avgår”, rubrik på artikel på dn.se om att högskoleministern slutar.

Leijonborg skapar svenskt samförstånd

Så underbart när hela Sveriges land är överens,
det händer nästan aldrig ju, men händer så med ens.
Och detta händer just idag, att Sverige samlat står.
För ingen är väl missnöjd med att Leijonborg nu går?

onsdag 10 juni 2009

Johnny Cash - blir det hårdare än så här?

Clownarmé attackerade Nato

En clownarmé med aktivister har attackerat en Natoövning på militärflygområdet F 21 i Luleå. En armé med militärer och poliser hade svårt att hålla borta clownaktivisterna som försökte ta sig in på området. Attacken bestod i att de till clowner utklädda aktivisterna gav övermakten presenter och lärde ut danssteg. Man förstår ju att Nato behöver öva när de har så stora problem med en dansattack från en liten grupp clowner. Och de farligaste pajasarna är förstås det svenska försvaret som samarbetar på svensk mark med världens största bombgalna krigsmakt.

Påminner mig om en av världshistoriens bästa tidningsnotiser. Den stod i Metro för några år sedan. Lisebergskaninen hade fått så mycket spö av Göteborgs fulla studenter att nöjesfältet kände sig nödgat att anlita livvakter till kaninen. Livvakter i form av två clowner. Vem har sagt att det inte är roligt på Liseberg?

Fast om vi byter perspektiv blir historien kanske inte lika rolig - i ljuset av dagens händelser. Tänk dig att Lisebergskaninen är Sverige och Göteborgsstudenterna Nato.
Sug på den.

Piratpartiet eller Piratförlaget - Expressen eller Aftonbladet?

I Expressen och på sin blogg har författaren Lars Gustafsson tvålat till författaren Jan Guillou. I Aftonbladet har Jan Guillou tvålat tillbaka. Gustafsson röstar på Piratpartiet och tycker att Guillou slutat vara piratig sedan IB-affärens yttrandefrihets- och tryckfrihetsdebatt. Guillou hävdar att Gustafsson sympatiserar med nätpiraterna eftersom han då får spridning av sina böcker som Guillou hävdar att ingen läser idag.

Jag kan som författare tycka att båda har rätt och fel. Jag tycker att författare som alla andra måste få betalt för sitt arbete. Det struntar piraterna i om författarna får eller inte. Och den attityden gillar jag som författare självklart inte.

Men det jag gillar med piraterna är att de är kulturintresserade och vill ta del av författarnas texter. De bidrar ofta till intresse kring författares och andra kulturarbetares arbete. Människor som gör det ska man inte straffa. Det kan aldrig vara rätt lösning att låta filmbolag och skivbolag leka polis och jaga kulturkonsumenter. Jag ser inte piraterna som mina fiender. Det borde gå att hitta bättre lösningar än desperata Ipred-jakter på kulturintresserade medborgare. För är det kulturintresserade och kulturarbetare som ska slåss mot varandra? Eller som i Gustafssons och Guillous fall - kulturarbetare mot kulturarbetare? Varför inte lyfta blicken och se vilka det är som tjänar på att de slåss med varandra?

Tyvärr är Gustafsson och Guillou förlorarna. Fast Guillou är ju även vinnare, förstås. Eftersom han inte bara är författare, utan också äger ett bokförlag. Ironiskt nog ett förlag som heter Piratförlaget. Frågan är därför om Guillou deltar i debatten i egenskap av författare eller förlagsägare.

Dagens dagsvers: Ackordvårdaren

På flera närakuter i Stockholm får läkarna 100 kronor extra per patient, om de hinner med många besök. Ett jourpass en lördag kan ge en snabb läkare cirka 3.000 kronor i bonus, skriver Dagens Nyheter.

Ackordvårdaren

”Kom in, sitt ner, hur var det här?”
”Svår huvudvärk och sömnbesvär,
hög feber, värk och hostattack.”
”Tablett, adjö och nästa, tack!”
Så tjänar jag en hundring spänn,
minuten efter ännu en.

Att sjuka sedan inte alls mår bättre kan väl stämma,
men bättre mår i alla fall min börs och sedelklämma.

Skriva på natten gjorde aldrig Ivar Lo

Nyss slutade arbetsdagen. Intervju på Söder och sedan ut till revisorn på Lidingö. Innan dess hann jag få tag på Sven Olov Karlssons "Amerikahuset", Marina Lewyckas "Två husvagnar" och Henrik Petterssons "Jehåvasjäveln" i pocket. Men inte fanns det tid att börja läsa och nu är det bara att gå och lägga sig.

Ivar Lo-Johansson påstod nämligen att det bara är amatörer som skriver på nätterna. Han var så pass mycket proffs att han gick upp tidigt på morgnarna, klädde sig i kostym och gick till jobbet. Arbetslyan låg på samma våningsplan, dörr i dörr med hans lägenhet på Bastugatan. Men skulle han till jobbet så skulle han. Kostymen blev väl hans sätt att gå in i författarrollen. Jag skriver inte iklädd kostym och jag går inte utanför lägenheten när jag går till jobbet. Inte än i alla fall.

tisdag 9 juni 2009

Dagens bekymmer i skrivandet: Grannens hantverkare från helvetet

Äntligen är det tyst.

Som hemmasittande journalist och författare slåss man mot det som är mycket roligare än att skriva - diska, surfa, städa, bädda, tvätta och raka av sig håret. Och man slåss mot det som gör att man över huvud taget inte kan skriva - grannens hantverkare som bilar bort kakelplattor i badrummet exempelvis. Det är som att sitta i en tandläkarstol i fem timmar och borren borrar i hela huvudet istället för i en liten, liten del.

Nu har det alltså tystnat inifrån grannens. ...Nej, nu sätter de fart igen. De är väl tillbaka från middagen, antar jag. Lunchen kan det inte vara, eftersom hantverkare käkar lunch vid halv tio på morgnarna.

Men jag har ändå fått ihop en dagsvers (se förra inlägget), funderat lite mer på en intervju jag ska göra ikväll och på intervjuidéer till en annan uppdragsgivare. Trots helvetesdånet uppifrån. Man är ju proffs.

Dagsversslakt på slaktartro i Tanzania

I Tanzania ställs nu 12 personer inför rätta för mord på albinos. På bara ett och ett halvt år har över 40 människor med albinism mördats i landet eftersom kroppsdelar från dem anses bringa lycka och tur, skriver Svenska Dagbladet.

Slaktad slaktartro

Att slå ihjäl en människa och stycka hennes kropp
för att få lite mera utav kärlek, tro och hopp –
en tveksam tro på kroppsdelarnas makt det kan man tycka
eller hur?
För hittills har de knappast bringat ägarna nån lycka
eller tur.

måndag 8 juni 2009

Bloggandet författarens kaffepaus

Eva Swedenmark, en författarkollega, är en flitig bloggare. Hon ser bloggandet som kaffepauser i författarvardagen. Skrivande som paus i skrivandet.

Hon är bloggarveteran. Jag är ny, men jag tycker mig förstå efter en knapp vecka på bloggarbanan vad hon menar. Fast jag själv inte har författat så mycket under den här första bloggveckan, utan mest skrivit dagsverser och ägnat mig åt journalistik.

Eva är nog mer vardagsbetraktelsebloggare än jag varit hittills också.
Men jag känner redan att bloggandet ger en som skrivande person en sorts deadline och en anledning att sätta sig framför datorn. Och få ur sig något vettigt. Jag har satt ribban högt med mitt en-dagsvers-om-dagen-koncept. Men det är bra att utmana sig själv, tror jag. Även om det låter klyschigt. Bloggandet vässar verktygen.

En annan författarkollega och vän berättade igår för mig att han satt sig ner och börjat skriva igen på sin nästa bok efter ett några veckor långt uppehåll. Det blev inte bra, tyckte han och han kände sig rostig. Jag sa att bloggandet för mig gör att jag inte låter verktygen vila sig rostiga. "Kanske skulle man börja blogga", sa min vän.

JAS på hönsjakt

”JAS skrämde ihjäl höns” – rubrik på dn.se.

Svenskt anfall

Vårt lands export har saknat plan för något som man väljer
när krisens krasshet gjort att våra bilar inte säljer.
Så se här vilken bra reklam för JAS-anfall mot städer!
Fast vi nu kanske bara gör en höna av en fjäder,
för visserligen är det ingen mänsklig död och rök.
Fast man kan kanske se det mera som ett djurförsök?

söndag 7 juni 2009

Rybaks resa - Fairytale of Minsk

Norska schlagervinnaren och vitryskfödde Alexander Rybak kritiseras av Amnesty för att ha åkt till Vitryssland och varit domare i en talangshow i Minsk som framställer landets diktator Aleksandr Lukasjenko som en vän av folket. ”Jag såg inget förtryck”, säger Rybak till Svenska Dagbladet.

Fairytale of Minsk

Borta på Minsks gator
Vitrysslands diktator
(jag har hyfsad koll) –
han förtryckte varken älva eller troll.

Mänskosläktet är jag mer osäker på
men man kan väl säga nåt sånt här ändå:
Man kan inte klaga.
Allt är som en saga.

lördag 6 juni 2009

Du tysta, du glädjerika sköna…

Två dagar innan valdagen 7 juni visste fortfarande inte var fjärde svensk väljare att det är val till Europaparlamentet, enligt en undersökning Synovate gjort för Dagens Nyheter och Fokus.

Hyllning till den svenska demokratin på nationaldagen

Nu firar vi vår blågula nation
som aldrig kan få nog information
hur påkostad den än är och hur diger.

Det skänker ju trots allt rätt lite tröst
att varje vuxen har en egen röst
när en av fyra är en svensk som tiger.

fredag 5 juni 2009

Stockholms nya laguppställning - dagsvers om ohyra

Idag har jag börjat blogga även på Författarcentrums blogg. Istället för att skriva artiklar, reportage och noveller. Jag skulle i alla fall kunna se min före detta lärare på Jakobsbergs folkhögskola, Torbjörn Berggren, i ögonen om jag skulle träffa på honom. Hans pockande retoriska fråga är när han ser gamla elever: "Det skrivs, hoppas jag!"

Nedan dagens dagsvers, inspirerad av omslagsnyheten i senaste numret av Mitt i Söderort.

Hyresgästföreningen och bostadsbolagen är överens om att införa ett nytt hyressättningssystem för bostäder i Stockholm. Där A är markeringen för de ”fina” bostadsområdena och därmed högsta hyrorna och K för de minst ”fina” bostadsområdena och lägsta hyrorna.

Stockholms nya laguppställning

En stad som gör mänskor till a-lag och b-lag,
där kan väl en del tyckas vara i olag.
Vem vinner på det? På sin höjd något bolag.

torsdag 4 juni 2009

Alternativ slutförvaring

Dagens andra dagsvers kommer här. Ett litet inlägg i den aktuella energi- och miljödebatten.

Forsmark är bästa platsen för slutförvar av svenskt kärnavfall. Det bestämde atomavfallsbolaget SKB på sitt styrelsemöte på onsdagen, skriver Dagens Nyheter.

Alternativ avfallsplan

Vill barnbarnen ha en förklaring
i framtiden är den här fin:
”Vi ordnade en slutförvaring
av hela kärnkraftsindustrin!”

Dagens dagsvers

Jag har funderat länge på att återta dagsversen i dess ursprungliga form. Dagstidningarna har i princip tappat konstformen, trots att den borde vara idealisk för dem i dessa snabbkommenterande och utrymmestrånga tider. Därför tänker jag här på bloggen publicera en dagsaktuell vers varje dag. Det är i alla fall ambitionen.

Idag kom ST Press (http://www.stpress.se/), statstjänstemännens facktidning, där jag skriver dagsvers i varje nummer sedan snart nio år. Tyvärr ligger verserna inte på tidningens hemsida. Därför bjuder jag på den här för alla som inte har tillgå¨ng till papperstidningen:

Synskadade Marie-Louise Jungelin fick inte jobb på Försäkringskassan. I höst prövas ärendet i arbetsdomstolen, skriver ST Press.

För syns skull

När normen ska få oss att passa
i mönster som bara är kassa
så kan man väl grubbla en del på
vems syn som det mest verkar fel på.

(ST Press nr 8 2009)

Jag har en idé till en nyskriven dagsvers också , Vi får se om jag hinner få till den innan dagen är slut.

Ett lästips: Erik Almqvists briljanta intervju med Iprenmannen Johann Neumann i senaste numret av Filter (http://www.magasinetfilter.se/artiklar/filter-8-09-ute-nu!.aspx). Det är sällan man läser sådana fantastiska livshistorier och som är så gripande och roligt skrivna. Här ett citat ur intervjun (om när Johann bodde på en bordell och låg i ett hörn av samma sovrum där de prostituerade tog emot kunderna. Johann berättar om hur rått männen betedde sig): "Jag hade ju sett djuren betäcka varandra på gården. Till och med de var mer finurliga."

onsdag 3 juni 2009

Dagens hyllning och veckans dagsvers

Dagens hyllning står Helsingborgs Dagblad för:



http://hd.se/kultur/boken/2009/06/03/en-maennens-kris/

Klart man är mallig och går och sprätter på kammarn och drar i hängslena som en annan nybliven hemmansägare.



Och jag hyllar inte direkt utbildningsminister Jan Björklund (FP) i min dagsvers i LO-tidningen, men jag hyser ett litet hopp om att han eller någon statssekreterare svarar. Självklart på vers. Det är ju ändå en skolad man det handlar om:



http://www.lotidningen.se/?id_item=23522


Jag rekommenderar regelbundna besök på LO-tidningens kultursida. Det finns alltid något intressant att läsa där. Levande, välskrivet, mångfacetterat och osnobbigt.