Olle Adolphsons och mitt skrivande

"Mitt yrke går ut på att skriva visor och det håller jag på med. Jämt! Det går till på det viset att man sätter sig framför ett papper, och så konstaterar man att det är vitt, och så vässar man pennorna en gång till och sen går man ut ett tag, och så sätter man sig framför det där vita papperet igen, och så där går dagarna. Ibland visar det sig att det står nånting på det där papperet. Då tar man undan det och lägger det åt sidan, och sen tar man itu med nästa vita papper. Det brukar bli en sex, sju visor om året."

Så skriver Olle Adolphson om sin skrivprocess och -produktion (citerat från texthäftet till coverskivan "Dubbeltrubbel" som kom här om året). Sex eller sju visor om året låter ju inte mycket. Men om i stort sett alla de sex eller sju visorna blir odödliga klassiker som roar och tröstar ett helt folk är det ju ingen dålig produktionstakt. Dessutom var det ju inte bara texter han skrev utan också melodier. Visor.

Själv gör jag som Stig Dagerman - skriver ungefär en dagsvers om dagen. Alla blir inte odödliga klassiker. Men en del kanske i bästa fall kan roa eller trösta och blir förhoppningsvis ihågkomna och omlästa. Av någon.

Idag är de' gôtt å leva

Inte mindre än två uppdragsgivare har jag gjort nöjda idag. En, min äldsta - en helt ny. Sedan har jag skickat en massa papper och kvitto till revisorn. Nu kan jag ägna tiden åt att ha roligt och vara kreativ. Jag hade tänkt att bjuda er på Olle Adolphsons "Nu är det gott att leva" med Sofia Karlsson för att ni skulle få känna av min sinnesstämning. Tyvärr fanns den inte på Youtube. Det här var det närmaste jag kom, men det är inte så illa det heller - ett storverk av min favoritfilosof Claes Eriksson. Varsågoda!

En Olle Adolphson-dag idag

Ja, så här vackert och vemodigt ter sig livet denna dag i början av september. Nu ska jag diska till tonerna av Olle Adolphson, sedan får det bli kvittoinsamling till revisorn. Sedan ett nytt arbetspass. Noveller och dagsverser väntar på att bli färdiskrivna.

Cykeln lagad, författarskapet och frilansandet rullar också på

Dagen började inte så bra. På Coop Forum i Västberga, där cykeln är köpt, fanns det ingen som kunde kolla det lösa framhjulet. Alternativen: Att lämna in cykeln på Coop tills någon kunnig person kunde kolla på den eller att cykla till Bromma, där Coops cykelverkstadssamarbetspartner i Stockholm finns. Jag och U valde det senare.

Uti Ulvsunda stad klockan elva på dan, för att parafrasera Olle Adolphson, skruvades hjulet fast efter kontroll om "det var var lagren". Det var det inte. Men kunde ha varit och det kändes som en bra fras för en lekman att slänga sig med. Man vill ju vara med i hantverksgemenskapen, liksom.

Efter en svettig, milalång cykelfärd därifrån väntade trevliga besked i mailboxen om framtida både intervju- och versengagemang. Och novellsamlingen har också rullat framåt senaste dagarna. Livet är som en cykel i nedförsbacke när det är som bäst. Man behöver inte ens trampa på för att det ska gå framåt. Skönt!