Inspirerande och rolig spontanlunch med bloggvänner

Idag lunchade jag med några av mina bloggvänner, Jane, Eva, Eva och Jenny. Alla på olika vis skrivande vid sidan av bloggandet. Allvarligheter, skrivande, läsande, leenden och skratt över lunchtallrikar och kaffekoppar. Roligt och inspirerande att träffa människor med samma intressen och som har livserfarenhet av olika slag och många intressanta berättelser att förmedla. Och alla med bokskrivande erfarenheter, energi och ambitioner. Fick också två fina, signerade böcker av en av evorna. Själv hade jag självklart inte tänkt på att ta med några av mina egna.

Storebror Horaces drömvärld inte min

Läser Horace Engdahls småföraktfulla hållning mot bloggare i DN. Vissa poänger kan han ha - att det en del gånger handlar om ett mässande, att många bloggare ser sig som någon sorts profeter. Men vad är samtidigt bloggvärlden om inte ett enda stort samtal? Jag ser istället bloggandet som ett enkelt och snabbt sätt för människor att mötas och samtala på, även om det så klart även finns mycket dumheter i bloggvärlden. Men bloggandet är också en möjlighet för människor som annars är uteslutna från det offentliga samtalet att också komma till tals och samtala. Och Horace Engdahl är väl inte direkt personen jag skulle förknippa med ordet samtal.

Enda gången jag skrattar när jag läser Engdahls text är när han skriver att humor är förtryck. Vilken tråkig och död värld vi skulle ha utan humorn! Horace Engdahls drömvärld låter skrämmande lik George Orwells "1984". Men istället för den grå staten styr den grå intellektualismen och Horace stirrar på oss från sin skärm i hemmets alla rum och kontrollerar att vi inte skrattar och har för roligt.

Göteborgsbloggaren

Så här såg det ut när jag bloggade från Göteborg igår tills benet somnade. Och det är ingen erotisk utställning jag är på, utan i en hörna där det fanns ström till datorn. Hörnan råkade vara en fotografiutställning till förmån för Cancerfonden.

Foto: José Figueroa

Jag - en kreativ bloggare

Har fått en fin bloggutmärkelse av bloggkompisen Eva Bergsten Sundberg, som driver bloggen Granne med potatisodlaren. Motiveringen lyder:

"för att han berättar så bra om sitt liv som frilansande skribent och förgyller mina dagar med sina dagsverser."

Stort tack, Eva! Jag blev jätteglad. Alltid roligt att få uppskattning för sitt pysslande och roligt om det innebär skillnad för någon annan.
Det här är ett slags vandringsutmärkelse, där den som får den ska berätta sju okända saker om sig själv. Och överlämna priset till sju bloggare man själv gillar.

Sju saker inte alla vet om mig:

1) Jag är en hejare på att vissla utan att det syns.
2) Jag är en hyfsad imitatör.
3) Jag är en motorisk idiot. Försökte lära mig spela piano i tio år utan att lyckas.
4) Har sprungit 60 meter på strax under 9 sekunder.
5) Fått ett mail från Birgitta Stenberg, där hon kallade mig "du omättlige".
6) Har varit nära att drunkna tre gånger.
7) Var under en period flitig statist i svenska filmer och TV-serier. Bland annat i "Fiendens fiende" och omistliga filmer som "Ellinors bröllop" och "Pillertrillaren".

Här är sju bloggar jag vill ge utmärkelsen "Kreativ blogger", utan inbördes rangordning:

ur Franks perspektiv
För att han, trots sin ringa ålder, lyckas göra en så rolig och charmig blogg av sitt lilla-stora vardagsliv. För att han kan hitta stort underhållningsvärde i en så trivial sak som en plastsked. För att han berättar så generöst och är så fantastiskt rar när han ler och skrattar åt sin värld. För att han lyckas behålla sin nyfikenhet. För att han gör en glad.

Daniel Åberg
För en synnerligen kunnig, lärorik och mycket generös blogg. Som gett en intressant inblick i den svåra, äventyrliga resan fram till bok nummer två.

Jane Morén - Poesi & bilder
För de vackra bilderna med sådan skärpa att det ofta gör ont. För poesin som är så hudnära. För de samhällsengagerade texterna som känns så rakt ur hjärtat skrivna.

Aino Trosell
För sina givmilda tvärsnitt ur författarskapet, för övrigt ett av Sveriges bästa. Och för att bloggen är så rolig, sprudlande och skönt förbannad.

Evas värld
För att det är den mest generösa, produktiva och humanistiska blogg jag känner till. En fin och svåröverträffad mötesplats för alla oss udda existenser, skribenter och textintresserade, på Internet.

Granne med potatisodlaren
För en blogg med fina, ljusa och mörka bilder av Norrland. Och med varmt skimrande vardagstexter. En bättre ambassadör för Norrbotten kan jag inte tänka mig.

Stefan Estbys kommentarer
För att farsan alltid är bäst och roligast. Som en uppmuntran att uppdatera bloggen oftare. Eftersom världen behöver mer Stefan-Estby-drastiska kommentarer.

Mitt 501:a inlägg - hyllning till U!

Det här är mitt 501:a inlägg här på bloggen. Tänkte med det hylla min underbara U, som innan hon gick till jobbet imorse läste igenom dagsversen jag skulle skicka senare idag. Hon läste med varma ögon ("Jättebra!" inledde hon kritiken med.) och pekade sedan på versens två akilleshälar. Senare på förmiddagen ringde hon och frågade om jag blivit ledsen för kritiken. Men jag svarade förstås att hon hittat två svagheter och att jag var väldigt tacksam för det. Inget går upp mot varmsynt, hård kritik från en som vill en väl.

Cyklat, skrivit och diskuterat ungdomsboken

Riktigt så här sliten blev inte min cykel ikväll, men den fick slita hårt i backarna mellan mitt och farsans hem. Vi käkade middag, diskuterade hans och min blogg och andras , böcker (han läser Khaled Hosseinis "Flyga drake" just nu) och vårt ungdomsboksprojekt. Ett steg framåt igen på den tusenmilamarsch att skriva en bok innebär.

Första bloggversen publicerad i papperstidning!

LO-tidningens kultursidor publicerar idag en av mina bloggverser från 11 juni. Kul! Redaktören John Swedenmark läste den då och gillade den och i höstens andra nummer av LO-tidningen är den med. Så kan det gå när man bloggar.

Bloggandet författarens kaffepaus

Eva Swedenmark, en författarkollega, är en flitig bloggare. Hon ser bloggandet som kaffepauser i författarvardagen. Skrivande som paus i skrivandet.

Hon är bloggarveteran. Jag är ny, men jag tycker mig förstå efter en knapp vecka på bloggarbanan vad hon menar. Fast jag själv inte har författat så mycket under den här första bloggveckan, utan mest skrivit dagsverser och ägnat mig åt journalistik.

Eva är nog mer vardagsbetraktelsebloggare än jag varit hittills också.
Men jag känner redan att bloggandet ger en som skrivande person en sorts deadline och en anledning att sätta sig framför datorn. Och få ur sig något vettigt. Jag har satt ribban högt med mitt en-dagsvers-om-dagen-koncept. Men det är bra att utmana sig själv, tror jag. Även om det låter klyschigt. Bloggandet vässar verktygen.

En annan författarkollega och vän berättade igår för mig att han satt sig ner och börjat skriva igen på sin nästa bok efter ett några veckor långt uppehåll. Det blev inte bra, tyckte han och han kände sig rostig. Jag sa att bloggandet för mig gör att jag inte låter verktygen vila sig rostiga. "Kanske skulle man börja blogga", sa min vän.