Mina arbetsvillkor tolkade av tidning

LO-tidningen har nu lagt upp min senaste vers på hemsidan. Och här tolkar redaktionen versen och mina arbetsvillkor som poet.

Poeter vägrar vara hovnarrar

En majoritet av de trettio poeter som tillfrågats om de vill skriva kärleksdikter till Victoria Bernadottes och Daniel Westlings bröllop i juni har tackat nej. Jag är glad att mina diktaridoler Kristina Lugn, Göran Greider, Göran Sonnevi, Bruno K. Öijer och Tomas Tidholm sagt ifrån. Tidholm säger till Dagens Nyheter:
- Den vämjelse jag känner inför evenemanget saknar ord. Jag är absolut emot monarki, avskyr hela det spektaklet. Det är inte värdigt en demokrati.
De flesta poeter har alltid varit fattiga, men de kan åtminstone numera ha den värdighet att de kan vägra vara hovnarrar. För knappt tre hundra år sedan hade de inte haft samma möjlighet. Chefen på Liljevalchs, Mårten Castenfors, som tagit initiativiet säger till DN:
- Det är lite larvigt att folk är så känsliga. Jag vill göra ett skojigt publikt konstprojekt.
Sorgligt historielös människa som inte har respekt för andra människors kritik mot monarkin och överheten och ovilja att bli en beståndsdel i hans pajaskonster för kungahuset.

Förmiddagens briljanta poeter

På morgonen var min radarparskollega, fotografen José Figueroa, förbi på en kaffe och lite jobbsnack. Han skulle sedan vidare till en ännu en författarplats. Ja, nu syftar jag inte på min lya, utan på att han plåtar Arbetarens sommarserie med svenska klassiska kulturikoners, däribland många författares, hemtrakter.

Efter att José lämnat min lya bläddrar jag fram ett av dessa författarfotspår i ett ex av Arbetaren ur sommartidningshögen. Det är Ruben Nilson och hans Ekenskvarter. Fastnar snabbt i den kunniga och rappa artikeltexten och alla briljanta Nilson-citat. Har aldrig tidigare fastnat för honom. Visste exempelvis inte att han skrivit så elakt och vasst mot krigshets. Men nu, när jag läser honom, ser jag också i Stockholmshyllningstexterna hur vasst och vackert han skriver.

I brist på Ruben Nilson-skivor sätter jag på en Fröding-platta och fångas av hans ordmagi medan jag duschar.

Två svenska poetikoner som påminner oss om att allt inte var bättre förr. Även om poesin ibland var det.

Ska försöka hinna få tag på Ruben Nilsons visböcker och Fred Åkerströms Nilson-plattor innan jag beger mig tillbaka till Värmland. Förmodligen är det tidsoptimistiskt. Jag har ju en del att skriva också. Bland annat.

Att skriva och att skriva - bonusvers ikväll

Här kommer en mer allmän vers jag nyss skrev. Kanske kan man se det som ett inlägg i debatten där författare och särskilt poeter (se exempelvis Kulturutredningen) ses som onödiga om få människor läser deras böcker. Adolf Hitler resonerade så att "onödig" konst som få tog del av skulle förintas. Han lät i och för sig bränna en del böcker som lästes av miljontals läsare också. Poesi berör - oavsett om man tycker om den eller inte. Men få saker kan trösta en så som en bra dikt kan.

Diktarens lön

Att skriva dikt, det lönar föga
i tider som är marknadströga.
Där inga ord som fogats samman
och varsamt, långsamt vägts på våg
kan mäta sig med mord och gamman
i någon deckardialog.
Istället hoppas fromt poeten
att få sin lön i evigheten.