Researchar på Kungliga Biblioteket

Sitter på Kungliga Biblioteket och researchar lite inför en intervju i eftermiddag. Har redan klarat av en intervju idag. Om drygt en timme är det dags för nästa. Tänk att det finns något sådant som KB, där det bara är att sätta sig framför en dator och få tillgång till gratis Internet och alla artiklar och böcker som getts ut i Sverige (och en hel del utomlands). Brukade alltid gå hit, till mikrofilmsarkivet, och researcha innan Internet blev ett bekvämare alternativ. När jag kommer hit kan jag sakna tiden innan det mesta bara går att leta fram genom ett par knapptryckningar. Men allt går ju inte att får fram genom att googla, så fortfarande kommer jag att besöka KB då och då. Känns mer som research på riktigt.
Undrar förresten hur många gånger kungen har varit här. Går säkert att hitta i rullorna här, det med.

December för författaren, redaktören och journalisten

Resten av december spikad i stort sett. Ett större reportagejobb som ska göras färdigt, en dagsvers återstår och så har jag några uppslag till att fila på. Därutöver puttrar antologin på. Läser och läser och ger respons. Intressant är hur glada många blir över synpunkterna. Och att många publicerade författare säger att de sällan fått liknande feedback tidigare. Man blir förvånad.

I eftermiddag blir det dessutom lite research gjort för ett tidigare påbörjat romanprojekt som jag eventuellt kör igång med i vår. Har tre bokidéer, förutom den ungdomsbok farsan och jag skriver på. Snart måste jag bestämma mig för vilket projekt utöver ungdomsboken jag ska satsa tid och energi på.

Researchlunch på stan

Idag ska jag träffa en kompis och käka lunch i centrala innerstan. Ibland blir författaren journalist och bestämmer sig för att även skönlitterära berättelser blir bättre om de researchas för. Tanken är att lunchen ska ge stoff och stöd till minst en novell. Men om jag känner mig själv rätt kommer den att leda till mer än så. Vi får se.

Jag börjar förstå Jan Guillou och hans förtjusning över att träffa folk på hemliga möten på stan och följa kritchiffer i telefonkiosker. Synd att det finns så få telefonkiosker numera.

Grejen är att jag och min källa ska träffas nära KGB också. Restaurangen, alltså. Fast mer spionhistoria än så kommer det inte att bli. Så mycket kan jag säga. FRA läser väl förmodligen den här bloggen också, så det är lika bra att var tydlig även mot de läsarna, tänker jag.

Vibeke Olssons livsläxa till författare

Imorse lyssnade jag och en grupp andra frilansare på författaren Vibeke Olsson, som berättade om sitt författarskap ur ett researchperspektiv. Intressant att höra någon berätta om hur rolig researchen kan vara. Och hur viktig den kan vara för författarskapet och skrivprocessen.

Hon skriver ju mest om andra världskriget och romartiden, men har nu gett ut en bok om Sundsvallstrejken 1879. Under arbetet med den senaste boken, Sågverksungen, har hon gjort platsresearch, men annars tycker hon att det räcker gott med att läsa böcker, forskningsmaterial och prata med sakkunniga.

Jag frågade henne om hon inte hade lust att strunta i researchen nu, när hon läst så mycket och skrivit så mycket. Bara låta fantasin flöda och tangentbordet smattra?

- Man är aldrig fullärd, sa Vibeke Olsson.

Hon är så klok och har så rätt. Och det är väl något för oss författare att bita i.