Hyllad i Mål & Medel

Fick en fin recension i nya numret av tidningen Mål & Medel. Så här skriver recensenten Gunnar Brulin bland annat:
"Dagsverser är rimmad vers som på ett humoristiskt eller satiriskt sätt kommenterar det som händer i världen. Det finns många omtyckta mästare i genren. Stig Dagerman, Tage Danielsson, Alf Henrikson och Anna Maria Lenngren är några lysande förmågor som Victor Estby nämner. Själv är han på väg mot deras distinkta nivå, men med en egen röst och en egen känslighet. I sin nyutkomna samling har han publicerat ett urval av sina 1000 tryckta verser i dagspressen sedan 1997. Att läsa dem är ett stort nöje som bygger både på igenkännandet av händelsen och förväntningarna: Hur ska denne vänlige man behandla en sådan här sak?"

Dagens dagsvers: Till H – Varsågod (från en yngre kollega)

I veckans Arbetet åstadkommer jag samtidigt en anmälan av i höst utkomna Alf Henrikson-samlingen "Varsågod" och en hyllning till dagsversens nestor.

Till H – Varsågod (från en yngre kollega)

En gång ska du ha spått dagsversens död.
Men även om dess framtid verkar spröd
och allt i världen har sin tid att sluta på –
dagsversens undergång får vi nog skjuta på.

 

För trots att det tillsynes darrar, livet,
och sett sin vår och närmar sig sin höst,
får vi nu en ny bok av dig till tröst
med verser eviga som bergsmassivet.

Vi som går efter, versfotens armé,
en spillra trummande jamb och troké,
oss lärde du verskonstens ABC,
att vara eftertankens glädjespridare.

Och ryktet om vår död blev överdrivet.
Att nu dagsversen ändå lever vidare,
och inte pryder glömskans gistna hylla,
att du fick fel, har du dig själv att skylla.

Att vila och hålla verktygen vassa

De här dagarna får novellsamlingen vila. Veckan fylld av frilansarbete. Tre verser levererade på lika många dagar. Det skulle inte vara något problem att skriva en om dagen, som jag gjorde ett tag här på bloggen. Jag tror att det var kåserilegenden Eld, Erik Lundegård, som sa att det var svårare att leverera text en gång i veckan än varje dag. Jag förstår vad han menar: Man håller verktygen igång om man använder dem dagligen, de slöar till sig när man brukar dem mer sällan. Och man har liksom en större närhet till flödet. Och det gör helt enkelt inte lika mycket om allt inte blir jättebra, för mer blir ju bra ändå. Ingen dagsversmakare - inte ens Stig Dagerman, Tage Danielsson eller Alf Henrikson - skrev fantastiskt varje gång. Men Dagerman och Henrikson gjorde det oftare, eftersom de publicerade sig varje dag. Det räcker inte för att skriva makalös vers, men det underlättar.
Novellerna då? Jo, där rostar också verktygen när man inte använder dem. Men det är en process på längre sikt, på alla vis. Det tar längre tid att skriva en bok och det tar längre tid för verktygen att förlora skärpan. Dessutom är att skriva en bok så mycket mer än att bara sitta vid tangentbordet, även om det förstås är den viktigaste delen av arbetet - annars blir det ju ingen bok. Men att gå ifrån och göra andra saker är också viktiga för att bearbeta tankar och lösa problem. Och medan man går ifrån och tänker kan man passa på att se till att göra sig själv och hemmet renare. Eller se sig om i världen.

Frilanslivet - Det bästa med

Träffade en vän och åt lunch idag. Efteråt åkte jag till ett av mina favoritantikvariat och lufsade omkring där en stund. Rotade fram några böcker av Ivar Lo-Johansson jag inte redan hade och ett par till av Alf Henriksons versböcker.
Frilansandet är ett nötande, kvälls- och helgjobbande. Men det innebär också att man kan kliva in på ett antikvariat en eftermiddag och traska runt där så länge man behagar utan att någon jäkel har synpunkter på det. Tillsammans med att knalla på bio när man vill och ligga i soffan när man läser är det här kanske det bästa med frilanslivet.
Jag gillar det.

Inför veckans söndagsbild

Veckans bild från min briljanta fotografkompanjon José till Söndagsbilden har anlänt till min inbox. Som vanligt är det en överraskning när hans bild landar hos mig.
På bokmässan hittade jag boken "Björn Berg i Alf Henriksons sällskap", utgiven av Alf Henrikson-sällskapet. Där berättas bland annat hur Alf Henrikson fick för sig, efter en tid av samtal kring det gemensamma skapandet, att bara slänga över en bunt med verser för Björn Berg att illustrera.
José står fortfarande för excentriciteten i vårt samarbete. Och jag illustrerar hans bilder och inte tvärtom. Roligt, tycker jag. Ger mig vissa ramar att hålla mig inom, vilket gör det lättare att skriva. Och det är ju ändå min blogg och jag har den enväldiga kontrollen över slutresultatet.
Vi får se om jag någon gång kommer att behandla honom så kärleksfullt respektlöst som Alf Henrikson gjorde med Björn Berg och be José att efter eget huvud förse mina verser med "spralliga gubbar". Än så länge känns det avlägset.

Versförebilden Alf Henrikson

En av mina riktigt stora förebilder som versmakare är Alf Henrikson. Liksom Stig Dagerman och Tage Danielsson läste jag honom långt innan jag själv började skriva professionell dagsvers. Alf Henrikson är så klok och hans verser skrivs med varma, krumma händer. I hans värld vill man vara, där även det svåra och svarta har sina ljuspunkter, och det finns alltid något nytt att upptäcka hos och lära av honom. Här en fin liten, stor vers i samlingen "Tittut":

Uppåt väggarna

Tillvarons synliga brister
kan botas med papper och klister.
All världens bedrövlighet
döljs av en ny tapet.

Sitter i mästaren Alf Henriksons knä

Läser Alf Henrikson efter att ha läst William Shakespeares "Sonetter". Inspirerad efter en sonettdiskussion på Eva Swedenmarks blogg. Jag har den här femtaktiga rytmen i mig sedan unga år. Ser att jag fick "Tillrop" på min 21-årsdag. Mycket har jag Alf Henrikson att tacka för mitt versskrivande i dag.

Han är den store mästaren i genren. Åtminstone den meste. Skrev över 20 000 dagsverser i Dagens Nyheter. Och han har den där handen om dem och det han berättar som bara vissa har. Den där varma handen, även om det och dem han inte tycker om. I den här boken brister han bara i sonetten om Vivianne (jag antar att han åsyftar Ny Demokratis dåvarande (1995) partiledare Vivianne Franzén och därför förlåter jag honom).

Det är så här vers ska vara - rolig och krumbuktig. Alf Henrikson slår liksom en kullerbytta på det svenska språket. Det är så gott att sitta i hans knä med tummen i munnen och höra honom berätta. Vad glad jag är att han funnits hos oss och varit så bra!

Köpte Gullberg, Nilson och Runeberg idag

Alfa Antikvariat i hörnet Drottninggatan/Olof Palmes gata ligger numera bara på Olof Palmes gata. Och är mindre. Men har ändå en del böcker kvar. Hittade Johan Ludvig Runebergs "Fänrik Ståls sägner", Ruben Nilsons "Vår vackra värld" och Hjalmar Gullbergs samlade verk. Dock insåg jag först när jag kom hem att det saknades ett band. Och självklart ett band jag gärna ville ha med "Terziner i okonstens tid" bland annat. Slarvigt av mig att missa det. Men jag får väl köpa det i efterhand. Nästan inga antikvariat på nätet har ens så många band som fem.

Terzin är ett versmått, som Dante Alighieri använde i "Den gudomliga komedin" bland annat. Min blogg- och författarkompis och -kollega Eva Swedenmark, som nyligen berättade på sin blogg att hon kommit över Alf Henriksons "Verskonstens ABC" gratis i sitt bryggbibliotek vet precis vad en terzin är. För er som inte vet är detta två terziner som inleder Hjalmar Gullbergs dikt "Sommarpastoral":

Den sjö är vackrast som ett svanpar vaktar
och himlen blåast när den sky ses blänka
vars avbild i sin spegel de betraktar:

en vit svan, ensam hanne eller änka
som låter sig fördrivas utan vrede.
Kvar finns ett privilegium att kränka,

Hajar ni principen? Dikten liksom bara ramlar på och är ett effektivt versmått för längre, berättande dikt.