Skriver i Fria tidningen om mitt lektörsskap i Liv i Sverige

I senaste numret av Fria tidningen skriver jag en krönika om upplevelserna och insikterna jag fått av att vara lektör i Föreningen Liv i Sverige senaste tre åren:  

 

"Efter att ha läst ett trettiotal inskickade manus, som flera av dem blivit utgivna böcker, har jag fått en hel del nya kunskaper och insikter. Bland annat har jag fått uppleva hur vi i Sverige medvetet och omedvetet systematiskt håller vår...a invandrade landsmän som talar med accent nere. Och hur en invandrad person påverkas av det. Detta tack vare Anamarija Todorovs diktsamling "Brytningen", som kom ut på Mångkulturcentrums förlag lagom till Botkyrka internationella bokmässa förra helgen.
Genom Lars-Erik Strands "I skuggan av en trasig barndom", som kom ut på Atremi förlag förra året, har jag fått erfara hur uppväxten med en psykiskt sjuk och missbrukande mamma kan prägla en människas liv.
Och i RoseMarie Sjöbergs "Man går inte ifrån man och barn" (Faun Förlag) från 2011 har jag fått tränga in i hur det kan vara att som liten flicka växa upp med en självständig mamma som bryter mot normen i ett litet uppländskt 1950-talssamhälle där alla känner varandra.
För läsare som vill upptäcka berättelser bortom den lättillgängliga kändissörjan vi invaderas av överallt ifrån finns andra valmöjligheter. Gripande, omskakande och roliga livshistorier. Böcker där författaren inte står i vägen för sin berättelse."

Lektörens lycka

Nu har en bok kommit ut som jag har varit redaktör för. Nog blir man stolt och lycklig av att ha bidragit lite grann till att ett bra manus blir en bra bok som når läsarna. På Liv i Sveriges hemsida kan man läsa mer om RoseMarie Sjöbergs "Man går inte ifrån man och barn", som ges ut på Faun förlag.

Lektören, redaktören och författaren

Läst manus idag. Är klar med ett och sedan är det bara att sätta igång med nästa. Det ena är jag lektör för, det andra redaktör. Skillnaden är väl på ett ungefär att lektören läser lite mer tillbakalutat och ger en något mer allmän kritik. Medan redaktören arbetar mer med manuset, lutad över det. Knådar igenom hela manuset, medverkar mer. Har större ansvar. Jobbar med författaren.
Nyss tog jag en paus i lektörandet och skrev lite på novellsamlingen. Sedan är det dags att ge sig på redaktörandet med nästa manus. Det är tur att växelbruk är min melodi.

Frilansveckan har börjat igen - med en paus

Som så ofta började frilansveckan med en sorts paus. Jag skrev klart ett lektörsutlåtande igår kväll och lät det ligga över natten. Justerade några småskavanker imorse och skickade iväg utlåtandet till uppdragsgivaren. Sedan infann sig pausen. Den där stunden av lugn man behöver för att känna att man gjort något färdigt, avslutat något. För att inte bara gå runt, runt - i ekorrhjulet eller upp och ner med sisyfosstenen. Sedan skrev jag ut ett nytt manus jag ska läsa under veckan. Och nu har jag satt mig för att skriva en vers jag ska skicka till en uppdragsgivare imorrn.