Dagens dagsvers: Vals ombord (Version 2013)

Helgens dagsvers i Norrländska Socialdemokraten och Sydöstran:

 

De ryska åklagarmyndigheterna har i dag formellt åtalat flera Greenpeaceaktivister för "sjöröveri", bland dem en svensk medborgare. Om de döms riskerar de upp till femton års fängelse.

Vals ombord

(Version 2013)

Se upp nu alla stater

och omvärldsapparater
som smutsar ner vår Jord!
Ohoj, oljbyråkrater,
nu kommer vi ombord!

De ses som demokrater

som bakom advokater
vill få vår värld att dö.
Och kallar oss pirater
som slåss för vår miljö.

Dagens dagsvers: Kedjereaktionen

I veckans Arbetaren diktar jag så här om vår omvärld:

Med en vecka kvar till det ryska presidentvalet bildade oppositionen i söndags en mänsklig kedja runt Moskvas centrum. Huvudbudskapet var rättvisa val.

Kedjereaktionen
(fritt efter Karin Boye)

Våren gryr i vinterns trakter,
där du frös,
när du möter landets makter
vapenlös.

Vinterns himlar slutar mulna,
spricker opp
när de samlas, de bestulna,
med sitt stopp.

Människan som slutar bedja
skänker hopp
när hon står upp, bildar kedja,
med sin kropp.

Dagens dagsvers: Ryssfrågan

Mystiken tätnar kring kapningsdramat av det ryska fartyget Arctic Sea. Journalisten Michail Voitenko, som var först med nyheten och länge hade den bästa informationen, har nu tvingats fly från Ryssland, skriver Svenska Dagbladet.

Ryssfrågan

Om man nu ständigt undviker att komma med ett svar

och skjuter på och jagar bort de fåtal svar man har

så är väl sedan frågorna det enda man har kvar?

Let them wait even more...

Jo, jag har ju varit ute och rest, som sagt. Var ju inte bara i Tallinn, utan också i Sankt Petersburg.

Senast jag försökte ta mig in i Ryssland var via norska Kirkenes till Murmansk med bil. Farsan, som är lärare till vardags, blev beviljad inresa. Jag, som naivt och ärligt uppgett att jag är journalist, blev nekad inresa. "Sputnik" hade ryssarna lämnat som enda förklaring på visumsansökan. Förutom en viss rysk satellit betyder ordet, enligt Språkrådets rysk-svenska lexikon, "följeslagare" och skrivs så här med kyrilliska bokstäver: спутник.

När jag kom hem försökte jag kränga en frilanstext till facktidningen Journalisten om detta. Men där var detta välkänt redan. De journalister som vill ta sig in i Ryssland brukar därför uppge att de är lärare eller bibliotekarier. Fast med tanke på mordet på Anna Politkovskaja och andra journalister är det kanske journalisterna som ska vara rädda för Ryssland och inte tvärtom.

När jag nu anlände som passagerare i budgethytt medelst amerikansk lyxkryssare och hade beställt två guidade turer i Sankt Petersburg frågade ingen efter vad jag jobbade med. Inte ens visum krävdes för att åka buss i staden och vandra omkring som en vanlig man på stadens gator. Vilket förmodligen även gladde min kollega Kurdo Baksi, som jag skymtade på väg in genom ryska tullen.

Intressant i sammanhanget är att en av guiderna berättade att av Sankt Petersburgs sju miljoner invånare (varav en miljon bor i förorterna) beräknas en miljon vara papperslösa. Känns som att den stundtals rigorösa tullens arbete kanske spelat ut sin roll. Men jag blir nästan ömsint när jag tänker på den bistra kvinna i uniform som med stor myndighet stämplade mitt pass. Kanske ska man se den ryska tullen som en upputsad, barnslig kvarleva från gamla tider för turisternas skull. Ungefär som den svenska vaktparaden.

Vi färdades in i Sankt Petersburg från vad som guiderna beskrev som stadens baksida. Dock håller den på att förvandlas till något slags framsida. Det uppförs nämligen höghus för människor som har råd på stadens största ö. Men byggandet har ironiskt nog avstannat i brist på pengar på grund av den just nu rådande världsekonomiska krisen. Där ser man.