På nytt jobb hos Bokdagar i Dalsland

Bokdagar i Dalsland är sedan 17 år tillbaka en imponerande verksamhet med litteraturevenemang sommartid, vår och höst. Mycket omtalad och omtyckt bland författare och andra i bokbranschen i hela Norden. Och med en nordisk novelldag varje vår. Förutom att vara ett centrum för nordisk litteratur, med författarbesök och stipendiater från grannländerna, driver man också en skrivkurs för nyanlända, Nya Röster.
Bakom Bokdagar i Dalsland står den för den svenska och nordiska litteraturen passionerat brinnande Anita K Alexanderson och en massa andra kunniga och engagerade i Dalslands Litteraturförening. Jag har följt Bokdagarna under många år och besökt ett antal av evenemangen, har framträtt på Bokdagarna på sommaren tillsammans med min fru Ulla Olsson och ska framträda på Nordiska Novelldagen i Åmål 18 mars och arbetar som skrivkursledare i Nya Röster-projektet sedan dess start 2016. Och nu har jag fått det mycket hedersamma uppdraget att i samarbete med bland andra Anita jobba vidare med evenemangen som ansvarig för dem. Jag kommer från och med mars att tillbringa en stor del av min tid i Nordiska Litteraturhuset i Åmål, på Bokdagar i Dalslands kansli. Där jag kommer att ha mitt kontor och där jag förhoppningsvis även emellanåt får tid till eget skrivande. Ett finare jobb kan man knappast få.

När litteraturen är ännu mer på riktigt

För mig är litteratur på riktigt och ska vara det. Kan bli irriterad på kolleger som inte tar litteraturen på allvar, utan respektlöst slarvar med den. De brukar få veta det med besked. Framför allt borde läsa sådant här. För ibland är litteraturen ännu mer på riktigt. Vi behöver nog alla påminnas om det då och då.

Om jag är Mumintrollet, vem är du?

Jag gjorde ett roligt test nu på morgonen, inspirerat av Eva Swedenmark. Testet finns på Barnens bokklubb. Och jag blev mest lik Mumintrollet:

"Du är mest lik Mumintrollet. Han är pålitlig, snäll, äventyrlig och nyfiken på det mesta, men samtidigt ganska rädd av sig. Han vågar sällan ge sig ut på äventyr på egen hand. Mumintrollet bor med sin mamma och pappa och han älskar verkligen att bo i Mumindalen. Han har många vänner som han alltid ställer upp för."


Vem är du mest lik i Mumindalen?

Litteraturdebatt som klär av medelklassen

Läser Göran Greider i Aftonbladet. Ja, varför denna avoghet mot realism hos många kritiker och litteraturförståsigpåare? Jag förstår inte. Kan allting vara nyskapande? Ska det vara det? Och i så fall varför?
Jag undrar om inte debatten i själva verket handlar om ideologi. Att det finns så många medelklassmänniskor som inte vill se att det finns en arbetarklass idag som vårdar deras gamla, tar hand om deras barn, städar deras arbetsplatser och hämtar deras sopor. Jobbet ska göras, men det ska synas så lite att det nästan inte ska finnas. Och människor som är narkomaner, alkoholister och psykiskt sjuka ska skylla sig själva, så slipper medelklassmänniskorna vara med och hjälpa dem.
Eftersom jag själv är medelklass har jag ännu svårare att förstå den här hållningen. Kanske beror det på att jag inte glömt mina rötter och inte förnekar att jag själv arbetat som vårdbiträde, att min farmor var statarbarn och min mormor hembiträde.

Varför kanon inte är kanon

Hittar en lysande notis om litteratur på Aftonbladets kultursida. Om varför en litteraturkanon är en sämre satsning än Vägbiblioteken. Läs här, om ni inte gjort det redan.

Korvgrilling inomhus för redaktörn

Inte har vi -35, men väl -20. Därför flyttade vi in dagens korvgrillning. Som ett värmländskt Femäventyr i skrivarstugan. I mysigheten ligger en del av den litterära hemligheten. Annars har jag redaktörat och börjar se slutet på denna omgång.

Litteraturarr och journalistik

Sydde ihop ett litteraturarr på morgonen. Återkommer med mer info om det. Ikväll ska jag göra en intervju. Ska strax förbereda frågor.

Annars blir det mest läsande och responsmailande idag. Äcklas av grisavslöjandet och förundras av Mitt i Söderort. Mitt i:s avslöjande handlar om att "skandalhuset" i Rågsved, där kommunen känt sig tvingad att hota flytta ut hyresgästerna, förväntas hållas samman med nylonband. Visserligen var det några år sedan jag avslutade min byggnadstekniska utbildning, men spännband som bärande konstruktion låter ju inte helt hundra. Journalistik och avslöjanden, ta reda på saker är kittlande. Säger han som aldrig skulle bli journalist.

Fredagseftermiddagslitteratur

Lite fin litteratur kan väl passa så här på fredagseftermiddagen. Claes Eriksson ur "Grisen i säcken".

Läser prisad litteraturtidskrift

Läser senaste numret av Komma, en prisad litteraturtidskrift med anor. Tidskriften publicerar nyskriven poesi och prosa och har både fått pengar från Svenska Akademien och Luleås kulturstipendium. Men i senaste numret berättar tidskriften att Statens Kulturråd sänker sitt bidrag. Regeringen sänker skatten med ena handen och sänker kulturen med den andra.
Men litteraturen ska överleva så länge människor kan skriva och läsa.

Manifestfesten fortsätter

I dagens Expressen fortsätter Agneta Klingspor, och i dagens DN Sara Gordan (tyvärr bara i papperstidningen), debatten om litteraturen. Båda motmanifestörer och båda tar frågan vidare åt varsitt håll. Nej, det blev inte bara pajkastning och som jag skrev tidigare kan nog folk från båda manifestgängen hålla med varandra på flera viktiga punkter.

Genrelöshet förespråkar Gordan. Låter sympatiskt, men kanske lite väl utopiskt?

"Diskussion om det litterära klimatet, marknaden, förlag och bokhandel är en helt annan diskussion.", skriver Klingspor. Fast är det det? Hänger inte allt detta ihop? Är det inte exempelvis så att möjligheterna är så enormt mycket större att uppmärksammas och kunna leva på sitt författarskap om man skriver deckare än om man skriver traditionellt berättade fiktionsromaner? Jag kan inte tro att det bara är så för att alla bara vill läsa deckare (även om jag själv gillar att läsa och skriva den typen av böcker också). Och det tror jag inte att Agneta Klingspor tror heller. Sedan ser jag det första manifestet mycket som ett uppkäftigt "här kommer vi"-finger mer än att försöka stänga litteraturen för manifestörerna själva eller för andra författare.

Ännu en ett tänkvärt inlägg i manifestdebatten

I dagens Expressen har Therese Bohman bidragit med ännu ett tänkvärt inlägg i debatten om den senaste veckans litterära manifest. Och som vanligt har Expressens kulturredaktion överträffat sig själv i rubriksättningen. Inlägget bär rubriken "En bok för alla".

Litteraturdebatten fortsätter

Rolig krönika av Jonas Thente i dagens DN, där han beskriver urpsrungsmanifestförfattarna och deras anhängare som frisläppta fångar och motmanifestförfattarna som bekymrade fångvårdare. Något ligger det i den beskrivningen. Och intressant är det han skriver att kärnfrågan delvis försvann bland personpåhopp hos ursprungsmanifestörerna och i rena fångvårdsupprördheten hos motmanifestörerna. Den traditionella svenska berättarromanens plats kan ju fortsätta diskuteras och jag är säker på att här är egentligen de flesta manifestförfattare i båda läger egentligen ganska överens. Eller?

Manifestfest

Lördagens manifest i DN följdes av ett till - mot, förstås. Så är en litteraturdebatt startad. Heja! Jag kan tycka att båda lägren har poänger. Klart att formexperimenten och deckarna tagit plats och fokus från de ickedeckande ickeformexperimenterande romanerna. Klart att berättandet behöver få sig en skjuts. Men jag gillar även deckare. Jag läser deckare och skriver gärna spänningstexter. Formexperiment är väl kul för dem som gillar att läsa och skriva det. Klart att alla ska få skriva som de vill. Deckarförfattare, formexperimenterare och berättande manifestskrivarförfattare. Något som slår mig är hur arga så många författare och läsare kan bli av att ett gäng författare berättar hur de vill skriva. På ett sätt är motmanifestet ett motmanifest. På ett annat sätt är det inte det. Utan ett manifest bredvid det första manifestet. Ännu fler författare som berättar hur de ska skriva och vad.
Nu återstår bara för författarna att skriva de där utlovade böckerna också. Jag väntar med spänning på att få läsa.
Och jag hoppas att debatten fortsätter också. Uppfriskande!