Lunchmusik i skrivarlyan

Vi tar väl en tur till Irland i en skrivpaus så här innan lunch.

Märkligt med Irland. Första intrycket är att alla på pubarna sjunger och dricker och är glada. Men fan ta dig om du inte sjunger. Spelar ingen roll om du inte kan. Du ska sjunga med! Och sjunger du något annat än en irländsk sång åker du ut.

Men den första gråa dagen som hösten ger har det hänt att jag längtat dit.

Medan datorn vilar

Mellan dagens skrivpass har jag rensat ogräs och röjt sly kring syrenbersån. Och lyckats såga mig i benet. Inget mer allvarligt än att jag kunde bota det med en sudd hushållspapper och en rejäl skvätt estnisk konjak som jag fick av en kompis på min 30-årsdag. Helt odrickbar, men praktisk när man exempelvis sågar sig i benet. Jag drack den alltså inte, utan använde som desinfektionsmedel och blodstillande.
Solen har kommit och gått idag och nu har den gått igen.
Men nu har datorn fått vila tillräckligt, så nu blir det ett pass till. Tillbaka till saltgruvan och novellsamlingen.