onsdag 30 september 2009

Povel Ramel - ännu en stor versförebild


Povel Ramel. Ännu en mästare och förebild när det gäller mitt dagsverseri. Underbara bilder av Karl X Gustaf och Napoleon han levererar här! Lyssna! Njut av en av våra största ordmakare!

Intervjuade honom en gång hemma hos honom. Ibland är det roligare än annars att vara journalist.

Redaktör och möte i höstsolen

Fått mig några noveller och inledningen till en roman tillskickad. Är nämligen redaktör för en antologi, Föreningen Arbetarskrivares nya, som ska komma ut nästa höst om allt går som det ska. Så när jag skickat vidare det jag skrivit på farsans och mitt manus till honom kunde jag sätta mig i höstsolen på en uteservering på Katarina Bangata på Södermalm och börja läsa. Mycket behaglig tillvaro, måste jag säga.
Passade på att fika med min favoritfotograf, vän och kollega José Figueroa också. Vi pratade om allt vi gör nu. Han håller på med film, fototävlingar, bildredaktörskap och utställningar. Men senare i höst hoppas vi att vi ska ha tid att sjösätta ett gemensamt större projekt. Vi får se.
Dokumenterade en riktig proffskamera medan vi drack våra italienska kaffevarianter.

tisdag 29 september 2009

Läser prisad litteraturtidskrift

Läser senaste numret av Komma, en prisad litteraturtidskrift med anor. Tidskriften publicerar nyskriven poesi och prosa och har både fått pengar från Svenska Akademien och Luleås kulturstipendium. Men i senaste numret berättar tidskriften att Statens Kulturråd sänker sitt bidrag. Regeringen sänker skatten med ena handen och sänker kulturen med den andra.
Men litteraturen ska överleva så länge människor kan skriva och läsa.

Skrivmorgon

Ätit frukost och börjat jobba. Morgonen ägnas åt skrivande på ungdomsboken. Sedan låter jag stafettpinnen vandra över till farsan.

måndag 28 september 2009

Dagens skörd: Två haiku-dikter

Läser nyutkomna boken "Svensk Haiku" som inspirerar till att pröva om jag fortfarande behärskar formen. Lite är det som att skriva dagsvers. Också en ordmatematisk problemlösning, som helst ska ge läsaren en vidare upplevelse än enbart den ordmatematiska problemlösarens.

Så här blev de två jag skrev idag:

Lönnens trötta blad
släpper slutligen taget,
ger himlen mer plats.


Autostradan
väser som en orm
genom gräset.

Dagens Dagsvers: Kvacksvamleri

I ett inslag i Dagens Nyheters webb-TV säger tidningens kulturchef att Anna Anka-debatten "piggar upp".

Kvacksvamleri

En urkorkad rockstjärnemaka
vill vrida vår klocka tillbaka
och liva upp det som är dött.
Säg gör det en annat än trött?

söndag 27 september 2009

Istället för bokmässan - Att ändå vara där

Har varit i mina barndomstrakter, Skärholmen, och gjort en intervju med författaren Titti Persson i senaste numret av ETC Stockholm. Tidningen har sålts på Bokmässan. Så jag har ändå varit lite närvarande.
Nej, nu ska jag skriva på farsans och min ungdomsbok innan jag återigen lämnar värmländska skrivarstugan för skrivarlyan i Stockholm.

Foto: Victor Estby

Istället för bokmässan - Fundera

Bokmässan ger en massa inspiration och tankar. Men ingen ro att fundera sådär tidsödande och samhällsonyttigt som den värld vi idag lever i föraktar. Där allt ska gå snabbt, ogenomtänkt och dumt.

För att skriva böcker måste man då och då stanna upp. Fundera. Gå fram och tillbaka genom det man har skrivit och ska skriva. Inte var social, sluten i sig själv. Som Daniel Boyacioglu sa när jag intervjuade honom för ett antal år sedan: "När man är författare är man lite flummig i huvudet."

lördag 26 september 2009

Istället för bokmässan - Hugga ved

Strålande sol över skrivarstugan på eftermiddagen. Idag har jag kört ett par skottkärror splitter, nästan färdiga vedträn, efter björken som blixten slog ner i i somras. De får ligga till sig i vedskjulet. Sedan har jag huggit en skottkärra björkved.


Vedhuggning kan i vissa stunder - när yxan, kilen och vedklabbarna lyder - fungera som bra skrivtänkartid. Så var det idag. Lyssnade på Supremes och Weeping Willows i ipoden och ältade en av novellsamlingens färdiga noveller i huvudet medan jag svettades över huggkubben. Kanske kan lägga till några rader, men annars känns novellen verkligen färdig.

Skönt.

fredag 25 september 2009

Istället för bokmässan - Plocka svamp


Inget svampår? Hahahahaha! Bara året-runt-stockholmsjävlar som kan tro något sådant. Skörden efter en knapp timme i Värmlandsskogarna.

Tjugo grader, sol och inga mygg som härjade kinder, hårbottnar, pannor, nackar, halsar, händer och handleder.
Trattkantarellerna väller mot en så fort man sätter ner stöveln i björnmossan. Som små lydiga, enfotade, goa björnungar skjuter de upp. Glada att se en. Hade de haft svans skulle de ha viftat lyckligt på den.

Som avslutning tittade det upp några gula kantareller ur lövruskorna på skrivarstugans tomt.

Istället för bokmässan - Åka tåg

Resan till skrivarstugan tog sin början strax efter klockan sex på morgonen. Och på tåget var det mesta sig likt. Kupé hade bytt form sedan senast jag bläddrade i den. Lite mer kändissnaskigt och snyggare bilder. Inte bara för att Laila Bagge (dagens omslag) är snyggare än Anders Bagge (omslaget jag såg senast). Fantasilöst när man ska visa att det är en ny tidning? Något.
Trevligt inslag på tåget var dock att jag fick en café latte gratis eftersom jag fick vara försökskanin - den första att smaka av det som rann ur den nyfixade kaffemaskinen. Gav betyget klart godkänt.

torsdag 24 september 2009

Istället för bokmässan - Dagens dagsvers: Även en avbokad bokmässa


Även en avbokad bokmässa

När jag istället sitter här
är det ju tur för alla dessa
som ändå råkar vara där
att även en avbokad mässa
ju faktiskt också är en mässa.

Istället för bokmässan - skrivit på farsans och mitt manus

Har skrivit över 2000 tecken på farsans och mitt manus. Haha! Rätt vad det är har vi en bok.

Istället för bokmässan - Soundtrack till skrivandet

Och så en morgonlåt för oss författare som sitter och JOBBAR när andra latar sig på bokmässan i Göteborg.

onsdag 23 september 2009

Istället för Bokmässan - Kjell Johansson om senaste boken

Trots att jag inte åker ner till bokmässan i år för första gången sedan 2001 börjar jag känna mig nervös. Alla bokbekanta som åker ner har resfeber och är stressade. Några är redan nere och stökar inför invigningen imorrn. Jag vet hur det är. Har både varit utställare, seminariepratare, scenframträdare och bortkommen besökare. Får se om jag kan hålla mig borta nästa år.

Här bjuder jag på Kjell Johanssons briljanta presentation av sin senaste bok, som han kommer att prata om på mässan. Vill man inte bara med tindrande ögon sätta sig vid hans fötter och lyssna på alla milda, roliga klokheter, så säg?

Ny författar-/skrivar-blogg är född!

Föreningen Arbetarskrivare, som jag är medlem i sedan drygt tio år, har nu startat blogg. Det är en mycket livfull förening som ger ut antologier med medlemmarnas texter och ordnar aktiviteter över hela landet. Etablerade författare som David Ericsson, Sven Wernström, Aino Trosell och Lena Kallenberg är medlemmar, men de flesta medlemmar är bara i början av sitt skrivande.

Jag citerar bloggen för att beskriva föreningens huvudsyfte:

"att värna om arbetarlitteraturen, en litteratur med underifrånperspektiv, om vanliga människors arbeten, deras vardag och livsöden i dagens Sverige."

Här kan du bli medlem.

tisdag 22 september 2009

Dagens dagsvers: Bostadsfråga för huvudstaden

Stockholms stads avtal med Fastighetsägarna skulle ge 100 nya lägenheter till stadens nästan 4000 hemlösa personer. Hittills har det inte blivit en enda lägenhet. ”Efterfrågan har inte varit särskilt stor”, säger Christer Jansson, VD för Fastighetsägarna Stockholm till Dagens Nyheter.

Bostadsfråga för huvudstaden

Nej, hur kan någon komma på att tro
att hemlösa vill ha nånstans att bo?
De vill väl bara dra omkring på vägarna
om man får tro på Stockholmsbostadsägarna.
Och efterfrågan är tillräckligt stor
hos bara dem som allaredan bor.

Simmandet fortsätter hjälpa novellsamlingen

Imorse var jag och U och simmade. Det är bra för en författare att simma för man kan inte göra så mycket annat än fundera medan man ligger där och plaskar. Och även idag gav det resultat. Löste upp, om inte den sista, så i alla fall en av de sista knutarna i novellsamlingen. Jag var tvungen att ta tre simborgarmärken innan, men det var det värt.

Lunchmusik i skrivarlyan

Vi tar väl en tur till Irland i en skrivpaus så här innan lunch.

Märkligt med Irland. Första intrycket är att alla på pubarna sjunger och dricker och är glada. Men fan ta dig om du inte sjunger. Spelar ingen roll om du inte kan. Du ska sjunga med! Och sjunger du något annat än en irländsk sång åker du ut.

Men den första gråa dagen som hösten ger har det hänt att jag längtat dit.

måndag 21 september 2009

Författaren tar plats i skrivarlyan

Två större journalistiska jobb levererade. Nu är det tid för författaren att ta plats i skrivarlyan. Men först efter att tvätten är klar och jag besökt farsan för fortsatta diskussioner om vårt gemensamma bokprojekt. Imorrn ska jag försöka prioritera novellsamlingen. Kanske rentav skriva färdigt den sista novellen. Vem vet?
Lite Jekyll & Hyde är man allt. Frågan är bara vad som är vad och vem som är vem.

Dagens dagsvers: Lektion för livets skola


Nyligen kom första numret av Svenskläraren där jag är inkastare. Skriver dagsvers på sidan tre och kastar in läsarna i numret. En mycket fin plats i en tidning. Och jag har hela sidan att husera på, tillsammans med illustratören. Vinjetten är också väldigt vacker: "Victors vers".


Lektion för livets skola

I bästa fall är skolan såsom det är vist beskrivet:
för skolan lär vi inte oss, vi lär väl oss för livet.
Men för att denna teori ska kunna bära sig
så måste dess elever i praktiken lära sig
att skolan är en sluten värld där man bör vara mån
om att ha dörrar öppnade för intryck utifrån.
För dem som ska bli lärare så är väl denna vy
att de helt enkelt byter ut sin skola mot en ny.

söndag 20 september 2009

Sitter i mästaren Alf Henriksons knä


Läser Alf Henrikson efter att ha läst William Shakespeares "Sonetter". Inspirerad efter en sonettdiskussion på Eva Swedenmarks blogg. Jag har den här femtaktiga rytmen i mig sedan unga år. Ser att jag fick "Tillrop" på min 21-årsdag. Mycket har jag Alf Henrikson att tacka för mitt versskrivande i dag.
Han är den store mästaren i genren. Åtminstone den meste. Skrev över 20 000 dagsverser i Dagens Nyheter. Och han har den där handen om dem och det han berättar som bara vissa har. Den där varma handen, även om det och dem han inte tycker om. I den här boken brister han bara i sonetten om Vivianne (jag antar att han åsyftar Ny Demokratis dåvarande (1995) partiledare Vivianne Franzén och därför förlåter jag honom).
Det är så här vers ska vara - rolig och krumbuktig. Alf Henrikson slår liksom en kullerbytta på det svenska språket. Det är så gott att sitta i hans knä med tummen i munnen och höra honom berätta. Vad glad jag är att han funnits hos oss och varit så bra!

lördag 19 september 2009

Dagens dagsvers: Det stora bokupproret


I torsdags kom det första numret av facktidningen DIK Forum där jag skriver dagsvers. Ska skriva under hösten och sedan får vi se. Versen ligger inte på tidningens hemsida. Men så här lyder den, apropå personalminskningar på skolbibliotek och neddragningar på allmänna bibliotek i Sveriges kommuner på senare tid:

Det stora bokupproret

”Jag vill bli bläddrad”, sa Robinson Crusoe.
”Det vill jag med! Bli läst!”, sa Liten Ida,
”Det gör så ont att ingen vänder sida.”
”Det ekar kusligt tomt”, sa Nalle Puh
”sen staben gick. Mig hittar ingen nu.”
”Ja, att vi står och dammar är ju galet!”
Vem röt om inte Karl Marx Kapitalet:
”Vi borde säga från - gå bok ur huse!”

Snart hoppade det ner från varje hylla
små arga böcker och började krylla
mot dörrarna. Snart gick de nedför gatan
i en lång rad och skrek: ”För själva satan!
Så svara oss hur någon kan bli klok
som inte hittar på en enda bok?!”

Till stadshuset i hjärtat utav staden
kom slutligen den arga, kloka raden.
Där var det öde, där fanns ingen kvar.
De styrande de hade flytt ity
att kan man göra annat än att fly
när man nu inte har så kloka svar?

Gårdagens premiär

Bara affischen. Coolare än så här blir det inte. Var på premiären igår. Och jag gillade filmen. Tycker att det är så här ungefär boken hade tjänat på att vara. Mer nedskuren och effektiv. Noomi Rapace fortsätter att briljera och Daniel Alfredson har gjort det igen. Per Oscarsson också mycket bra. Till och med Paulo Roberto funkade. Och intressant att filmerna utvecklar sig till någon sorts pendang till debatten om Anna Odell och psykvården. Det var ju precis det här det handlade om.
Ska bli spännande att se sista delen i Millennium-trilogin. Heja, Lisbeth!

Sol över Stockholm

Simmat idag. Fast inomhus. Där man inte får fotografera. Sedan blev det lunch - vi, två medborgare - tog plats i solen vid Medborgarplatsen. Morsan och farsan råkade komma förbi. Farsan levererade en bra fortsättningsidé på vår bok. En bra, solig dag i huvudstaden.
Nu väntar bara skrivande och mer skrivande. Inte på någon bok. Men i alla fall.

torsdag 17 september 2009

Hassle - dagens soundtrack vid sidan om damkören

Han sjunger så fint och håret lika skönt på svaj som Don King.

Damkör på besök i skrivarlyan

Ikväll huserar en damkör i lägenheten/skrivarlyan. Som tur är håller de till i lägenhetens andra ände med sin övning. Medan jag skriver. Det går alldeles utmärkt. Som bakgrundsmusik får damerna med beröm godkänt. Jackorna belamrar gästsoffan i mitt skrivrum. "Så amerikanskt", kommenterade en av damerna när hon lade sin jacka bland de andra damernas i soffan. Jag förknippar mer jackhögar på soffor och sängar med äldre damers hem. Men vi har väl olika referenser. Om det blivit något skrivet under kvällen? Jodå. Här på bloggen, bland annat. Som synes.

onsdag 16 september 2009

Dagens dagsvers: Torrt konstaterande

I den senaste tryckta upplagan av den bland turister välanvända kartbroschyren över Londons tunnelbana har floden Themsen och biljettzonerna suddats ut för att "städa upp kartan", säger en talesman för Transport for London, rapporterar Dagens Nyheter.

Torrt konstaterande

Nu, gamla Themsen, finns du inte mer.
För Londonborna blir det ganska torrt
alltsedan dagen du försvunnit bort.
Men nöjda blir de nog att du är väck
och över kartan att du med ditt streck
till sist har slutat upp att skräpa ner.

Sveriges pensionärer: "Nu sänker vi regeringen"

Pensionärerna svarar nu via Victor Estbys skriverier på regeringens debattartikel på DN Debatt igår. Rubriken på regeringens artikel löd: "Nu sänker vi skatterna för Sveriges pensionärer".
Rubriken (texten består bara av den) på Sveriges pensionärers replik lyder: "Nu sänker vi regeringen".

Om Sveriges pensionärer menar rent handgripligen vet jag inte. Men jag kan ana en viss irritation över att de uppfattar regeringens utspel som att denna tror att alla Sveriges pensionärer är senila dumskallar som inte tror att exempelvis bra äldrevård kostar skattepengar.

Det meddelas endast på detta sätt.

Ibland är morgonen värd en grimasch

De flesta av hans låtar är sönderspelade, men oj vad bra han var, Mäster! Så vackert han skrev och så sårigt och skört han kunde sjunga och spela. Det finns sämre sätt att börja morgonen än att lyssna på det här.

tisdag 15 september 2009

Det blev lite pocketböcker idag

Var på Åhléns ikväll och var bara tvungen att köpa lite pocketböcker. Köp fyra, betala för tre. Jag går på det varje gång.
Det blev manifestförfattaren Anne Swärds "Kvicksand", Michael Connellys "Räven", Dennis Lehanes "Ett land i gryningen" och Nikki Sixx "Heroin Diaries". En riktigt tung bokpåse.
Plöjde vidare i Carl-Johan Vallgrens bok på tunnelbanan hem. Efter en tredjedel av boken håller han fortfarande stilen. En mångordig, men mycket stor, berättare. En av våra största, helt klart.

Dagens dagsvers: Människofamn

Malaysiska Wook Kundor, 107, vill gifta sig. För 23:e gången, skriver Aftonbladet.

Människofamn

Ibland känns inget alls gement
och livet fylls av massa hopp.
Som om det inte finns nåt stopp
och ingenting kan bli för sent.

Victor Jaras manifest


I dessa manifesttider - här kommer ett till. På liv och död. Från skivan "Manifiesto", som Victor Jara inte hann bli färdig med innan han mördades 1973, enligt Wikipedia. Året efter (mitt födelseår) kom skivan ut postumt i Europa. Inte ens Johnny Cash på San Quentin kan tävla med det här. Som sagt: Det är ett tufft namn att leva upp till.

måndag 14 september 2009

Dagens dagsvers: Läxa från Stockholms skolansvariga

Trots upprepad kritik från Skolinspektionen vägrar Stockholms skolansvariga att ge en mobbad 13-årig pojke den skolgång han behöver. Istället hotas föräldrarna av böter för att sonen inte gått i skolan sedan i januari, skriver Dagens Nyheter.

Läxa från Stockholms skolansvariga

En mobbingskola är för dig nu blott alternativet
bestämmer vi, ansvariga i staden där du bor.
Från våra skolgårdsfria och bekväma skolkontor
så vill vi i vår omsorg bara lära dig för livet.

Victor - ett namn tufft att leva upp till

Enligt morsan och farsan är jag döpt efter Victor Jara. Hans öde, kuppen i Chile och alla grymheter under och efter den, fortsätter att engagera. Här är en bokblogg som skriver om militärkuppen och en författarblogg som skriver om Victor Jara just nu.
Att vara döpt efter en sådan ikon, som dessutom offrade sitt liv för sitt skrivande och musicerande och rätten till att fritt utöva sitt skapande och sin konst, är inte lätt.
Dessutom betyder Victor segrare. Och vinner gör man ju trots allt inte jämt.
Men jag tragglar på efter bästa förmåga.
Victor Jara förlorade till en början men vann ju i slutänden. Något att luta sig mot medan man sliter på med författarskapet och journalistiken.

Cyklat, skrivit och diskuterat ungdomsboken

Riktigt så här sliten blev inte min cykel ikväll, men den fick slita hårt i backarna mellan mitt och farsans hem. Vi käkade middag, diskuterade hans och min blogg och andras , böcker (han läser Khaled Hosseinis "Flyga drake" just nu) och vårt ungdomsboksprojekt. Ett steg framåt igen på den tusenmilamarsch att skriva en bok innebär.

söndag 13 september 2009

Dagens dagsvers: Kärnreaktion

Svenska kärnkraftsreaktorer står stilla allt oftare, skriver Dagens Nyheter.

Kärnreaktion

Säg ska man skratta? Grina illa?
Svårt är att hålla sig från häckling
när kärnkraften står lika stilla
som Sveriges energiutveckling.

lördag 12 september 2009

Skrivit och skrivit och skrivit

En riktig skrivardag idag. Skrivit på en intervju. Imorrn kväll borde jag vara klar. Då är det bara att sätta fart med nästa författarintervju. Stafettliv att frilansa. Skrev en bra dagsvers idag också till en uppdragsgivare. U har bekräftat, så det är inte bara tomt skryt.

fredag 11 september 2009

Väl förBorgad hemlighet?

Expressen avslöjar att regeringen vill sänka lönerna. Rubriken lyder: "Hemliga planen: Sänk lönerna". Vad exakt ligger avslöjandet i det här? Är det här en nyhet för en enda svensk tidningsläsare? Att regeringen är löntagarfientlig? Vad är det hemliga i den planen, liksom? Ibland kan man inte göra annat än ställa sig tämligen tveksam till alla dessa avslöjanden. Eller kan det vara så att Expressens nyhetsredaktion tror att detta är en nyhet? I så fall är det ännu sämre ställt hos dem än jag trott. Annars har jag de senaste åren köpt båda kvällisarna. De har ju skribenter med ett jävla sväng och kultursidorna är alltid mycket läsvärda. Synd därför att nyhets- och nöjessidorna ofta är så pinsamt undermåliga.

Lite Chips till frukost

Klämkäckt? Äh, Kikki är alltid Kikki. Och nu var det länge sedan hon var på något löp, så nu måste vi ha lite Kikki igen.

torsdag 10 september 2009

Nu är jag inkastare!

Idag kom två tidningar i postboxen, ST Press och Svenskläraren. Och båda har jag verser i eftersom jag skriver där regelbundet. Den tidigare har jag skrivit i nio (!) år för. Den senare är det första numret för. Verserna har hedrande och rejäla placeringar i båda tidningarna på bästa sidan (förutom ettan och sista sidan) - sidan 3.

I Svenskläraren har jag en helsida med bildbyline och en fin vinjett: Victors vers. Det ni! Dessutom kallar redaktionen min sida för "Inkastaren". Den fungerar alltså så att den liksom kastar in läsaren i det aktuella numret. Jag funderar starkt på att lägga till det i min titelförteckning på visitkortet när jag beställer nya. Författare, frilansjournalist & inkastare. Coolt!

Tyvärr har ingen av tidningarna mina verser på nätet. Svenskläraren borde dock ha det snart. Då tipsar jag om det. ST Press-versen kan läsas nedan. Se det som en bonusvers eftersom jag inte lade upp någon igår här på bloggen. Den här är extra fin, eftersom den är skriven på ett klassiskt versmått jag skrivit om tidigare här på bloggen, nämligen terziner. Versen är mycket inspirerad av en av Tage Danielssons magnifika dagsverser också:

Koncentrationssvårigheter på grund av hög ljudnivå i kontorslandskap drabbar 85 procent. Var tredje har tinnitusliknande symtom. Det visar en ny undersökning, skriver NY Teknik.

Hör kontorlandskapsarbetarens sång

Vi tassar lätt och trippar när vi springer
i jätterum som konstigt nog känns trånga
och viskar bara stilla när vi ringer.

Men trots att inga samtal får bli långa
och ingen av oss alla alls vill störa
så blir det snabbt ett oljud för så många.

Med tiden slår det lock för varje öra
förutan att man stoppar in ett finger.
Då slipper man åtminstone att höra.

Musik till skrivandet

I eftermiddag repar U med en basist och en gitarrist i vardagsrummet. Blir påmind om hur lätt man kan filtrera bort det som är utanför ens lilla skrivbubbla runt datorn. Det är också en mycket lågmäld repetition bakom stängd dörr. Det går nästan lättare att skriva med lite trevlig vismusik från längre bort i lägenheten. Det är som att jag kan skruva upp och ner kranen så att en lagom rännil sipprar in. Är ju van att skriva i mindre kontorslandskap från tidigare. Bara inte folk pratar med en flyter skrivandet på. Då kan folk nästan väsnas hur mycket som helst runt omkring. Proffsig, välspelad och välsjungen musik skulle nog fler författare och skrivande journalister inte ha något emot att ackompanjera hamrandet på tangentbordet.

Dagens dagsvers: Passande närraportering

Ett starkt allergiframkallande ämne har hittats i jeans från Lee, Wrangler och Nudie, visar resultat från ett test SVT Plus låtit göra. I den testade Wranglermodellen hittades bly och kvicksilver, skriver Svenska Dagbladet.

Passande närrapportering

Ibland så får nyheterna att känna dig berörd,
(det är väl bara vad man kan begära?)
när allting plötsligt kommer riktigt nära.
Det känns ju mer än bankrån, krig, misshandlar, död och mord,
det räcker med att vissa nära saker kläs i ord;
som märkesjeans exempelvis som får ny innebörd.

onsdag 9 september 2009

Antikvariat med klass och piska

Har varit ute och cyklat i eftermiddag och besökte ett av mina favoritantikvariat för säkerhets skull. Var på jakt efter en bok inför intervjun på fredag också. Passade på att även besöka antikvariatets barn-och-ungdomsavdelning. Där såldes farsans och mina första två böcker "Beskjuten" och "Jagad". Känns som att vi får sätta fart med boken vi håller på med just nu. Fast den tredje av våra böcker, "Plåtad", hade de i alla fall inte.
Än.

Skrivpaus

Sitter och maler på med intervjuskrivandet. Har besök av min mentor i några dagar och får samsas med honom om utrymmet i arbetsrummet. Vilket går alldeles utmärkt. Men trots att han är ute på stan och rör sig just nu och lägenheten/arbetslyan är välbehövligt tyst och stilla för en frilansjournalist som skriver på en författarintervju känner jag mig tvungen att ge mig ut för att dra i mig sommarens sista, flämtande solskimrande andetag. Samtidigt kan jag ju läsa in mig lite mer på nästa författare, som jag ska intervjua på fredag. Och äta en sen lunch.

tisdag 8 september 2009

Dagens dagsvers: Till en Stockholmsmambo

Hälften av alla unga stockholmare bor hemma hos sina föräldrar, jämfört med 44 procent i landet som helhet, enligt en ny undersökning från bolåneinstitutet SBAB. Stockholmsungdomar är mer sugna på att köpa bostadsrätt än ungdomar i resten av Sverige och tycker att det är det viktigt att bo i storstad, skriver Dagens Nyheter.

Till en Stockholmsmambo

Det dröjer tills du börjar gå i livets bostadstrappa -
hos mamma får du stanna tills du själv har blivit pappa.
Du litar blint på bostadsmarknadsvärldens enda tro:
att du får vänta snällt till dess att du kan köpa bo.
Men känns det ändå inte lite lurt på något sätt
att någonting så bostadsfel kan kallas bostadsrätt?

Fuglesang och kungen: Lika som bär?

Det är populärt att ifrågasätta om människan varit på månen. På Youtube spöar exempelvis månvandrarikonen Buzz Aldrin upp en ihärdig tvivlare. Den senaste tiden har det slagit mig hur lika Fuglesang och kungen är: Samma makalösa förmåga att vara barn instängda i vuxna kroppar. Har ni exempelvis hört Fuglesang prata om något annat än tyngdlöshetens skojighet, schack, godis, 80-talsmusik och hur det är att uträtta sina behov i tyngdlöst tillstånd? Har ni hört kungen någonsin säga något som en lillgammal femåring inte skulle ha sagt i hans dyra kläder? Samma lekfulla sätt att ta sig an de overkliga sysslor som så många av oss svenskar ser upp till och tar på så förtvivlat stort allvar. Är de egentligen samma person?

Frågan är alltså inte bara om Fuglesang varit i rymden. Utan också om kungen varit på Slottet. Och om bilden ovan är ett montage iscensatt av personer som på något svårförklarat vis vill föra oss bakom ljuset.

Novelltips? Jag?


Blev uppringd av en författarkompis imorse. Han kände sig lite ringrostig i novellkonstens hantverk, eftersom det var länge sedan han skrev noveller. Hur gör man, undrade han. Vad ska man tänka på? Då jag under lång tid arbetat med ett novellsamlingsmanus borde väl jag kunna ha något att säga om detta? Jag hasplade ur mig några, i mitt tycke, självklarheter. Såsom: "Det är bra att veta hur berättelsen ska sluta", "begränsa antalet karaktärer", "undvik alltför många perspektiv" och "det är lättare att låta en novell utspela sig under en kortare tidsrymd". Min kompis verkade i alla fall nöjd när vi avslutade samtalet.
Som tur var skulle han ringa till några till.
Konstigt att det ordmakande man brinner för och ägnar så mycket tid, kraft och tanke kan vara så svårt att klä i ord.

måndag 7 september 2009

Dagens dagsvers: Konststoppsmuseet

Två tavlor av konstnären Dick Bengtsson togs ner när EU:s utrikesministrar hade möte på Moderna Museet i Stockholm. Nazistsymbolen svastikan förkommer ofta i Bengtssons verk.
- Vi fick en begäran, en vädjan, från EU-kansliet om vi kunde ta ner verken. Vi tog den vädjan på allvar och tog ner tavlorna, också av respekt för Dick Bengtsson, säger Ann-Sofi Noring på Moderna museet, till SVT:s Kulturnyheterna. Detta skriver Dagens Nyheter.


Konststoppsmuseet

När konstmuseet plockat ner
den konst det annars har
då blir väl det som gästen ser
det tomrum som finns kvar?

Och när de plockat färdigt, ödeläggarna,
är bara deras väggar uppåt väggarna.

Ni läser väl världens bästa författarkollektivblogg?

Författare bildar sällan kollektiv numera. Eller om ens någonsin. Men det händer - som på Författarcentrums blogg Författaren har ordet. Den slår Nyhyttans författarstipendiums jury - Sven Olov Karlsson och Lars Gustafsson (bilden) - åtminstone i antal författare som samlas och gör något tillsammans. Och samtidigt var och en för sig.

I väntan på att själv äntra Pansarkryssaren


Nu finns min arbetarskrivarkompis och författarkollega Maria Hambergs recension av Molly Johnsons kortroman "Pansarkryssaren" på LO-tidningens hemsida. Arbetarskrivarkompis? Mer om Föreningen Arbetarskrivare här.

Jag ratar Bokmässan


För första gången sedan 2001 åker jag inte till Bokmässan i Göteborg. Jag anammar många etablerade författares inställning: Jag åker inte till Bokmässan om jag inte har kommit med någon ny bok.

2001 lyckades farsan och jag med konststycket att åka till Bokmässan som författare utan att ha fått ut en enda bok (jo, farsan hade i och för sig flera år tidigare fått ut en tunn lärobok, som jag inte riktigt räknar i sammanhanget). Vår första bok, ungdomsboken "Beskjuten", kom ut först senare samma höst.
Året efter kom vår andra bok, ungdomsboken "Jagad". Då hade vi vårt första miniseminarium på mässan. Samtidigt som Noam Chomsky fyllde Scandinavium intill. Tror jag och farsan hade sex åhörare i ett rum för 300 pers.

Sedan har vi varit nere både med och utan nyutkomna böcker. Haft fler miniseminarium, varav ett för ett par-tre år sedan var fyllt till bristningsgränsen och vi sålde slut på alla våra böcker i ett nafs.
Det är en fest och det hör till att ta minst en öl i skybaren på 23:e våningen och mingla i baren på Park Avenue någon av kvällarna. Förutom att man träffar på en massa intressanta människor och böcker på mässan.

Men i år sitter jag istället hemma och skriver. För om ingen gjorde det skulle det inte bli så mycket bok att mässa om. Ni läsare, skrivare och branschfolk som åker ner hoppas jag har kul. Vi ses där något annat år framöver!
För er som åker ner för första gången, här har ni en bra guide, på Petras bokblogg En annan sida.

söndag 6 september 2009

Dagens dagsvers: Hopp för vår hopplösa värld

Leon Roach, en 19-årig stavhoppare i USA, avled efter att ha missat landningsmattan, skriver Dagens Nyheter.

Hopp för vår hopplösa värld

Tyvärr så är det i det långa loppet
i själva verket inte alltför särskilt ofta så
att människan kan leva blott på hoppet.
En sak som världens ledare har rätt svårt att förstå.

Men detta kan de kanske börja fatta
intill en ödslig stavhoppslandningsmatta.

Söndagen - en bra skrivdag

Idag har jag fått en massa skrivet. Inget skönlitterärt för egen del. Men intervjuade en författare i fredags och satte mig ner och började mala vid tangentbordet nu i eftermiddags. Kan bli rätt ok intervju till slut, tror jag. Har alltid varit en av de roligaste sysslorna inom journalistiken, tycker jag. Att lyssna på människor och berätta för läsarna ens intryck om personen och framför allt förmedla på ett underhållande sätt vad personen sagt.

Jag har intervjuat en hel del författare genom åren:
Ann Jäderlund, Carl-Michael Edenborg, Einar Heckscher, Olov Svedelid, David Ericsson, Sara Villius, Per Wästberg, Daniel Boyacioglu, Carl Johan De Geer... Det är de jag kommer på på rak arm.
Alltid lika roligt att kliva in i deras världar och höra dem berätta om hur de arbetar och skapar.

Olle Adolphsons och mitt skrivande

"Mitt yrke går ut på att skriva visor och det håller jag på med. Jämt! Det går till på det viset att man sätter sig framför ett papper, och så konstaterar man att det är vitt, och så vässar man pennorna en gång till och sen går man ut ett tag, och så sätter man sig framför det där vita papperet igen, och så där går dagarna. Ibland visar det sig att det står nånting på det där papperet. Då tar man undan det och lägger det åt sidan, och sen tar man itu med nästa vita papper. Det brukar bli en sex, sju visor om året."

Så skriver Olle Adolphson om sin skrivprocess och -produktion (citerat från texthäftet till coverskivan "Dubbeltrubbel" som kom här om året). Sex eller sju visor om året låter ju inte mycket. Men om i stort sett alla de sex eller sju visorna blir odödliga klassiker som roar och tröstar ett helt folk är det ju ingen dålig produktionstakt. Dessutom var det ju inte bara texter han skrev utan också melodier. Visor.

Själv gör jag som Stig Dagerman - skriver ungefär en dagsvers om dagen. Alla blir inte odödliga klassiker. Men en del kanske i bästa fall kan roa eller trösta och blir förhoppningsvis ihågkomna och omlästa. Av någon.

Pansarkryssaren funnen!


Fick tag på Molly Johnsons "Pansarkryssaren" igår! Märkligt nog i den fruktansvärt röriga bokhandeln i Ringen vid Skanstull, där man annars aldrig hittar det man är på jakt efter. Ska bara läsa ut Carl-Johan Vallgren så ska jag genast mönstra på.

lördag 5 september 2009

Dagens dagsvers: Räkna med Stockholms stadshuspolitiker

Enheten för hemlösa i Stockholms stad ska spara en miljon kronor i månaden, trots att den har tagit emot 30 procent fler hjälpsökande i år än i fjol, skriver Dagens Nyheter.

Räkna med Stockholms stadshuspolitiker

Säg, är vi inte riktigt geniala
och inte alls så jävla slut och ding
när vi får dem som inte har nånting
att bli de stackare som får betala?
För de som inte har nånstans att bo
har blivit våran bästa kassako!

Här är det gott att läsa Vallgren

Ungefär som att mat smakar bättre eller sämre beroende på sammanhang - hur, när, var och varför man äter - är läsupplevelsen beroende av samma faktorer. Det är klart att om boken är magisk så åker man in i den oavsett. Men idag lyfte Carl-Johan Vallgrens "Kunzelmann & Kunzelmann" några snäpp i Blå Portens trädgård på Djurgården med ett glas öl tillhands. Boken är mångordig och pladdrig och snarare i nivå med "För herr Bachmanns broschyr" än med "Den vidunderliga kärlekens historia", men nog är det en maffig roman och nog vill man fortsätta vända blad. Och Vallgren gör en inte besviken. Han lämnar små, skimrande pärlor efter vägen som man gärna plockar upp och följer honom allt längre in i bokskogen.

När världen kommer nära


- Ibland kommer världen så nära, säger U när vi passerar dagens stora demonstration mot diktaturregimen i Iran.
Hon har ett så vackert språk, U.
Demonstranterna reser en grön banderoll fullklottrad med namn på personer som protesterar mot de styrande i Iran. Den räcker runt hela Nybroviken. Mycket imponerande. Polisinsatsen är nästan lika imponerande. På andra sidan Blasieholmen åker sedan EU-pamparna i mindre imponerande följen bakom svarta fönster och solglasögon i ilfart, omgärdade med tjutande polissirener. Som om de skämdes.

På Nybroplan står flera Dialogpoliser och gör skäl för namnet. En rätt passande plats för den typen av polis - framför Dramaten.
När jag hoppar av cykeln för att fota demonstrationen stannar U på andra sidan gatan. En kvinna som flytt från Iran tar genast kontakt med henne och börjar berätta. Alla hennes släktingar är kvar där, hon är ensam här.
- Ni förstår inte hur bra ni har det, säger hon. Vi vet vad frihet kostar.
Både jag och U har svårt att hålla tårarna tillbaka.
Det är klart när världen kommer så nära.
Då börjar kvinnan gråta hon med. Hon kramar om U och säger genom tårarna:
- Tack!
Jag och U hastar därifrån, mumlar att vi måste vidare. Vi kan ju inte stå kvar där och böla. Sedan diskuterar vi varför hon tackade. Kanske gjorde vi något bara genom att stanna upp lite och lyssna och låta tårarna rinna.

Därför vill jag gästa Gästrikland snarast!

Läser i Dagens Nyheter och LO-tidningen (tyvärr inte på nätet än) två vackra, stora, suggestiva recensioner om Molly Johnsons klassiska kortroman "Pansarkryssaren". Författaren växte upp i Hofors.
Och idag har Dagens Nyheter en stor intervju med Anna Jörgensdotter om hennes nya, kritikerrosade roman. Författaren är uppväxt i Sandviken, inte alltför lång från Johnsons hemtrakter, och "Bergets döttrar" utspelar sig också i och kring Sandviken.
Två spännande Gästrikeromaner, alltså. I Gästrikland, landskapet med världens mest gästskrytande namn, planerar jag alltså att bli gäst snarast möjligt.
Och så hittar jag denna krönika av Anna Jörgensdotter, om "Pansarkryssaren" och Molly Johnson i ETC. Ibland hänger allt - alltihop - ihop.

fredag 4 september 2009

Pockettidningen R söker kontorslokal i Stockholm

Idag kom nya numret av Pockettidningen R i postboxen. Det handlar om den orättvisa vården i Sverige. Alltid angeläget, alltid utmanande och handlar ständigt om det som angår oss mest. Redaktörerna Kurt Nurmi och Maria Hagström har näsa för det oväntade och samtidigt mest självklara. Sedan de tog över den anrika tidningen och återförde den till det klassiska pocketformatet har den fått stor uppmärksamhet för i stort sett varje nummer.

Pockettidningen R har genom åren erövrat flera priser, bland annat Stora journalistpriset och Vilhelm Moberg-stipendiet. 2007 utsågs tidningen till Årets kulturtidskrift i Sverige. Den citeras och debatteras flitigt och har i år bland annat gett upphov till ett DN-löp.

Tidningen söker en redaktionslokal i Stockholm, helst på Södermalm. Utrymme för två kontorsplatser. Förmånlig hyra är en förutsättning. Tips mottages tacksamt via följande kontaktvägar:

Pockettidningen R
Box 38140
100 64 Stockholm
redaktion@pockettidningenr.se
070-358 56 37

Aftonbladet vinner dagens rubrikkrig och Kerstin Ekman fantasilöshetens stora pris

Idag recenserar alla stora tidningar Kerstin Ekmans nya roman "Mordets Praktik". I vanliga fall brukar Expressens kultursidor ta hem segern vad gäller rubriksättningen, men dagens överlägsna vinnare är Aftonbladet. För övrigt ställer jag mig lite tveksam till denna återanvändning av Hjalmar Söderberg och "Doktor Glas", även om det är en fantastisk bok. Som om det inte vore nog att Söderberg själv returförpackade Glas i sin bok "Jahves eld". Och plockade in Martin Birck i "Doktor Glas". Och vem har glömt Bengt Ohlssons "Gregorius" från här om året (förutom dagens Aftonbladetrecensent), vars grepp redan använts av Sven Sörmark i novellen "Pastor Gregorius" i deckarantologin "Slå 08 till polisen" från 1993? Så kan Ekmans grepp kallas fantasifullt? Nja...
Aftonbladets rubriks enda brist är kanske att den kom hundra år för sent.

Dagens dagsvers: Regeringsfrågan

Regeringen säger ja till Förbifart Stockholm, bland annat av miljöskäl, skriver Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Aftonbladet.

Regeringsfrågan

Regeringen vars politik
som låter si så här:
”Miljön mår bäst av biltrafik!”,
den kan ha visst besvär,
och mycket går den nog förbi.
Det enda man då undrar är:
Hur korkad kan den bli?

torsdag 3 september 2009

Dagens dagsvers: Ryssfrågan

Mystiken tätnar kring kapningsdramat av det ryska fartyget Arctic Sea. Journalisten Michail Voitenko, som var först med nyheten och länge hade den bästa informationen, har nu tvingats fly från Ryssland, skriver Svenska Dagbladet.

Ryssfrågan

Om man nu ständigt undviker att komma med ett svar
och skjuter på och jagar bort de fåtal svar man har
så är väl sedan frågorna det enda man har kvar?

Dock har Zlatan nog ännu bättre dagar

Nu finns på LO-tidningens hemsida min lilla reflektion över att jag hittade ryska dockor föreställande de stora svenskarna Zlatan Ibrahimovic och Göran Persson i en souvenirbutik i Sankt Petersburg i somras. Ska bli spännande att se hur det ser ut i papperstidningen - den kommer imorrn. Bilderna jag tog på dockorna publiceras dock bara exklusivt här på bloggen. Håll till godo!

Foto: Victor Estby
Bildbehandling: José Figueroa

Visst är det en bra dag!

Min författar- och bloggkompis och -kollega Eva Swedenmark berättar på sin blogg om hur glad hon är över att hon fått tag på konserterbiljetter till Ane Brun och Anna Ternheim i höst. Det blir säkert lysande konserter. Jag har bara sett Anna Ternheim som förband till Kent, men har skivor av både Brun och Ternheim och lyssnar på dem titt som tätt. De har någon sorts glädjeblandad sorgsenhet som tilltalar mig. Grattis Eva! Det är i sanning en bra dag i dag!

Idag är de' gôtt å leva

Inte mindre än två uppdragsgivare har jag gjort nöjda idag. En, min äldsta - en helt ny. Sedan har jag skickat en massa papper och kvitto till revisorn. Nu kan jag ägna tiden åt att ha roligt och vara kreativ. Jag hade tänkt att bjuda er på Olle Adolphsons "Nu är det gott att leva" med Sofia Karlsson för att ni skulle få känna av min sinnesstämning. Tyvärr fanns den inte på Youtube. Det här var det närmaste jag kom, men det är inte så illa det heller - ett storverk av min favoritfilosof Claes Eriksson. Varsågoda!

onsdag 2 september 2009

Dagens dagsvers: Fullgjort uppdrag

Två soldater som drack sig fulla under tjänst i Kosovo i maj i år får sparken av Försvarsmakten, skriver Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.

Fullgjort försvarsuppdrag

Förlåt oss herr Kaptenlöjtnanten!
Vi måste missförstått vår instruktion
som vi har fått från kommendanten.

Vi trodde att vi skulle va’ kanon!

En Olle Adolphson-dag idag

Ja, så här vackert och vemodigt ter sig livet denna dag i början av september. Nu ska jag diska till tonerna av Olle Adolphson, sedan får det bli kvittoinsamling till revisorn. Sedan ett nytt arbetspass. Noveller och dagsverser väntar på att bli färdiskrivna.

tisdag 1 september 2009

Dagens dagsvers: Det våras för människosläktet

All världens pudlar, schäfrar och chihuahuor har ett och samma ursprung. De härstammar från en grupp vargar som tämjdes i södra Kina för högst 16.000 år sedan, hävdar en svensk-kinesisk forskargrupp, skriver Dagens Nyheter.

Det våras för människosläktet

Nu kanske ändå nya tider stundar.
Om alla tittar fram och inte blundar
så kanske denna höst blir rena våren,
då ingen dömer hunden efter håren.
Och om den synen nu kan gälla hundar -
att släkt det är de alla med varann -
då borde vi väl visa att vi kan
se detta faktum med hos människan?

Resan uppför Öland

På vägen upp hittade vi några lokala djur, som hade befunnit sig där sedan nittiotalet. Jag försökte be dem om en cigarrett, men då rörde de sig snabbt bort. Kanske såg de på mig att jag inte röker. Eller så har de hört talas om världens alltmer rigorösa rökförbud. Kanske hörde de att jag är från Stockholm och trodde att de skulle få sparken om de blev förknippade med rökning. Vi lade några slantar till mat åt de stackarna och fortsatte norrut.

Vi var på jakt efter Johan Theorins trakter, men var för dåligt pålästa och blev aldrig riktigt vänner med kartan. Vi hittade dock Långe Erik, som stod troget på sin post.

Vi gjorde en avstickare en bit ner från Långe Erik och kände oss plötsligt nästan som hemma.

Tog oss ner till Alvaret, som bjöd på mer skog och träd än jag mindes. Men nog är södra Öland mer genuint än norra delen av ön ändå.


När skuggorna blev längre var det dags att åka hem igen mot Stockholm.

Ölandsbröllopet blev mycket lyckat

Lördagens bröllop då? Jo, det var väldigt vackert, med trevliga, glada människor, god mat och dryck, bitvis sommarblå himmel, fyrverkerier, dans (till KISS och Pet shop Boys - åttiotalets musikbråk mellan synthare och hårdrockare kändes avlägset), alltihop i en magnifik miljö på en öländsk gård utanför Borgholm. Och bruden och brudgummen, strålande och fantastiskt fina båda två, som anlände i vit limousine, ville ha och fick varandra under ett pilträd. Alla grät, log, skrattade och fotograferade om vartannat. Allt var som det skulle. Dagen efter bjöds alla gäster på storslagen brunch på Strand Hotel i Borgholm.

Sedan begav U och jag oss av på en tur runt Öland. Fast denna gång utan cykel. Bland annat var planen att kolla om Långe Erik krympt med åren. Eller åtminstone kanske satt sig eller så. Han kan väl ändå inte ha stått still, rak i ryggen längst upp på ön och stirrat ut över vattnet sedan 1845? Eller?

Cykeln lagad, författarskapet och frilansandet rullar också på

Dagen började inte så bra. På Coop Forum i Västberga, där cykeln är köpt, fanns det ingen som kunde kolla det lösa framhjulet. Alternativen: Att lämna in cykeln på Coop tills någon kunnig person kunde kolla på den eller att cykla till Bromma, där Coops cykelverkstadssamarbetspartner i Stockholm finns. Jag och U valde det senare.

Uti Ulvsunda stad klockan elva på dan, för att parafrasera Olle Adolphson, skruvades hjulet fast efter kontroll om "det var var lagren". Det var det inte. Men kunde ha varit och det kändes som en bra fras för en lekman att slänga sig med. Man vill ju vara med i hantverksgemenskapen, liksom.

Efter en svettig, milalång cykelfärd därifrån väntade trevliga besked i mailboxen om framtida både intervju- och versengagemang. Och novellsamlingen har också rullat framåt senaste dagarna. Livet är som en cykel i nedförsbacke när det är som bäst. Man behöver inte ens trampa på för att det ska gå framåt. Skönt!