Dagens dagsvers: Höstsonett till Justine

Här en sonett jag just skrev. Ibland måste man bara få ner och ut de där idéerna som samlas i skallen. Hade jag inte den möjligheten skulle jag bli galen.


Höstsonett till Justine

Den värmer dig så gott och varmt, Justine,
när hösten börjat släpa kring ditt tjäll
och världen mörknar och det drar mot kväll,
den handduken du snodde i Berlin

ifrån det klassiska Adlon Hotel
där världens stjärnor ju en gång tog in.
Du blir snart torrare och extra fin,
i spegeln ler en stjärnbeströdd modell.

Du torkar kroppen din och tänker på
att du frotterar dig med den frotté
som torkat Charlie Chaplins filmmustasch

och allting under Garbos negligé.
Att handdukar utsätts för visst slitage
på åttio år vill du inte förstå.