Just börjat läsa Ray Bradburys "Fahrenheit 451", som jag aldrig läst tidigare, utan bara sett filmen. Det är En bok för alla-pocket och jag gillar inte hundöron eller knäckta bokryggar - jag har mer respekt för böcker än så - så jag rotade fram ett bokmärke, som råkade vara en eldsflamma. Ibland har slumpen både viss humor och tajming.
Idag lunchade jag med några av mina bloggvänner, Jane, Eva, Eva och Jenny. Alla på olika vis skrivande vid sidan av bloggandet. Allvarligheter, skrivande, läsande, leenden och skratt över lunchtallrikar och kaffekoppar. Roligt och inspirerande att träffa människor med samma intressen och som har livserfarenhet av olika slag och många intressanta berättelser att förmedla. Och alla med bokskrivande erfarenheter, energi och ambitioner. Fick också två fina, signerade böcker av en av evorna. Själv hade jag självklart inte tänkt på att ta med några av mina egna.
Som det förortsbarn jag är har jag självklart läst Per Wirténs bok "Där jag kommer från - kriget mot förorten". En på många sätt intressant och välbehövlig bok i diskussionen om hur städer ser ut och varför. I synnerhet i Sverige och på Stockholms södra sida. Och en upprättelse för alla oss förortsbor som angripits och anonymiserats genom åren. Men det finns också invändningar att göra mot boken. Läs min artikel i LO-tidningen om boken här. Kommentaren under artikeln kommer att få ett svar av mig inom kort.
Det finns vissa författare som verkar så stränga och kloka att jag knappt vågar närma mig dem. Eller läsa deras böcker. Majgull Axelsson är en sådan författare. Jag har i tio år frilansat för hennes gamla tidning Statstjänstemannen (numera ST Press), hört en massa lovord om hennes böcker av vänner jag har stor respekt för, hört henne på bokmässan och till och med köpt hennes böcker och ställt dem i bokhyllan. Men jag har aldrig läst något av henne. Det skulle kunna förklaras med att jag har haft en massa andra böcker jag varit tvungen att läsa först. Men det är nog inte hela sanningen. I en nygjord intervju i Upsala Nya Tidning är hon så där klok igen, men lite mindre sträng. Kanske ska jag börja läsa någon av hennes böcker snart. Ska bara klara av högarna på nattduksbordet först.
Har ikväll för fjärde eller femte gången sett "1408". Stephen King är en mästare som varit en stor del av mitt berättarliv sedan nioårsåldern när jag i mitt försök att hänga med i storebrorsans och farsans snack och värld läste "The Shining" eller "Varsel". Fastnade tio-femton sidor in i boken. Den var för tung för mig. Inte alls så spännande och skräckinjagande som farsans och brorsans referat som var en del av vår resa till London med bil. Men energin från deras läsande och återberättande har fått mig att fortsätta ha ett behov av skäck på film och i litteratur. Blir man inte riktigt skrämd som man barn av böcker, muntliga berättelser och film är det nog svårt att ha det där behovet hur gammal man än blir. Jag har skrivit någon form av skräckskildringar själv med realistisk grund och det lär jag nog fortsätta med. I den blandning av genrer jag hela tiden virvlar runt i.
Nytt reakap igår. På Hedengrens bokhandel vid Stureplan (Tack, Eva Swedenmark för tipset!). Hade glömt bort vilken fantastisk bokhandel det är. De har ju, till skillnad från de flesta andra boklådor, allt man letar efter. Hur bär de sig åt? Priserna är inte låga, men nu var det fyrtio procents rabatt. Så det fick bli Barbro Lindgrens samlade poesi (före 2003) "Längst inne i mitt huvud", Bo Setterlinds samlade dikter och Pauline Wolffs westernroman "Swede". Oj, vilken bokhög!
Inlägg
Alla kommentarer
