Dagens dagsvers: Barfotabarn

I nya numret av av ST Press publiceras denna dagsvers av mig:

FN:s barnfond Unicef i Sverige är mycket kritisk till att regeringen ännu inte agerat för att ge gömda och papperslösa barn rätt att gå i skola.

Barfotabarn
(fritt efter Nils Ferlin)

Ditt ord är tappat, liksom papperslappen,
men ryggsäcken har du att släpa på.
Du sitter övergiven där på trappen
och gråter, för den sista deletappen,
vid resans slut, är allra längst ändå.

Poesi som lever genom århundraden

Idag är det 100 år sedan Gustaf Fröding dog. Enligt en uppgift jag läste idag i en tidning ska 150 000-200 000 personer ha kantat gatorna från Djurgården till Klara kyrka, där begravningsakten ägde rum. Verner von Heidenstam snodde på två dagar ihop hyllningsdikten "Gustaf Frödings jordafärd", som blev en klassiker, som tonsattes av Hugo Alfvén på två dagar. Den tonsatta dikten framfördes på begravningen 12 februari i Klara kyrka av Orphei Drängar, dirigerade av Alfvén.

Så kan en stor poet själv bli stor poesi, som lever vidare genom århundraden. Fröding är en av de poeter som betytt allra mest för mig och mitt diktande. I Värmland kan bara Nils Ferlin mäta sig med honom, enligt min mening. Båda hade de en en fullständigt klar blick för utsatthet och de kunde göra stor konst av den blicken.

Slåss med en gäckande text

Stryker och stryker och stryker i en text. Ensam i kvällen den sena slåss jag med denna inte direkt smäktande text. Mer gäckande. Men den blir rätt ok ändå, bara jag får bort de sista tusen tecknen. Tar lite hjälp av två ikoner, lyssnar på dem, under tiden.

Fredagskväll i Filipstad

På väg från festivalen tillbaka till skrivarstugan passerade jag Filipstad. Passade på att besöka Nils Ferlin på hans bänk. Torget låg öde. Bara en liten, högljudd grupp ungdomar bakom en häck ner mot ån skvallrade om att det var fredagskväll. Bakom en annan häck hittade jag Ferlin. Han satt och vilade i ensamt majestät i sin cylinderhatt på sin lätt nedklottrade metallbänk och tog igen sig och blickade ut över sin barndomsstad (han föddes i Karlstad, men tillbringade större delen av barndomen här i Filipstad).


På andra sidan det öde torget halvlåg en man på en annan bänk. Han verkade sova under den småkyliga kvällshimlen. Och inte ens en grå liten fågel sjöng på grönan kvist på den ena eller andra sidan.

Som en dikt av Ferlin. Fredagskväll i Filipstad.

Möte med Fröding och Ferlin i Karlstad

Mellanlandning i Karlstad, staden som en solig servitris på stadshotellet gett ett ibland felaktigt rykte om att vara särskilt solig. Idag var det mer mulet än sol. Men Fröding och Ferlin stod ändå tappert på sina poster. De briljanta Värmlandsdiktarna börjar alltmer likna cykelställ. Kanske tycker Karlstadscyklisterna att det känns tryggt att de vaktar deras parkerade trampfordon. Och det är ju trots allt bättre än att inte användas alls.

En äldre, trevlig man som satt på en bänk intill Ferlin frågade mig om han skulle ta bort cykeln. Men jag sa att Nisse säkert hade tyckt att bilden hade varit ett bra uppslag till en dikt. Då skrattade mannen och hans damsällskap gott. Damen, lika trevlig som hennes herrsällskap, berättade att hon alltid brukade sätta sig ner bredvid Ferlin på bänken i Filipstad när hon kom dit och bevisligen gjorde hon detsamma här i Karlstad. Men Ferlinstatyn i Stockholm tyckte hon var ful. Trots att jag berättade att ovänliga människor där brukar såga bort hans bronsfimp ur munnen på honom och att vänliga människor delar med sig av sina fullt rökbara tobaksditon.