Läser Yarden medan snön faller

Snön faller och vi med den, sjunger Ulf Lundell. Snötäcket växer på skrivarlyans fönsterbleck. Det blir nog mest innesittande idag, även om vädret är vackrare än igår. Har börjat på Kristian Lundbergs "Yarden", som jag köpte i en bokhandel i Gamla stan innan jul. Konstarerar att det är skönt att en roman på 140 sidor (nio förlag av tio hade ansett den vara på tok för kort) kan ges ut, hyllas och belönas med ett av Sveriges största litterära priser (Lundberg mottar Ivar Lo-priset på tisdag). Länge leve motspänstigheten och mångfalden!

Min dator är min skrivarborg

Läser en rolig artikel i dagens Aftonbladet. Ibland förstår nog inte kvällstidningarna hur roliga de är. Eller så har de räknat ut en humorkoefficient eftersom de har siffror på allt annat kring tidningsproduktionen för att sälja maximalt med tidningar.

I alla fall handlar artikeln om författarna ("Dinosaurierna", som AB kallar dem) Jan Guillou, Ulf Lundell och Klas Östergren. De fortsätter envist att skriva på skrivmaskin och vägrar dator. Det är inte det roliga. Inte heller att deras kollega Kerstin Ekman, 75 år, äldre än alla tre, i samma artikel berättar att hon skrivit på dator sedan åttiotalet. Nej, det roliga är att ingen av de tre manliga skrivmaskinsskrivande författarna är över 65 (Guillou är 65, Lundell 59 och Östergren 54) och att man i en ytterspalt intervjuar PRO:s datalärare, som får ge sina bästa datatips.

Jag tycker skrivandet är tillräckligt svårt och komplicerat utan att behöva göra det ännu svårare och ännu mer komplicerat genom att skriva på skrivmaskin. Även om jag varit lika stark som Guillou är på en bild i tidningen och kunnat bära skrivmaskinen på höften som en annan westernrevolver.

Min dator är mig en väldig borg, den är mitt vapen trygga, för att pastischera (heter det så?) en annan gammal författargubbe: Martin Luther.

Lundell och en kebab i Årsta

Lycklig, lycklig, som Ulf Lundell sjunger. Sol över Årsta. Folk ler. På väg hem efter en intervju i Årstas andra ände stannar jag till och köper kvällstidningarna och läser dem på den prisbelönta Palmyra Kebab vid Årsta torg. Intervjun har gått bra och jag äter kebaben med den saftiga salladen, de småstingande persiljeflisorna och de fjärilslätta köttflarnen och bläddrar i tidningarna och kommer fram till Expressens nöjessidor. Där rapporteras det att Lundell är singel igen och rubriken under bilden från förr, där han ser så lycklig ut, lyder: "Han verkar så deppig nu". Jag hade unnat Lundell att vara lika lycklig som jag idag. Och är det schyst att den här nyheten ligger på nöjessidorna? Taskig placering, tycker jag.

När jag kommer hem till skrivrummet läser jag på nätet att Pockettidningen R:s utsända i Berlin käkar döner på en bakgård. Döner är kebab på tyska. Hennes döner är godare än de goda svenska kebaberna, hävdar R:s Lina Lund, frågan är om hon ätit Palmyras.

Nu blir det tvättstugan. Sedan ska jag skriva på en artikel jag måste bli klar med. Novellsamlingen får nog ligga orörd idag.