"Mitt" andra Pockettidningen R-nummer har kommit!

Så kom det äntligen från tryckeriet, "mitt" andra Pockettidningen R-nummer! Ett jubileumsnummer och en 150-sidig bok om tidningens 40 år med intervjuer och texter av personer som figurerat kring tidningen sedan starten 1970. Bland annat intervjuas Stig Edling, Mikael Nestius och Gunilla Thorgren. Numret innehåller också texter av bland andra Kajsa Ekis Ekman, Agneta Klingspor och Carl-Michael Edenborg. Här kan du beställa numret eller/och prenumerera på tidningen.
Samtidigt utkommer ett drygt hundrasidigt nummer med fångars dikter från sjuttiotalet fram till idag.

Ständigt denna Edenborg!

Nu ligger min intervju med denna ständiga Carl-Michael Edenborg uppe på LO-tidningens sida. Där berättar han varför han har så många ansikten och hur man blir 375 år.

Bilden ovan är från ett tidigare intervjutillfälle med Edenborg, när han berättade för mig varför han bränner upp bokmanus han får till sitt förlag Vertigo.

Foto: José Figueroa

Fler svenskdeckarreflektioner

Nu ligger Edenborgs deckardrapa uppe på Aftonbladets hemsida. Läs den gärna. Särskilt ni, som liksom jag, gillar svenska deckare.
Läste förresten också, apropå svenska deckare i gårdagens Svenska Dagbladet att Jan Mårtenson (inte Homan, utan den andre) i sin nya memoarbok avfärdar Stieg Trenters böcker som "stereotypa överklasskildringar". Ganska rolig förenkling, även om den är långtifrån rättvis (i så fall får man avfärda exempelvis Agatha Christie på samma sätt). Men det blir ännu roligare när det upprör en SvD-recensent förstås.
Att Mårtenson och recensenten har olika syn på Per Wahlöö är inte förvånande. Det jag har läst av Wahlöö har varit ganska träaktigt, men ihop med Maj Sjöwall har han skrivit några av Sveriges bästa deckare genom tiderna. Kanske har de förhållit sig så stora eftersom de var tidiga med att skriva om andra än överklassen och att mördarna i deras böcker inte bara var onda monster, utan människor som hade både bra och dåliga sidor.

Ett friskt angrepp på de svenska deckarna

Läser bokförläggaren Carl-Michael Edenborgs friska angrepp på höstens svenska deckarböcker i dagens Aftonbladet. (Tyvärr ligger artikeln inte på nätet än). Jag gillar svenska deckare, i alla fall en del, men har faktiskt inte läst en enda av böckerna han går igenom. Även om jag inte håller med om varenda punkt i Edenborgs resonemang får han in många fullträffar. Som att den svenska deckarlitteraturen på senare år dragit mot ondare skurkar utan nyanser och att huvudpersonerna nästan alltid är heterosexuella, vita svenskfödda medelklassmän eller -kvinnor utan handikapp. Och att våldet blivit allt viktigare, på bekostnad av, samhällsrealismen, berättandet och personteckningen.
Jag gillar att Edenborg inte slentriansågar deckarna (som så ofta sker i kulturmediekretsar) utan går igenom dem noggrant, metodiskt och på allvar.
Och han har rätt i att dåligt skrivna deckare med svartvit och trång människosyn är till skada mer än nytta. Personer som skriver dåliga deckare behöver ju inte ge ut dem i bokform, utan kan låta dem ligga kvar i byrålådan.

Tråkig nyhet i natten: Café Edenborg stänger!

Det här hade Ivar Lo missat, eftersom han aldrig skrev på natten: Men eftersom jag sitter uppe och ugglar såg jag just att Carl-Michael Edenborg berättar på sin blogg att Café Edenborg gör sin sista dag i bokcaféentusiasternas tjänst 24 augusti.

Jag gjorde en intervju med Edenborg på caféet i våras. Vi hade jätteroligt - inte minst när jag och fotografen fick honom att visa hur man bränner oönskade bokmanus i caféets/Vertigo förlags källare. Sedan har jag gjort en intervju till där med truckerförfattaren David Ericsson och haft både trevliga fikasnack med gamla vänner och kollegor. Café Edenborg är förmodligen en för frisk och bångstyrig fläkt i Stockholms alltmer förkvävande innerstadslattevärld.

Tråkig nyhet för Stockholm och alla författare som sitter där och skriver (Edenborg hoppades att caféet skulle bli vår tids Röda rummet). Var ska de sitta och skriva nu? Och vad ska alla andra som vill ta en bokfika i Stockholm nu ta sig till?