I somras fyllde författaren Kjell Johansson sjuttio år. Nyss har hans två första delar i romansviten "De utsatta" dramatiserats och satts upp på Stockholms stadsteater och hans fjärde del i romansviten har just kommit ut.
Bränner manusblad ikväll igen. Men bara de jag inte har användning av, förstås. Jag gillar dramatiken i att bränna egna manus. Författaren Kjell Johansson har berättat att han alltid skriver ett helt manus, kastar det i papperskorgen och sedan skriver ett nytt. Det är en del av hans skrivprocess. Jag tycker att det låter onödigt. Dels är det roligare att elda upp manus, dels är jag för bekväm i regel för att skriva om ett manus helt. Jag bearbetar hellre utkasten.
Trots att jag inte åker ner till bokmässan i år för första gången sedan 2001 börjar jag känna mig nervös. Alla bokbekanta som åker ner har resfeber och är stressade. Några är redan nere och stökar inför invigningen imorrn. Jag vet hur det är. Har både varit utställare, seminariepratare, scenframträdare och bortkommen besökare. Får se om jag kan hålla mig borta nästa år.
Här bjuder jag på Kjell Johanssons briljanta presentation av sin senaste bok, som han kommer att prata om på mässan. Vill man inte bara med tindrande ögon sätta sig vid hans fötter och lyssna på alla milda, roliga klokheter, så säg?
Inlägg
Alla kommentarer
