tisdag 29 december 2009

Korvgrilling inomhus för redaktörn

Inte har vi -35, men väl -20. Därför flyttade vi in dagens korvgrillning. Som ett värmländskt Femäventyr i skrivarstugan. I mysigheten ligger en del av den litterära hemligheten. Annars har jag redaktörat och börjar se slutet på denna omgång.

måndag 28 december 2009

Njuter av Torgny Lindgrens julnovell

Får julaftons morgontidningar först idag. Inte så mycket missat. Men njöt av Torgny Lindgrens julnovell i Svenska Dagbladet. Han skriver med vackert känsliga norrländska hantverksknotiga fingrar om sin morfar, som hittade vatten förti fot ner utan slagruta, timrade stugor och uthus, begravde fyra av sina barn och sin första fru i kistor av stortallar som han själv sågat och torkat, byggde båtar, snickrade möbler, grävde sjutton kilometer diken och nyodlade tolv tunnland och åts upp av kräftan.
Noggrant och storslaget och man påminns om att det inte finns några enkla, vardagliga människoöden. För den som kan berätta.

söndag 27 december 2009

Dagens dagsvers: Utseendets betydelse

I årets sista nummer av tidningen Svenskläraren utövar jag min roll som inkastare på följande sätt:

Utseendets betydelse

Idag så kräver undervisning sina attribut.
Den tid när text blott var en bok är nog för alltid slut.
För lärandet ska visserligen ha sitt innehåll,
men på de allra flesta håll
så spelar det allt större roll
hur lärandet ser ut.

fredag 25 december 2009

Ny romanidé inatt

Låg och funderade innan jag somnade inatt. Kom på en ny, bra romanidé. Hade inte "De apatiska" tillgänglig, så jag letade i bokhyllan och hittade nyligen avlidne litteraturprofessorn Lars Furulands antologi "Arbetets ansikten", en effektiv översikt över den svenska arbetarlitteraturen. Maffigt att få den i en enda bok. Vilken tradition! Synd bara att han missat någon författare, exempelvis Lena Kallenberg. Min romanidé är ingen arbetarroman, men har ungefär samma perspektiv, kan man säga. Slogs med en mygga (!), sedan gav den sig och jag somnade.

torsdag 24 december 2009

Bort med sandlåderimmarna från TV, tack!

Rimmat på ett drygt tiotal paket till U och släkten. Tidigare har jag lagt ner mycket tid på rim och rytm, men i år har jag inte riktigt orkat. Det måste visserligen vara roligt att rimma och för dem som sedan hör rimmet, så jag har sett till att på de flesta paket i alla fall hitta ett roligt rim. Och det måste inte vara Frödingbra varje gång, men bra ska det vara.
Jag storknar varje jul när Bingolottos infantila amatörrimmare sitter och får betalt och upptar dyrbar sändningstid med sina snubblande sandlåderim. Det är den typen av program som bankar in i huvudet på svenska folket att rim är dåligt och tråkigt och att det ska vara så. De smutsar ner och skadar en mångtusenårig tradition för varje uselt rim de läser upp. Synd att SVT inte konkurrerar ut trams-TV4. Det finns ju roliga, professionella rimmare som gör sig bra i TV - släpp fram dem istället!
Det är oansvarigt att låta konkurrenten vara ensam med sin hink- och spade-TV, som i bästa fall får tittarna att må fysiskt illa.

Här ett sent rim att inspireras av, som jag skrev för en massa år sedan när jag just börjat min journalistbana och gav min drinkpysslande far en elektrisk juicepress i julklapp:

Du blir nog sur, men inte lessen
när dina dryckesvanor kommer ut i pressen.

Farsan öppnade paketet med viss bävan.

Lycka till med rimmen nu! Och skriv bra! Eller åtminstone bättre än förra året.

tisdag 22 december 2009

Musjakten fortsätter medan Maupassant briljerar TV-rutan

Klippt ännu en mus i fällan ikväll och senare ikväll får vi hit en katt, så då ska vi väl vara fredade. Tittar med ett halvt öga på en svensk skräckfilmskortis på TV medan jag städar. Guy de Maupassant. Novellernas mästare. "Fettpärlan" inläst av Ernst-Hugo Järegård är en av mina största läsupplevelser. I brist på egen skrivtid får jag ägna mig åt brottstycken av andras mästerverk.

Vittjat min första musfälla ikväll

Ikväll har jag gillrat och vittjat min första musfälla. Betet var en ostbit och musen dog förstås omedelbart. Utan blodvite. Fantastisk uppfinning. Nästa fälla smällde igen utan att ta livet av musen. Men musen fick med sig den lagrade biten Prästost. Jag tror att musen är en klipsk finsmakare som kommer tillbaka. Har gillrat fällan med en ny bit av samma ost. Nej, nu ska jag gå och lägga mig och läsa mer Tamas.

måndag 21 december 2009

Vinter runt skrivarstugan

Anlände till skrivarstugan igår och konstaterade att mössen orsakat massaker i köket. Mest i skåpen och under diskbänken. Ätit upp en tvål och lortat ner. Istället för att visa en bild på stökköket tog jag en bild på vintern i den nedgående solen på årets kortaste dag. Inget har det förstås blivit skrivet. Mest har det handlat om städning och pappersjobb. Hunnit redaktöra litelite mellan städpassen i alla fall.

söndag 20 december 2009

Roman- och novellidéerna slåss med varandra

Fast det är en roman jag borde ge mig på härnäst och jag har påbörjat två sådana projekt blev jag uppfylld av två novelluppslag när jag putsade speglar och fönster igår och såg ut på snön som föll därute. Mitt skrivande är, och här tror jag många författare känner igen sig, lite bångstyrigt då och då. Och det är en del av energin. Man kan försöka bestämma från början hur det ska vara, men ju mer man funderar och skriver desto mer händer med det man skriver på. Men, slår det mig nu, kanske kan ett av novelluppslagen bakas in i en av romanerna.
Till slut handlar det om vilka figurer och vilken idé man vill umgås med under minst ett par års tid. Och vilka figurer som vill komma först.

lördag 19 december 2009

Plågas av "De apatiska"

Började läsa Gellert Tamas "De apatiska" imorse och blev så jävla arg efter bara några sidor och ilskan fortsatte förstås ju mer jag läste. Tills jag efter trettio sidor var tvungen att sluta för att inte förstöra dagen helt. Det är plågsamt att läsa hur ens land har betett sig mot barn och deras föräldrar som flytt hit. Men man är skyldig att göra åtminstone det och är det så bra skrivet som den här boken verkar vara går det lättare. Med lite socker i botten så går medicinen ner. Ikväll ska jag plåga mig vidare genom berättelsen om vårt omänskliga land.

fredag 18 december 2009

Läsandet och skrivandet fortsätter

Läser och läser och läser. Redaktörar med varma ögon in i mål. Allra gladast för responsen författarna får är överlag de etablerade, som skrivit länge och gett ut många böcker. Att uppskatta även den mest positiva textkritik kräver viss vana, självdistans och lyhördhet. Min erfarenhet är just att de som kan ta till sig kritik utvecklas i sitt skrivande och de som inte gör det slutar förr eller senare med skrivandet.
Haft några rara mailväxlingar med mina egna redaktörer sedan igår. Känns roligt inför nästa år. Läsandet och skrivandet fortsätter.

torsdag 17 december 2009

Julstämning i skrivarlyan

Nu ska jag stänga av bras-DVD:n och titta på Förkväll på TV4, eftersom Bodil Malmsten är med. Bodil är lite som Tage Danielsson. Man behöver ha dem tillhands för att må bra och utan dem ingen julstämning.

Dagens dagsvers: Inte längre bara bög

Idag kom årets sista nummer av ST Press. Med den här estbyska dagsversen:

Socialstyrelsen har beslutat att häva totalförbudet för män som har sex med män att ge blod. Förutsatt att det gått minst ett år sedan senaste samlaget, rapporterar SR.

Inte längre bara bög

En människa blev han som bara var bög
när samhället fastslog att han också dög
att ha samma rätter och alternativ;
som rätten att rädda en människas liv.

Men det poängteras, för säkerhets skull,
att bögen ska inse att det bara går
om han kan begränsa sig med sina knull
så de bara äger rum vartannat år.

Antologin växer

Ett tiotal texter kvar att läsa av de insända texterna till antologin. Många, både av mer och mindre namnkunniga författare, är mycket bra. Ambitionen att visa dagens Sverige ur arbetarnas perspektiv verkar hålla. Det är lovande, det här. Och roligt att läsa. Skönt att varva uppdragstagarrollen som frilansande journalist och författare med redaktörens också. Växelbruk är bra.

onsdag 16 december 2009

Kort rapport från gårdagens författarkväll

Fullsatt igår kväll på Tellus när Föreningen Arbetarskrivares medlemmar, författarna Jenny Wrangborg, David Ericsson, Micke Evhammar och Jane Morén stod på scenen, läste och berättade om arbetet och skrivandet. Stefan Estby presenterade författarna och berättade om föreningen. Publiken fick svar på sina frågor om dagens arbetarklass, arbetarskrivande och Föreningen Arbetarskrivare. Efteråt sålde och signerade författarna sina böcker. En succékväll på det hela taget, som Ture Sventon skulle ha sagt.
Nästa år fyller föreningen tjugo år, det firas bland annat med den antologi med medlemstexter jag är redaktör för. Och kanske blir det ett nytt framträdande på Tellus under året. Håll utkik!

tisdag 15 december 2009

Snart plats på scenen: Arbetarskrivare

Om några timmar - klockan 19, för att vara exakt - framträder arbetarförfattarna David Ericsson, Jenny Wrangborg, Micke Evhammar och Jane Morén på biocafé Tellus i Midsommarkransen. Boksignering utlovas även. Det hela är ett arrangemang hopsytt av Föreningen Arbetarskrivare och Kulturföreningen Tellus. Jag har varit med om att styra upp arrangemanget, men sedan lyckats göra mig själv sysslolös. Författarna är förmodligen helt självgående och min pappa, Stefan Estby, kommer i egenskap av före detta kassör och sekreterare att inleda med att presentera föreningen.
Bra grejer. Kom gärna dit.

Fått en ny titel av LO-tidningen

Har idag fått en ny titel tack vare LO-tidningens hemsida. Svenskläraren har i sin tur gett mig titeln inkastare. Måste trycka nya visitkort snart. Senaste versen på LO-tidningens hemsida kan läsas här. Den kan till och med sjungas, av den som så önskar.

Fler svenskdeckarreflektioner

Nu ligger Edenborgs deckardrapa uppe på Aftonbladets hemsida. Läs den gärna. Särskilt ni, som liksom jag, gillar svenska deckare.
Läste förresten också, apropå svenska deckare i gårdagens Svenska Dagbladet att Jan Mårtenson (inte Homan, utan den andre) i sin nya memoarbok avfärdar Stieg Trenters böcker som "stereotypa överklasskildringar". Ganska rolig förenkling, även om den är långtifrån rättvis (i så fall får man avfärda exempelvis Agatha Christie på samma sätt). Men det blir ännu roligare när det upprör en SvD-recensent förstås.
Att Mårtenson och recensenten har olika syn på Per Wahlöö är inte förvånande. Det jag har läst av Wahlöö har varit ganska träaktigt, men ihop med Maj Sjöwall har han skrivit några av Sveriges bästa deckare genom tiderna. Kanske har de förhållit sig så stora eftersom de var tidiga med att skriva om andra än överklassen och att mördarna i deras böcker inte bara var onda monster, utan människor som hade både bra och dåliga sidor.

måndag 14 december 2009

Vår lådbyggda medelklassvärld

Inte har det hänt så mycket med västvärldens medelklass sedan 1961. Åtminstone inte på ytan. Och som alla vet är det ju den som räknas. Malvina Reynolds klassiska låt (insjungen av så skilda artister som Pete Seeger, Regina Spektor, Linkin Park och Rise Against) skulle kunna genera vilken bostadsrättsförening och vilket villaområde som helst i Sverige idag. Vi vill så förtvivlat gärna spegla oss i varandra och försöka att inte låtsas om allt som inte får oss att passa in i de där lådorna. Vågade vi det kanske mycket av hemlösheten i Sverige skulle försvinna. För det är ju inte bara myndigheternas och politikernas fel att närmare 20 000 människor i Sverige idag lever utan hem. För att det ska se ut så krävs också att människor som har ett hem stänger dem ute.

Ett friskt angrepp på de svenska deckarna

Läser bokförläggaren Carl-Michael Edenborgs friska angrepp på höstens svenska deckarböcker i dagens Aftonbladet. (Tyvärr ligger artikeln inte på nätet än). Jag gillar svenska deckare, i alla fall en del, men har faktiskt inte läst en enda av böckerna han går igenom. Även om jag inte håller med om varenda punkt i Edenborgs resonemang får han in många fullträffar. Som att den svenska deckarlitteraturen på senare år dragit mot ondare skurkar utan nyanser och att huvudpersonerna nästan alltid är heterosexuella, vita svenskfödda medelklassmän eller -kvinnor utan handikapp. Och att våldet blivit allt viktigare, på bekostnad av, samhällsrealismen, berättandet och personteckningen.
Jag gillar att Edenborg inte slentriansågar deckarna (som så ofta sker i kulturmediekretsar) utan går igenom dem noggrant, metodiskt och på allvar.
Och han har rätt i att dåligt skrivna deckare med svartvit och trång människosyn är till skada mer än nytta. Personer som skriver dåliga deckare behöver ju inte ge ut dem i bokform, utan kan låta dem ligga kvar i byrålådan.

Missade böcker att läsa i jul

Bläddrar åter igenom DN:s och SvD:s helgtips på böcker från året som snart är slut. Många jag missat och vill läsa. Övervägande delen av kvinnliga författare, slår det mig. Svenskan tipsar bland annat om nytolkningen av Rainer Maria Rilkes "Sonetterna till Orfeus" och Johanna Holmströms novellsamling "Camera Obscura".
Längtar till jul.

söndag 13 december 2009

Snart läser jag "De apatiska"

U frågar snällt om det är så att jag ska läsa Gellert Tamas "De apatiska", eller om hon kan läsa den före mig. Jo, säger jag, jag är snart klar med "Tåbb" och då vill jag läsa Tamas bok. Inte bara för att han enligt uppgift citerar en intervju jag gjorde för många år sedan med Lars Demian, inte bara för att det är en bok jag bara känner att jag måste läsa efter att ha läst "Lasermannen" när den kom och tyckte mycket om den, inte bara för att jag själv blivit intervjuad av Tamas en gång på Bokmässan i Göteborg utan också förstås eftersom att jag hört både en massa gott och läst en massa kritik mot Tamas arbetssätt kring boken. Och för att när jag läst Tamas inlägg och tidigare reportage sympatiserar mycket med honom i hans människosyn. Så U får vänta lite på den boken. Men vi har ju i och för sig några till.

Släpp aldrig in dom här

Här en av Thåströms mest strupsåriga låtar. Första gången jag hörde låten var när skivan "Mannen som blev en gris" var ny och tillsammans med en kompis jag umgicks mycket med då. Kompisen var förbannad på den här låten. Han tolkade det som att Thåström inte ville att hans fans skulle komma nära, att han ville utesluta dem som tyckte om honom och hans musik. Jag tolkade det som att den medieskygge Thåström inte ville släppa in media, som ständigt jagat honom för intervjuer och även om jag själv jobbade på en tidning och är journalist var jag förstås inte lika upprörd som min kompis.

Men nu när jag lyssnar på den sju år gamla låten inser jag vilket mångfacetterat konstverk det är. Fortfarande kan man mycket väl tolka det som att det är media det handlar om. Men likaväl tänker jag att det är mig han sjunger om och att det finns andra som säljer kalla krig: Ohederliga politiker, reklamindustrin och rasister. Släpp aldrig in dom här.

Dagens dagsvers: Kristnämndokraterna

Veckans nummer av LO-tidningen publicerade denna vers av mig:

Kristnämndokraterna
(mel. Som en härlig gudomskälla/Han har öppnat pärleporten)

Kanske får blott våra utspel
dig att känna dig beklämd.
Men ändå: vad gör man inte
för att än en gång bli nämnd?
Genom valstrategens PR
får vi numer frälsningen.
Han ska öppna riksdagsporten
så vi kommer in igen.

fredag 11 december 2009

August Gullberg

Bjuden på fin middag på Grill ikväll av en uppdragsgivare. Trevligt och gott och efter en stund bra musik - The Beatles, Bob Dylan och The Cure i högtalarna. På väg därifrån föll snön. Tunga, stora, vita flingor över Drottninggatan och August Strindbergs stålcitat. En av tidningens medarbetare har alltid med sig en kamera och fick mig att ångra att jag börjat slarva med den saken. Hon fotograferade det här Strindbergscitatet, ord för ord, bild för bild. Hon ville ha med hela citatet:
"Det fanns inget helvete på jorden förrän paradiset blev riktigt färdigt, det vill säga när kvinnan kom."
- Så jävla bra, sa hon om och om igen och skrattade. Folk förstår inte hur bra han var!
Vi vandrade nedför gatan, där August promenerade varje morgon mot slutet av sitt liv oavsett väderlek (se bilden). Jag berättade att han ofta tittade in i hattaffärer, men bara gick in om butiken var tom. Lite gullig var han också, August.

Två oumbärliga författarvänner

Träffade två vänner, tillika författarkolleger, igår. En åt jag lunch med och en middag. Det är bra att träffa de här två gynnarna då och då. Utöver vänskapen - som jag förstås värderar allra högst - inspirerar de och pushar mig i mitt skrivande. De är bra på att både berätta och lyssna. Jag är dem stort tack skyldig. Hade inte de två läst och kritiserat mina texter och hejat på mig hade jag aldrig varit där jag är idag i mitt skrivande. Får jag ut min novellsamling kommer jag förstås att tacka dem ordentligt.

torsdag 10 december 2009

Dotter Horn

Stockholmseländet går i arv. Och det är så jävla bra! Morgondagens ungdomar kommer kanhända tro att Hornsgatan är uppkallad efter Melissa Horn. En del sjuttiotalister trodde nog att den var uppkallad efter hennes mamma.

Mamma Horn

Maritza Horn. Varför försvann hon? Så jävla tung! Och livet är bara ett jävla elände.

onsdag 9 december 2009

Dagens dagsvers: Påminnelse till Sverige

Idag kom årets sista DIK forum och min dagsvers i numret lyder så här:

Nordiska museet och Mångkulturellt centrum i Fittja har satt igång skrivuppropet Att minnas migrationen. Museet samlar invandrades berättelser i sitt arkiv.

Påminnelse till Sverige

Säg, min vän - hur kom du hit?
Ge mig nu din pusselbit
och berätta vad du ser.
Klarar man att minnas
är det som att finnas
ännu lite, lite mer.

Folk vill gärna döma
från sin svenskaflaggbalkong.
Invandringens kö är lång.
Alla kom vi hit en gång.
Sånt är lätt att glömma.

Poeter vägrar vara hovnarrar

En majoritet av de trettio poeter som tillfrågats om de vill skriva kärleksdikter till Victoria Bernadottes och Daniel Westlings bröllop i juni har tackat nej. Jag är glad att mina diktaridoler Kristina Lugn, Göran Greider, Göran Sonnevi, Bruno K. Öijer och Tomas Tidholm sagt ifrån. Tidholm säger till Dagens Nyheter:
- Den vämjelse jag känner inför evenemanget saknar ord. Jag är absolut emot monarki, avskyr hela det spektaklet. Det är inte värdigt en demokrati.
De flesta poeter har alltid varit fattiga, men de kan åtminstone numera ha den värdighet att de kan vägra vara hovnarrar. För knappt tre hundra år sedan hade de inte haft samma möjlighet. Chefen på Liljevalchs, Mårten Castenfors, som tagit initiativiet säger till DN:
- Det är lite larvigt att folk är så känsliga. Jag vill göra ett skojigt publikt konstprojekt.
Sorgligt historielös människa som inte har respekt för andra människors kritik mot monarkin och överheten och ovilja att bli en beståndsdel i hans pajaskonster för kungahuset.

tisdag 8 december 2009

Mitt möte med Müller

Träffade Herta Müller för en timme sedan på NK. Fick en bok signerad. Hade velat köpa flera, men NK-personalen meddelade att hon bara signerade en bok. Hörde det glunkas i kön att hennes schema är för trångt, att hon skulle iväg på något engagemang vid 13.30.

En halvtimmes köande bakom en gubbe som verkade ha något slags nervsjukdom, för han kunde inte stå still, utan for omkring med huvud och kropp. Flera gånger trodde jag att han var på väg att lämna kön. Gråvinterhimlen kastade ner små vassa regndroppar över oss som stod där och dagen till ära grävde gatukontoret upp halva Hamngatan med mesta möjliga oväsen.

Väl inne kastade sig en vänlig reporter med fotograf från tysk TV över mig. På klanderfri svenska frågade reportern om jag tyckte att Herta Müller var värd Nobelpriset. Jag sa att så vitt jag kan bedöma: Ja. Berättade att jag läst hela hennes Nobelföreläsning i dagens Svenska Dagbladet och att jag tyckte att hennes språk och hennes sätt att berätta var fantastiskt bra. Att det kanske gett henne en särskild kraft i skrivandet att leva under det förtryck hon har gjort.

Någon minut senare stod jag på den röda wiltonmattan, framme vid det stora skrivbordet där Herta Müller, omgärdad av NK-personal, vakter och TV-team satt och signerade bokbuntar med svart tuschpenna. Hon skrev i min bok och såg upp på mig. Jag försökte komma på vilken liten svart, främmande fågel hon påminde om, men kom inte på det, utan tog emot boken och sa:
- Danke schön.
- Bitte sehr, svarade hon utan att le, men ändå med de två orden vilande i något slags värme.

Jag klev vidare och vek av för att inte hamna rakt in i TV-kamerorna. Tog ett par bilder med mobilen och banade mig väg ut genom müllret.

måndag 7 december 2009

Det ständiga behovet av en bra redaktör

Idag har jag fått noggrann och textkänslig kritik av två av mina redaktörer. Det är bra att få det ibland. Eftersom det gör att man kan slappna av som skribent. Ösa på och ta ut svängarna. Man kan lita på att redaktören säger ifrån om texten av någon anledning inte funkar. Säger en sådan redaktör att texten funkar så vet man att den gör det. Min ambition med mitt eget redaktörskap för antologin jag just nu jobbar med är att vara just en sådan redaktör. Och av den respons jag fått från författarna hittills verkar det som att jag ligger nära den ambitionen. En bra redaktör gör skribenterna bättre.

söndag 6 december 2009

Arbetarberättandet lever vidare och utvecklas

Att den svenska arbetarlitteraturen lever vidare och utvecklas kan man uppleva på Biocafé Tellus i Midsommarkransen tisdagen 15 december klockan 19-21, då Föreningen Arbetarskrivares medlemmar David Ericsson, Jane Morén, Micke Evhammar och Jenny Wrangborg berättar om sitt skrivande. Gratis inträde och boksigneringar. Läs mer om kvällen här medan John Lennon sjunger lite om vad det handlar.

Arrangemanget sker i samarbete med Kulturföreningen Tellus, biblioteket i Aspudden och ABF Stockholm.

lördag 5 december 2009

Redaktörer på stan

Jobbar på stan idag. Lever författarmyten medan två hantverkare är hemma och river en glasprofil mellan matrummet och köket. Sitter på ett morgonöppet café på Söder och dricker italienskt kaffe med mjölk. Ska bara plöja dagens kvällstidningar och sedan sätta igång med redaktörandet. Antologin växer vidare.

fredag 4 december 2009

Väntanstider för författaren, journalisten och redaktören

Karlfeldt får åter rätt, trots att jag inte är gravid: Intet är som väntanstider...
Imorgon ägnar jag hela dagen åt att redaktöra, eftersom vi har hantverkare hemma som stökar omkring och vill göra det utan publik.
Väntar också, enligt frilansarens tradition, på svar och pengar från olika håll. Den skrivande författarens och journalistens främsta egenskap är inget annat än tålamod.

Dagsvers om klimatet nu i nätversion

Min senaste vers i LO-tidningen går nu också att läsa här. Exempelvis som en kortfattad introduktion till det kommande klimatmötet i Köpenhamn.

torsdag 3 december 2009

December för författaren, redaktören och journalisten

Resten av december spikad i stort sett. Ett större reportagejobb som ska göras färdigt, en dagsvers återstår och så har jag några uppslag till att fila på. Därutöver puttrar antologin på. Läser och läser och ger respons. Intressant är hur glada många blir över synpunkterna. Och att många publicerade författare säger att de sällan fått liknande feedback tidigare. Man blir förvånad.

I eftermiddag blir det dessutom lite research gjort för ett tidigare påbörjat romanprojekt som jag eventuellt kör igång med i vår. Har tre bokidéer, förutom den ungdomsbok farsan och jag skriver på. Snart måste jag bestämma mig för vilket projekt utöver ungdomsboken jag ska satsa tid och energi på.

tisdag 1 december 2009

Författarförbundet flyttar fram positionerna

Författarförbundet flyttar fram positionerna med nya satsningen Dejavu. Författarnas backlist ska därmed kunna finnas tillängligt på ett helt annat sätt än tidigare. Istället för att vara skrämt för den tekniska utvecklingen välkomnar Författarförbundet den och tänker ett steg vidare. Trevligt att vara med i ett sådant förbund. Och tryggt att satsningen görs i samarbete med Fredrik GustafssonPocketförlaget, en ovanligt framåt och professionell förlagsperson.

Redaktörande och dagsvers

Mest läst idag och gett respons. Redaktörat. Antologin växer så sakteliga. Ska skriva årets näst sista dagsvers ikväll också. Men först lite sopsortering vid en av de oftast allt annat än miljömässiga miljöstationerna. det är väl sådant som kallas växelbruk.