Stolt medverkande författare på Nordiska Novelldagen 18 mars

18 mars har jag äran att framträda som författare på Bokdagar i Dalslands evenemang Nordiska Novelldagen på Saga-bion i Åmål tillsammans med författare som Susanna Alakoski, Johan Theorin och Theodor Kallifatides. Jag ska även presentera projektet Nya Röster, där jag leder en skrivkurs med nyanlända unga kvinnor från Syrien oh Palestina.

Fin recension i FiB/Kulturfront

I FiB/Kulturfront ger recensenten Åke Johansson dagsverserna och novellerna i "Under" fina lovord.

Under hyllas i de första recensionerna

 

Min nya bok "Under" har fått sina första recensioner. Så här skriver professorn i litteraturvetenskap, Magnus Nilsson i sin blogg "Litteratur och klass":
"...Estby är förbaskat duktig på att snickra vers och att versernas politiska udd ligger på en nivå långt bortom slagordens. Men kanske borde man ändå understryka att de noveller som samsas med dagsverserna i Under faktiskt inte bara har värde som ögonöppnare för ett samhälle som fortfarande är fullt av barfotabarn, utan också är osedvanligt välkomponerade och präglade av stilistisk säkerhet. Hur som helst: att inte varenda publikation med arbetarrörelsekoppling slåss om att få publicera Estbys dagsverser (och noveller!) är obegripligt."

Så här skriver Benny Holmberg bland annat i Tidningen Kulturen:
"I en nutid som värker av internationella såväl som nationella kriser är Estbys kommentarer i vers och prosa stärkande, livgivande och också medvetandegörande i sina stringenta och precisa träffpunkter."

Skrivarläraren Estby med fler kurser i Stockholm och Sörmland

I sommar kör jag för tredje året min egenkomponerade veckokurs i konsten att skriva novell på Åsa Folkhögskola i Sörmland, utanför Katrineholm. Kursen har varje gång varit fulltecknad redan på våren, trots att kursen äger rum i slutet av juli. Deltagarna har gett kursen goda omdömen i utvärderingarna och flera av kursdeltagarna har sedan publicerat sina noveller i olika sammanhang.
Från och med 2014 håller jag även novellkurser för Studieförbundet Vuxenskolan. Redan i mars kan man gå en helgkurs och i början av juli en veckokurs. Platserna till helgkursen har redan börjat gå åt.
Bilden visar vad novellkursdeltagarna i somras åstadkommit efter en vecka. 

Novellskrivarkurslärare i sommar igen

Det sägs att en gång är ingen gång och två gånger är en vana. Alltså börjar det bli en vana för mig att hålla novellskrivarkurs på Åsa Folkhögskola, utanför Katrineholm i Sörmland. Förra sommaren skapade jag kursen och prövade den för första gången. Intresset var stort. Faktiskt den skrivarkurs med flest sökande av alla skolans populära sommarskrivarkurser. Novellskrivarkurseleverna var fantastiskt flitiga; läste, lärde, diskuterade och skrev. Texterna fullständigt sprutade fram, som synes på bilden ovan. Då är det tacksamt att vara lärare.
Ännu finns det platser kvar till sommarens kurs, som äger rum 22-27 juli. Information och ansökningsformulär finns här.

Skrivarlärare i sommar igen - novellkurs

I slutet av juli återvänder jag till vackert belägna Åsa Folkhögskola i Södermanland för att hålla en veckas skrivarkurs. I år blir det en novellkurs jag själv skapat. Sista anmälningsdag är 22 juni. Redan har många anmält sig, men det kan nog fortfarande finnas någon plats kvar. Och till skrivarveckans övriga kurser: Skriv ditt liv, Skapande skrivande, Skriv för barn och Manus till teaterpjäs och film.

Novell i veckans Arbetaren

Här kan ni läsa min novell, "Tredje gången gillt för Janne", i veckans nummer av Arbetaren. Med fin illustration av Jens Reuterberg. Så här börjar novellen:

"Janne visar mest sitt sönderbrända ansikte nere hos oss när han be­höver hjälp med att öppna konservburkar. Egentligen ska han inte vara här, resonerar de flesta i personalen. Varken nere hos oss eller här i huset över huvud taget."

En grå liten fågel i skrivarstugan

Medan jag skriver på en novell får ni ta del av kattens bravader i Skrivarstugan. Här har hon fångat en grå liten fågel och till slut satt tänderna i den. Själv har jag nog av den fiktiva dramatiken. Huga! Undrar vad Ferlin skulle ha sagt.

Tacksam att jag är författare

Vaknade inatt av regnet som hamrade över fönstret och fönsterblecket ackompanjerat av blixtljus och åskmuller. Men det var också en novell jag började skriva på här om dagen som började leva om i mig, rusade in genom drömmen och in i mitt vakna medvetande. Lämnade mig klarvaken, uppfylld av berättelser, glädjerus och svarta sorger. Det är märkligt att vara författare och både ett helvete och himmelrike. Men mest är jag tacksam för att jag kan formulera och hjälpa det svarta och ljusa som vill ut.

Om författarens förnyelse och nöjdhet

Sitter och skriver på en novell. Den kan bli bra, men det är för tidigt att säga än. Men jag har i alla fall skrivit en och en halv sida.
Läste ett inlägg på Svensk Bokhandels blogg av redaktionssekreteraren Johanna Westlund om årets debutanter. Jag känner mig lite kluven kring det där med förnyelse. Jag har svårt att föreställa mig att någon författare kan se själv när hon eller han sitter och jobbar att orden på skärmen eller pappret skulle innebära någon sorts förnyelse för den svenska litteraturen. Inte sker det heller särskilt ofta. Jag tycker inte heller att det kan vara nödvändigt att varje bok ska var det, även om det inte är fel att försöka sträva efter att åtminstone försöka förnya sig själv. Och det är ju alltid bara andra som kan utse de där orden till något sådant, aldrig man själv. Men jag har också svårt att se att man som författare någonsin kan känna sig riktigt nöjd. Och jag tror att det är därför många författare fortsätter skriver nya böcker. Det bor en oro mellan orden, som man nog aldrig kan få att flytta. Det tillhör liksom jobbet till.

Klart det går med noveller

Om någon missat det, så är noveller det jag mest pysslat med skönlitterärt senaste tiden. Noveller kan vara svåra att få publicerade och utgivna i bokform. Men det är klart att det är som med precis allt annat: Det går. Här lite tankar om novellskrivande och novellutgivning av kollegan Aino Trosell, som förresten medverkar med inte mindre än två briljanta noveller i antologin jag är redaktör för.

Ständigt denna debutant

Läser en recension i DN Kultur, där tidningen slår knut på sig själv i debutantfrågan. Peter Törnqvist presenteras som romandebutant och har tidigare debuterat med en novellsamling. För tolv år sedan (!). Men kanske ska man bara se det positivt som författare. Att vara debutant varje gång man byter genre ger en förmodligen möjlighet till mer uppmärksamhet i medias trånga/trångsynta port.

Njuter av Torgny Lindgrens julnovell

Får julaftons morgontidningar först idag. Inte så mycket missat. Men njöt av Torgny Lindgrens julnovell i Svenska Dagbladet. Han skriver med vackert känsliga norrländska hantverksknotiga fingrar om sin morfar, som hittade vatten förti fot ner utan slagruta, timrade stugor och uthus, begravde fyra av sina barn och sin första fru i kistor av stortallar som han själv sågat och torkat, byggde båtar, snickrade möbler, grävde sjutton kilometer diken och nyodlade tolv tunnland och åts upp av kräftan.
Noggrant och storslaget och man påminns om att det inte finns några enkla, vardagliga människoöden. För den som kan berätta.

Roman- och novellidéerna slåss med varandra

Fast det är en roman jag borde ge mig på härnäst och jag har påbörjat två sådana projekt blev jag uppfylld av två novelluppslag när jag putsade speglar och fönster igår och såg ut på snön som föll därute. Mitt skrivande är, och här tror jag många författare känner igen sig, lite bångstyrigt då och då. Och det är en del av energin. Man kan försöka bestämma från början hur det ska vara, men ju mer man funderar och skriver desto mer händer med det man skriver på. Men, slår det mig nu, kanske kan ett av novelluppslagen bakas in i en av romanerna.
Till slut handlar det om vilka figurer och vilken idé man vill umgås med under minst ett par års tid. Och vilka figurer som vill komma först.

Carl-Johan Vallgren tågade in

På tåget genom Värmland: Just när jag slagit ihop laptopen efter att ha färdigredigerat sista novellen i novellsamlingen kliver Carl-Johan Vallgren in i restaurangvagnen. Gissa om jag ser det som ett gott tecken!

Tyvärr hade jag ingen kamera att föreviga ögonblicket med.

Action i skrivarlyan

Skickat en krönika och väntar på respons. Snart knackar också en man på och överlämnar en värmefläkt. Sedan blir det redigering av novell och redaktörsjobb. Action i skrivarlyan!

Hemingway-klassiker klimatuppdateras på norska

Ernest Hemingways klassiska novell "Snön på Kilimanjaro" får nu en uppföljare på grund av den globala klimatkrisen. Snön på Kilimanjaro är ju på väg att försvinna, rapporterade olika medier igår. "Baremarken paa Kilimandjaro" ska den nya långnovellen heta och skrivs av den norske författaren Henning Vej. Han säger i intervjuer i norsk media att han "ser det som sin plikt att klimatuppdatera Hemingways novell".

Boken beräknas komma ut 17 maj 2011. Om den ska filmatiseras, som sin förlaga är idag oklart. Men Jahn Teigen säger att han kan tänka sig att regissera en sådan film samt spela huvudrollen, marknadsföra filmen, och sjunga ledmotivet.

Med lite hjälp från mina drömmar

Igår natt vaknade jag av en klar bild. Genast förstod jag att den var en mix av ett TV-program jag sett på kvällen och en väldigt trevlig middag med en gammal vän och hans berättelser om hur det kan vara att vara nybliven, orolig förälder. Lite öl på det och några timmars sömn. Sedan satt bilden där. Och är en fin skärva till en novell jag trodde var färdig i min novellsamling.
Nu ska jag infoga drömbilden och se om den passar även i praktiken.
Jag har ångan uppe nu efter att ha avslutat den sista (?) novellen i samlingen. Så nu ska vi se...

Researchlunch på stan

Idag ska jag träffa en kompis och käka lunch i centrala innerstan. Ibland blir författaren journalist och bestämmer sig för att även skönlitterära berättelser blir bättre om de researchas för. Tanken är att lunchen ska ge stoff och stöd till minst en novell. Men om jag känner mig själv rätt kommer den att leda till mer än så. Vi får se.

Jag börjar förstå Jan Guillou och hans förtjusning över att träffa folk på hemliga möten på stan och följa kritchiffer i telefonkiosker. Synd att det finns så få telefonkiosker numera.

Grejen är att jag och min källa ska träffas nära KGB också. Restaurangen, alltså. Fast mer spionhistoria än så kommer det inte att bli. Så mycket kan jag säga. FRA läser väl förmodligen den här bloggen också, så det är lika bra att var tydlig även mot de läsarna, tänker jag.

Novelluppläsningen med andra ord

Så här såg det ut när jag läste upp novellen i onsdags. Bilden är tagen av Raul Leikas och här kan ni läsa hans redogörelse av kvällen.