Carl-Johan Vallgren tågade in

På tåget genom Värmland: Just när jag slagit ihop laptopen efter att ha färdigredigerat sista novellen i novellsamlingen kliver Carl-Johan Vallgren in i restaurangvagnen. Gissa om jag ser det som ett gott tecken!

Tyvärr hade jag ingen kamera att föreviga ögonblicket med.

"Kunzelmann & Kunzelmann" färdigläst

Äntligen! fick jag tid att läsa klart Carl-Johan Vallgrens "Kunzelmann & Kunzelmann". När jag läst två tredjedelar började jag längte tillbaka till den när jag inte läste. De historiska bitarna var starkast, han är ju så bra på dem - att skapa närvaro av svunna tider. Då doftade det lite "Den vidunderliga kärlekens historia". Mästerliga berättelser om homosexualitetens flämtande snäva subkulturer i andra världskrigets Berlin och efterkrigstidens Stockholm. Riktigt stor litteratur.

Nutidsskildringarna var mer trötta och pladdriga. Fick känslan av att Vallgren inte var lika närvarande själv när han skrev dem. Lite pliktskyldigt kräkande över den svenska samtiden. Det mesta sagt som många gånger förut. Någon sorts halvhjärtad uppdatering av Sverigekritiken från "För Herr Bachmanns broschyr", som inte heller var någon litterär fullträff. Nu hoppas jag på mer Vallgren-historia i nästa bok. För där är han svåröverträffad. Och det vore synd om man var tvungen att vänta sju år på den.

Det blev lite pocketböcker idag

Var på Åhléns ikväll och var bara tvungen att köpa lite pocketböcker. Köp fyra, betala för tre. Jag går på det varje gång.
Det blev manifestförfattaren Anne Swärds "Kvicksand", Michael Connellys "Räven", Dennis Lehanes "Ett land i gryningen" och Nikki Sixx "Heroin Diaries". En riktigt tung bokpåse.
Plöjde vidare i Carl-Johan Vallgrens bok på tunnelbanan hem. Efter en tredjedel av boken håller han fortfarande stilen. En mångordig, men mycket stor, berättare. En av våra största, helt klart.

Pansarkryssaren funnen!

Fick tag på Molly Johnsons "Pansarkryssaren" igår! Märkligt nog i den fruktansvärt röriga bokhandeln i Ringen vid Skanstull, där man annars aldrig hittar det man är på jakt efter. Ska bara läsa ut Carl-Johan Vallgren så ska jag genast mönstra på.

Här är det gott att läsa Vallgren

Ungefär som att mat smakar bättre eller sämre beroende på sammanhang - hur, när, var och varför man äter - är läsupplevelsen beroende av samma faktorer. Det är klart att om boken är magisk så åker man in i den oavsett. Men idag lyfte Carl-Johan Vallgrens "Kunzelmann & Kunzelmann" några snäpp i Blå Portens trädgård på Djurgården med ett glas öl tillhands. Boken är mångordig och pladdrig och snarare i nivå med "För herr Bachmanns broschyr" än med "Den vidunderliga kärlekens historia", men nog är det en maffig roman och nog vill man fortsätta vända blad. Och Vallgren gör en inte besviken. Han lämnar små, skimrande pärlor efter vägen som man gärna plockar upp och följer honom allt längre in i bokskogen.

Borgholm by the book

Borgholm bjöd på sol, sommarblå himmel, loppmarknad och säsongsbetonade glassiga, glada reklambudskap.

Frågan är om inte det här är Sveriges vackraste bokhandelsentré. Och butiken är nästan lika vacker inuti. Men varken Barbro Lindgrens eller Johan Theorins senaste böcker i skylten. Dock en hel vägg med Theorins "Nattfåk" när man väl gått in i butiken och med stor text förkunnande att detta är en lokal författare. Förstår inte varför man inte skyltar med Lindgrens bok. Visserligen är det ingen deckare eller spänningsroman, men den är ju alldeles nyutkommen. Även om jag inte läst den är Barbro Lindgren alltid Barbro Lindgren och en av våra största författare. Hade jag varit bokhandlare i Borgholm hade jag köpt upp mig på ett stort lager enbart för skylten och haft ett stort porträtt på henne.

Nu blev det lite andra böcker istället. Tony Samuelssons "Arbetarklassens bästa partytricks" på rea till exempel. Har skamligt nog inte läst den än. Men när jag är klar med några böcker jag måste läsa av arbetstekniska skäl ska jag plöja den. Efter att jag läst ut Carl-Johan Vallgrens "Kunzelmann & Kunzelmann", som jag också kommit en bit in i. Hittills är den lovande.