Deglördag

Idag har katten och jag tagit det ganska lugnt i skrivarlyan. Tittat ut på balkongen. Kollat på film och degat i soffan. Men jag har också påbörjat veckans dikt till Söndagsbilden, som José skickade här om dagen. Och skrivit vidare på en novellinledning som vilat alltför länge. Men ändå var vi värda att ta det lugnt idag, tyckte vi. Katten och jag.

Jobbmåndag med kattpauser

Grå måndag. Men det är inte så illa när man ändå jobbar. Drog iväg en vers till en uppdragsgivare på morgonen och håller på att sy ihop en ny intervjuserie till en annan. Ungefär så har julis första arbetsmåndag för min del sett ut. Med lite kattpauser emellanåt.

Ingen snöyra i skrivarlyan

Snörök utanför och jag är nöjd att inte behöva ta mig till något arbete, utan kan stanna hemma och läsa och skriva. Testund framför datorn i skrivarlyan. Lyssnar på Noice och ska snart läsa manus.

Tystnaden i skrivarlyan

Med ens blev det tyst i skrivarlyan. Värmefläkten som stått och mumlat i ett hörn i köket för att torka upp efter vattenläckan plockades bort. Jag slogs direkt av hur jag tyckt att fläktens surrande under de här veckorna blivit synonymt med lyans tystnad. Och hur tyst det blev utan den tystnaden. Nu ska det gjutas nytt golv och lite annat ska fixas. Hantverkarna lämnar inte stället förrän de fått väsnas lite till också. Ska försöka härda ut i arbetet under tiden. Eftersom hantverkare aldrig ringer och bestämmer tid blev det lite av en överrraskning när de stolpade in i olika konstellationer imorse. Ett slags nutida komiskt kammarspel. Sedan ska väl tystanden lägga sig igen. Den riktiga tystnaden

Skrivdag, läsdag

Skrivdag idag, läsdag imorgon. Skrivarlyan min borg. Lämnar den inte gärna, vilket är tur, eftersom jag egentligen inte hinner lämna den heller.

Frisk fläkt i skrivarlyan

Några veckor framöver kan jag jobba från skrivarlyan. Om jag står ut med värmefläkten som surrar i köket, vill säga, Vi får se. Ändå ska jag bege mig ut idag, eftersom jag ska på kurs i eftermiddag.

Nån har slagit upp ett hål

Har gjort några egna versioner av Cornelis "Jag hade en gång en båt" med tanke på renoveringen i skrivarlyans kök (läckan är hittad i alla fall. De här hantverkarna är mer effektiva än Säpo!):

Jag hade en gång ett skåp...

Jag hade en gång ett golv...

Utkörd ur skrivarlyan

Mitt sjuhundrade inlägg här på bloggen firar jag med att berätta att jag på morgonen blev utkörd ur skrivarlyan. För nu kom hantverkarna som skulle demolera köket i jakt på vattenskadans källa. Själv tog jag kommunalt färdmedel en bit till en tillfällig skrivarlya. Får se om jag kan vara lika kreativ och effektiv här. Lämning idag igen. Från Estby Medias mobila kontor, alltsåledes.

Fortfarande granne med kaoset

Fortfarande innan kaoset försöker jag vara granne med det och skriva som en Gud. Blanka sidor ska fyllas krumsprångigt och allvarligt innehåll hur som helst i arbetsrummet i skrivarlyan.

Arbetet ett andetag från kaoset

Veckan har börjat med en ivägsänd dagsvers och intervjuskriveri. Hela tiden ett andetag från att hantverkare ska ringa på telefonen eller dörren. Ett gäng ska finputsa ventilationen i huset och nästa gäng ska fixa fuktskadan i skrivarlyans kök. Kaoset är i antågande, Jag har en tillfyktsort, men sitter helst och nöter i skrivarlyan så länge det är möjligt.

Blå, blå vårdag utanför skrivarlyan

En blå, blå vårdag. Som jag vänt ryggen - eller sidan, eller hur man ska uttrycka det. Har legat på soffan i skrivarlyan hela dagen och läst inför en intervju imorgon. Så ser frilanslivet ut ibland. Men jag klagar inte.

Läser i väntan på hantverkardomen

Läsdag idag. Och väntan på att köket i skrivarlyan ska börja massakreras av hantverkare och deras dom över våra närmaste veckor och förmodligen månader. Ska det över huvud taget gå att vistas här under tiden?

Vattenskadad skrivarlya

Började dagen med att få beskedet att skrivarlyan har en stor vattenskada i köket. Kommer bland annat innebära att skrivarlyan får bli mobil de närmaste veckorna. När Estby Media har som mest att göra. Lagen om alltings jävlighet spelar sin lilla trudelutt igen.

En läcka i skrivarlyan

Dribblat med intervjuförslag och diskuterat framtida planer med José, bokat om en fikaträff med en kompis. Dessemellan kom rörmokaren och hjälpte mig med en läcka under diskbänken. Det visade sig vara som jag och U befarade - att vi har en begynnande fuktskada därunder. Men det ska väl ordna sig med. Solen skiner därute och det är ju trevligt för dem som har tid att vistas där. Men om någon timme ska jag ändå bege mig ut. Då får jag en välbehövlig fikapaus. För ikväll kör jag igång igen med frilansnötandet.

Författaren mitt i skrivandet

Ungefär så här ser det ut när jag sitter och skriver i skrivarlyan. Förutom att jag brukar titta på skärmen då.

Musik under arbetet

Har en mycket god vän, författar- och journalistkollega sovande ett par kvällar på skrivarlyans skrivrumssoffa. Medan han är ute på olika ärenden skriver jag på en intervju jag ska lämna på måndag. Själva kan ni lyssna till den här mästerliga parafrasen av och med Povel Ramel så länge. Har alltid tänkt att texten nog handlar om kärleken till en partner. Men tänker nu när jag hör den att den lika väl kan handla om konstnärens relation till sin konst. Eller vad säger ni?

Insnöad i skrivarlyan

Snö, snö, snö runt skrivarlyan. Man ska tydligen helst inte gå ut idag. Då får man göra andra saker: Titta på film, läsa igenom de sista antologitexterna och stoppa dagsversbokmanuset i ett kuvert.

Missar tyvärr Ellroy

Fan. Blev just erbjuden en biljett till James Ellroy ikväll på Kulturhuset. Det är utsålt och jag kan tyvärr inte gå, eftersom jag och U målar om köket i skrivarlyan. Det finns en värld utanför den litterära världen och ibland är världen utanför hemma. Jag tröstar mig med att det kommer att finnas gott om referat av Ellroykvällen i morgondagens tidningar. Någon mer än jag som tycker att han blir alltmer lik Picasso, förresten?