Fuglesang och kungen: Lika som bär?

Det är populärt att ifrågasätta om människan varit på månen. På Youtube spöar exempelvis månvandrarikonen Buzz Aldrin upp en ihärdig tvivlare. Den senaste tiden har det slagit mig hur lika Fuglesang och kungen är: Samma makalösa förmåga att vara barn instängda i vuxna kroppar. Har ni exempelvis hört Fuglesang prata om något annat än tyngdlöshetens skojighet, schack, godis, 80-talsmusik och hur det är att uträtta sina behov i tyngdlöst tillstånd? Har ni hört kungen någonsin säga något som en lillgammal femåring inte skulle ha sagt i hans dyra kläder? Samma lekfulla sätt att ta sig an de overkliga sysslor som så många av oss svenskar ser upp till och tar på så förtvivlat stort allvar. Är de egentligen samma person?

Frågan är alltså inte bara om Fuglesang varit i rymden. Utan också om kungen varit på Slottet. Och om bilden ovan är ett montage iscensatt av personer som på något svårförklarat vis vill föra oss bakom ljuset.

Kalla mig inte kunglig hovleverantör

Frågan har nu ställts om jag blivit kunglig hovleverantör i och med förmedlingen och publiceringen av kronprinsessan Victorias brev i förra inlägget. Nej, det är svårare än så att bli kunglig hovleverantör och gäller för det mesta mer världsliga ting som öl och sportbilar till kungen. Jag ser mig istället som en yttrande- och pressfrihetens tjänare.

För i ett öppet samhälle med yttrandefrihet ska ju till och med en kronprinsessa få säga vad hon tycker. Annars är det ju inte mycket till yttrandefrihet att prata om och inte mycket till samhälle för kronprinsessan att kronprinsessa i, så att säga. Man kan väl inte se någon som mindre vetande bara för att hon är kronprinsessa? Skriva brev kan hon bevisligen och rimmar som en hel poet. Dessutom verkar hon äga en viss, om än kanske lite svart, humor. (Det måste hon ha ärvt efter sin far - jag har alltid sett kungen som Sveriges bäst betalda komiker). Och hennes bror, prins Carl-Philip, är ju duktig på att rita knivar, så han kan väl sprätta upp breven hon får till svar.