En sång om framtiden - med ny strof/vers

Mitt samarbete med Fred Lane breddas och utökas ideligen. Här om veckan tyckte han att "En sång om framtiden" gott kunde få en till vers. Så jag skrev igår klar en sådan.

Nu ser hela texten ut så här (och blir över fyra minuter lång i musikaliskt framfört skick):

En sång om framtiden

En gång ska våra gårdar
och slutna, kalla, stumma hus
befolkas, uppfyllas av skratt
från barn på alla världens språk,
som väller in med luft och ljus
och gömma nyckel och tafatt.
Små människor, en ny sorts exemplar,
vi inget lärt om gränser och förvar.

En gång ska våra gator

och tomma torg och ödeland
ge rum åt en helt annan ton
än tystnaden som omger oss
och varje vriden tiggarhand
vid någon mur och tågstation.
En melodi som når så långt vi ser:
en hungrig mindre och en syster mer.

Dröm! En dröm

är så förtvivlat spröd.
Utan dröm
är mänskan död.

En dag ska våra skogar

få skimra av all världens sken

och inte sakna nån enda nyans.

Vårt mörker ska få lämna oss,

vårt inre som var fryst till sten

ska en dag få en andra chans.

När inget vatten mer ska bli en grav

och vi förenas av världens hav.

 

Dröm! En dröm

är så förtvivlat spröd.

Utan dröm

är mänskan död.

En gång ska våra gårdar
och slutna, kalla, stumma hus
befolkas, uppfyllas av skratt
från barn på alla världens språk,
som väller in med luft och ljus
och gömma nyckel och tafatt.
Små människor, en ny sorts exemplar,
vi inget lärt om gränser och förvar.

En sång om framtiden - hela låttexten

För några veckor sedan skickade Fred Lane mig en melodi att skriva text till. Jag skrev en första strof, som jag passade på att publicera som dagsvers i Norrländska Socialdemokraten och Sydöstran. Sedan skrev jag en strof till och text till ett så kallat stick. Här följer hela texten till låten, som hunnit framföras av Fred två gånger sedan dess:

En sång om framtiden

En gång ska våra gårdar
och slutna, kalla, stumma hus
befolkas, uppfyllas av skratt
från barn på alla världens språk,
som väller in med luft och ljus
och gömma nyckel och tafatt.
Små människor, en ny sorts exemplar,
vi inget lärt om gränser och förvar.

En gång ska våra gator
och tomma torg och ödeland
ge rum åt en helt annan ton
än tystnaden som omger oss
och varje vriden tiggarhand
vid någon mur och tågstation.
En melodi som når så långt vi ser:
en hungrig mindre och en syster mer.

Dröm! En dröm

är så förtvivlat spröd.
Utan dröm
är mänskan död.

En gång ska våra gårdar
och slutna, kalla, stumma hus
befolkas, uppfyllas av skratt
från barn på alla världens språk,
som väller in med luft och ljus
och gömma nyckel och tafatt.
Små människor, en ny sorts exemplar,
vi inget lärt om gränser och förvar.

Dagens dagsvers: Välkomstvisa till hungriga flyktingbarn

Helgens dagsvers i Norrländska Socialdemokraten och Sydöstran:

Borgholms kommun har tänkt om. Nu får de omkring hundra asylsökande barnen på Öland fria skolluncher. Det var den massiva kritiken som fick politikerna att ändra sig.

Välkomstvisa till hungriga flyktingbarn

Välkomna till Sverige, barn.

Här får ni, fast sist till kvarn,
som svar på er mages skrik
lite mat, ganska näringsrik.
Men först efter viss kritik.
Vi kallar det politik.

Dagens dagsvers: Barfotabarn

I nya numret av av ST Press publiceras denna dagsvers av mig:

FN:s barnfond Unicef i Sverige är mycket kritisk till att regeringen ännu inte agerat för att ge gömda och papperslösa barn rätt att gå i skola.

Barfotabarn
(fritt efter Nils Ferlin)

Ditt ord är tappat, liksom papperslappen,
men ryggsäcken har du att släpa på.
Du sitter övergiven där på trappen
och gråter, för den sista deletappen,
vid resans slut, är allra längst ändå.

Dagens dagsvers: Den flyktiga valfriheten

Skriver i veckans nummer av Arbetaren Zenit om den yttersta frågan om valfrihet i vårt land. Här kan du läsa dagsversen Den flyktiga valfriheten.

Dagens dagsvers: Till en hungrig bror

Det finns människor som blir kvar i Sverige på oöverskådlig framtid utan rättigheter. Tidigare fick flyktingar som inte kunde återvända till sitt hemland av skyddsskäl stanna här. Det gäller inte längre. Läs min veckovers i nya numret av Arbetaren Zenit här.

Dagens dagsvers: Brev från en ny svensk

I nya numret av ST Press publiceras den här versen av mig:

Ronnebys nyanlända flyktingar berättar i en skrift om krig, förtryck och förföljelse. Om flykten hit som överlevnad. Om hemmahörighet, en vilja att lära sig språket och arbeta.

Brev från en ny svensk

Jag känner samma frihet, samma luft
i landet där vi bor högt upp i Norden.
Där bomberna har mindre plats än orden,
nåt som jag alltid sett som sunt förnuft.

Och jag vill jobba, likaväl som du,
men inte vänta utan börja nu.
Så är din kärlek till vårt Sverige störst
för att du råkade anlända först?

Värme, Kent och svinigheter

Lagom till helgen kom till värmen tillbaka. Alla ventiler är på plats, elementen är luftade och börjar nu dela med sig lite av sitt. Äntligen!

Annars har jag mest skrivit ut, styrt upp ett frilansjobb och bläddrat i dagens tidningsskörd. Har med en krönika i LO-tidningen om Kent, med anledning av senaste plattan, "Röd". En något längre version kommer at läggas upp på tidningens hemsida. Länkar till den när så sker.

För övrigt anser jag att Vellinge kommun bör fördömas. Och få gå före i svininfluensevaccinskön. Kanske det hjälper mot kommunens svinigheter. Jag tror på människorna.

Dagens dagsvers: Invandringspolitisk insikt

I veckans nummer av LO-tidningen hade jag med följande vers:

Invandringspolitisk insikt

Det visar sig, så skriver en instans,
att ni som kommer hit från någonstans
kan inte rädda våra statsfinanser.
Så varför ska vi ge er några chanser?
Hmm... kanske för att vi har mycket mer?
Och kanske för att vi kan rädda er?