söndag 27 februari 2011

Söndagsbilden: På stadens undersida


På stadens undersida

Glida, glida, glida
på stadens undersida.
Kvida, kvida, kvida
på stadens undersida.
Strida, strida, strida
på stadens undersida.



Poetisk tolkning: Victor Estby

lördag 26 februari 2011

När alla knoddar kallar sig journalister

Läser journalisten Paul Frigyes artikel i Expressen. En artikel han inte fått publicera i facktidningen Journalisten och därför sa han upp sig i veckan. Jag kan inte se att det finns något egentligen kontroversiellt i artikeln, där han resonerar om journalistikens fortsatta existens i gratissamhället. Ja, eller kapitalistsamhället. Där människor helst inte betalar för något alls, utan där pengar ska läggas på hög, och där klädansvariga på modetidningar och bloggare kallar sig journalister. Varför räcker det inte att kalla sig klädansvarig och bloggare? Vad är det för fel på det? Jag förstår inte. Om jag målar en vägg kallar jag mig inte hantverkare och ger jag min fästmö en Ipren kallar jag mig inte läkare. Jag förstår inte meteorologer som kallar sig journalister heller. Varför förvirra läsarna, lyssnarna, tittarna med att kalla sig något man inte är? Jag förstår inte poängen.

Ofta (inte alltid) finns det en större ödmjukhet när det gäller författare. Många vill inte kalla sig det innan de gett ut ett par-tre böcker på ett etablerat förlag. Jag tror att alla förlorar på att folk som inte är journalister kallar sig det. Men jag tror också att nedskärningar bidrar till utvecklingen. Nedskärningar på redaktionerna, där arbetsbelastningen är hög och där det är väldigt svårt att få fasta anställningar och där även frilansmedverkan inskränkts alltmer och arvodena sänks. Jag tror att journalistiken, där reportrar bara återger politikers och andra makthavares svar utan pålästa följdfrågor, är en annan orsak till att vem som helst gärna kallar sig journalist: "Jag menar - hur svårt kan det vara att ställa en fråga och förmedla svaret, liksom?".

Media har delvis sig själva att skylla. Och när allt är gratis blir journalistiken mer ofarlig för makthavarna. De önskar sig nog hellre en massa knoddar som ägnar sig åt mode och återger vad makthavarna säger istället för att ställa underbyggda kritiska frågor. (Kolla exempelvis Statens Kulturråds senaste års massaker på kulturtidskrifterna).
Så: Kalla er gärna för journalister alla fritidspulare, men kom inte och gnäll sedan när världen ser ut som den gör.

torsdag 24 februari 2011

En bloggdagsverskollega!

Jag har fått en bloggdagsverskollega! Joel Landberg heter han och bor i Göteborg. Sedan några veckor tillbaka skriver han dagligen en dagsvers på sin blogg "Dagsvers" under mottot "Frihet under formen!". Han försöker i sina dagsverser "hitta den rätta balansen mellan Tage Danielsson och Emily Dickinson". Annars ägnar sig Joel bland annat åt litteraturkritik och arrangerar poesievenemang. En av mina personliga favoriter bland hans dagsverser hittills är "Sapfos orange kuvert".

Låttexten klar - med lite inspiration från Thåström


Igår kväll blev jag klar med låttexten. Idag anländer H, så får vi se vad hon tycker. Jag läste den för U igår och hon tyckte om den. Men sedan ska den funka i en sångarmun också och det är en egen process.
Jag gjorde ett snabbt besök på bokrean igår och köpte Thåströms "TXTR", som gav låttextmakaren lite ny energi och nya ideér. Läsa och nöta stol är det enda som duger för författaren.

måndag 21 februari 2011

Ny låttext under produktion

Fick en beställning på en låttext av U:s syster H här om dagen. Hon ska framträda med den i nästa vecka. Jag har kommit knappt halvvägs än så länge. Ganska svårt - en stor utmaning, som det heter med dagens språkbruk. Men det är roligt att bli tillfrågad. Imorrn kommer förmodligen U att framträda med en annan av mina låttexter på Restuarang Louis i Söderhallarna.
Att skriva låttexter är lite som att skriva för scenen - man måste förutom att skriva en bra text också komma överens med den som framför den. Om man bara är inställd på det från början och är ödmjuk är det bara roligt.

söndag 20 februari 2011

Söndagsbilden: Snart ska vi också vila



Snart ska vi också vila

Solen har slutat att sila
och tom står varenda rönn.
Vinden är trött på att ila
och tyst ligger isen på sjön.
Snart ska vi också vila
inunder den sista snön.



Foto: José Figueroa
Poetisk tolkning: Victor Estby

lördag 19 februari 2011

Åhléns borde lära av Akademibokhandeln

Bloggvännen och författarkollegan Eva Swedenmark glädjer med att länka till nyheten att Akademibokhandeln ska bli en riktig bokhandel igen! En bokhandel som är bäst på böcker, gå tillbaka till ett bredare utbud och färre lattemuggar och vykort och mindre av Designtorget-komplex. Äntligen något som går framåt i det här bakåtgående samhället! Jag har känt mig allt mindre hemma hos Akademibokhandeln och jag gillar verkligen att köpa böcker i bokhandlar.
Nu är det bara för Åhléns att fatta galoppen, för där är sedan en tid bokavdelningarna hopplöst smala, fantasilöst fixerade på de mest säljande böckerna. När Åhléns fattat den galoppen kan företagets småbutiker göra något åt sin diskriminering av män. Butikerna har nämligen slutat sälja kläder för män. Varför? Antar att butikerna resonerar på samma sätt här som på bokavdelningarna: Att man säljer det som säljer mest. Allt annat plockar man bara bort. Samtidigt plockar man bort alla kunder, alla människor, som inte passar in i bästsäljarmallen.

torsdag 17 februari 2011

Kvällens författardemo: Nacka måste backa!


Ikväll demonstrerade jag och ett hundratal andra författare i fackelljus och med slagord mot Nacka kommuns planer att privatisera biblioteken där. Författarförbundets ordförande Mats Söderlund, poeterna Solja Krapu och Bengt Berg och förbundets biblioteksråds representant tillika författaren Kalle Güettler talade efter att förbundet lämnat över protestlistor till kommunledningen. Man befarar att om Nacka fullföljer sina planer riskerar vi att få se fler kommuner som sätter vinstintressen och besparingar framför biblioteksverksamheten och bibliotekets grundsyfte. Att vara en plats där människor gratis kan låna böcker och få hjälp av kompetenta bibliotekarier. En plats där människor kan vara och mötas utan att jagas av kommersiella, religiösa eller politiska intressen. Nacka måste backa!

SVT, TV4 och SR var där. Ett inslag från demonstrationen visades på SVT:s lokala nyheter ABC ikväll. TV4 ska visa ett inslag imorgon bitti. Radions rapportering har jag inte lyckats hitta någon information om.



onsdag 16 februari 2011

Återupptagit limerickandet

En av vägarna in i versskriveriet var via limerickandet jag ägnade mig åt i tonåren. Ibland har jag genom åren återvänt till limericken, en rolig och ganska svår form att få riktigt, riktigt bra på det lilla utrymmet.
Många tror att det är lätt att skriva limerickar; ofta visar det sig att de inte är tillräckligt självkritiska och varken behärskar rim, rytm eller innehåll. Därför har limericken ingen hög status. Men den är omtyckt och folklig och därför tycker jag särskilt mycket om formen.
Här om dagen frågade U om jag inte kunde skriva några limerickar som hon kunde ha att varva låtarna hon skulle sjunga för en publik på ett av ställena där hon brukar spela i södra Stockholm. Jag skrev tre med Stockholmsmotiv. De blev uppskattade, publiken skrattade och ville höra fler. På fredag ska hon spela på ett ställe på Söder. Igår skrev jag en limerick för det tillfället också.
Det professionella versskriveriet flyter också på förstås. Igår skrev jag en dagsvers till en uppdragsgivare och idag en ny. Det gäller att hålla igång maskineriet så att det inte rostar igen.

tisdag 15 februari 2011

Förortskrönika i LO-tidningen

Har skrivit en krönika i LO-tidningen om nya tidningen Skurk och nya antologin "Från förort till framgång", allt ur ett förortsperspektiv. Bland annat förklarar jag varför Skurk till viss del är genial och varför Janne Josefsson och Marcus Birro inte är några förortskämpar. Läs krönikan här.

måndag 14 februari 2011

Ett halvt sekels kamp för samhällets utsatta


Idag kom posten som inte levererades i fredags, när det var snöstorm. Bland tidningarna fanns veckans njummer av ETC Stockholm, där jag hade med en intervju jag gjort med RFHL:s ordförande Sonja Wallbom. Hon har arbetat för utsatta människor - hemlösa, missbrukande och fångar - i nästan femtio år. Och anser det vara absurt att sprutbytet för Stockholms narkotikaberoende hela tiden bromsas. Tyvärr ligger intervjun inte på tidningens hemsida. Vill man få tag i tidningen kan man prenumerera här.

söndag 13 februari 2011

Söndagsbilden: Det mörker som är ditt



Det mörker som är ditt

Det mörker som är ditt, som genomströmmar,
ska hålla dig vid liv, som feberdrömmar.
Du står där i ett ljus från deras lykta
och hör hur rösterna är lätt betryckta.
Du känner mörkret hugga, dra och slita,
och hoppas att de bara ser det vita.



Poetisk tolkning: Victor Estby

fredag 11 februari 2011

Ingen snöyra i skrivarlyan


Snörök utanför och jag är nöjd att inte behöva ta mig till något arbete, utan kan stanna hemma och läsa och skriva. Testund framför datorn i skrivarlyan. Lyssnar på Noice och ska snart läsa manus.

torsdag 10 februari 2011

Bokskrivandet och att ge igen med ord

Läser bloggkompisen och författarkollegan Eva Swedenmarks blogginlägg om att arbeta och skriva mitt i livets kaos och röra. Där det är så lätt att hitta ursäkter för att inte sätta sig ner och nöta stol. Själv har jag varit tvungen att hålla mig borta från bokskriverier hela dagen. Bland annat skickat iväg vers till tre uppdragsgivare, träffat en vän och kollega och ätit lunch och varit på pressvisning av en ny film. Hämtat min återigen kraschade dator. Hårddisken hade hoppat ur läge.
- Har du spelat fotboll med datorn, frågade datorlagarn och skrattade.
Vad svarar man på en sådan fråga?
- Nej, sa jag och kände mig lika dum som människor som behärskar världar jag inte begriper särskilt mycket av ofta får mig att känna mig.
Det spelar ingen roll hur mycket du än själv försöker ha en ödmjukhet i ditt eget yrke. Äldre män med tekniska eller hantverkaryrken beter sig i regel som förbannade översittare. För att de har makt över en någon liten period av ens liv. Jag har lärt mig att hämnas genom att spela trevlig och tänka att jag alltid har bakdörren att ge igen med ord någon gång.
Hur som helst - jag behövde inte betala för att de flyttade hårddisken i läge. Jag kan inte bedöma om de inte satte i den ordentligt förra gången, eller om felet är mitt. Men tacksam som en stackare gick jag därifrån. Väl hemma visade sig flera av dokumenten, som jag dumt nog fortfarande inte lärt mig att spara på fler ställen, var trasiga. Men till slut hittade jag dem ändå hela på ett annat ställe på hårddisken.
Och kunde börja bokskriva lite grann.

onsdag 9 februari 2011

Dagens dagsvers: Keops krackelerande pyramid

Angående demonstrationerna i Egypten skrev jag denna vers, som publiceras i nya numret av ST Press:

Keops krackelerande pyramid
(fritt efter Mikael Wiehe)

Jag är en av dem som skakar på kung Keops pyramid,
det är vi som vågar slåss och demonstrera.
Och vi skriker och vi käftar för att inte tappa tid,
här i landet vill vi ha en helt ny era.
När man en gång tagit strid
kan man inte stå bredvid,
fast vi mördas här och i nån fängselskreva -
om man tystnar slutar man ändå att leva.

tisdag 8 februari 2011

Dagens dagsvers: Fångsång i väntan på ett ärligt svar

Min dagsvers i nya numret av Gaudeamus behandlar nyheten att en kriminalöverkommissarie vid Helsingforspolisen misstänks för att ha plagierat tiotals sidor i sin licentiatavhandling från Åbo universitet. Läs versen "Fångsång i väntan på ett ärligt svar" här.

Poesi som lever genom århundraden


Idag är det 100 år sedan Gustaf Fröding dog. Enligt en uppgift jag läste idag i en tidning ska 150 000-200 000 personer ha kantat gatorna från Djurgården till Klara kyrka, där begravningsakten ägde rum. Verner von Heidenstam snodde på två dagar ihop hyllningsdikten "Gustaf Frödings jordafärd", som blev en klassiker, som tonsattes av Hugo Alfvén på två dagar. Den tonsatta dikten framfördes på begravningen 12 februari i Klara kyrka av Orphei Drängar, dirigerade av Alfvén.

Så kan en stor poet själv bli stor poesi, som lever vidare genom århundraden. Fröding är en av de poeter som betytt allra mest för mig och mitt diktande. I Värmland kan bara Nils Ferlin mäta sig med honom, enligt min mening. Båda hade de en en fullständigt klar blick för utsatthet och de kunde göra stor konst av den blicken.

måndag 7 februari 2011

Inför idiotavdrag nu!

Ögnade en gratulationsartikel i DN igår. Wille Crafoord gratulerades för att han fyller 45 imorrn. Eftersom han är borgerlig, moderat tror jag, gillar han skarpt rut- och rotavdragen. Särskilt rut, antar jag. Och att skattebetalarna ska betala för att de som redan har råd gör andra till underbetalt tjänstefolk i sina hem. Nu vill Crafoord att det ska införas ett notavdrag, att konstnärer och artister också ska bli underbetalt tjänstefolk i de värlbärgades hem. På skattebetalarnas bekostnad.
Jag tycker att det istället borde införas ett idiotavdrag, där exempelvis dagstidningsläsare kan äska avdrag som tidningsägarna - inte skattebetalarna - står för. Avdraget görs när de mest idiotiska figurerna beretts plats i spalterna och därmed kommit in i ens hem. Då slapp man kanske dem till slut, åtminstone i det egna hemmet.

söndag 6 februari 2011

Söndagsbilden: Du är mitt livs bekymmer



Du är mitt livs bekymmer

Vår kärlek är en sort
som jorden inte rymmer.
Du är mitt livs bekymmer
och ska försvinna bort,
som ljuset när det skymmer.
Vårt liv är allt för kort.



Poetisk tolkning: Victor Estby

lördag 5 februari 2011

I låttexttolkarens lilla utrymme

U, min fästmö, har många strängar på gitarren. Bland annat är hon jazzsångerska i inte mindre än två band. I den egenskapen har hon bett mig översätta en låt, eller göra en tolkning. Det är tredje låten jag översätter/tolkar åt henne. Det är särskild konst att tolka låttexter. Väldigt snäva ramar att hålla sig inom, men i det lilla utrymmet kan man låta världen blomstra hur mycket som helst. Lite som att skriva dagsvers och annan bunden poesi, men ännu lite mindre utrymme. I det där lilla utrymmet mår jag bäst.

torsdag 3 februari 2011

Författaren och kändisförbannelsen

I en diskussion på Facebook berättar en författarkollega, som gett ut elva böcker på ett av landets största förlag, att en av hans elever på den skola där han arbetar till vardags undrat hur det är möjligt att han gett ut så många böcker på ett så stort förlag och ändå inte är känd.
Jag är lite kluven till författaren och kändisskapet. Å ena sidan hänger de till viss del samman, även om de flesta författare aldrig blir särskilt kända för en större allmänhet. Men en framgångsrik författare blir ofta känd också. Dock tycker jag i grunden att det är märkligt att författare självklart ska vara någon sorts allmänna underhållare. Räcker det inte med det slitsamma arbetet att skriva böcker? Ska de vara snygga och varför ses det som självklart att de dessutom ska vara ståuppkomiker också? Och skriver inte de flesta författare eftersom de uttrycker sig bäst i skrift?
Många författare avskyr att bli fotograferade, det är nog bara fotografer som ojar sig mer framför kameran. Min bloggkompis och författarkollega Jane Morén är både författare och fotograf. På sin blogg visar hon just nu upp en del av sitt projekt där hon under en längre tid fotograferat författare. Och på köpet gör dem lite mer kända.
Själv tycker jag att det är ganska roligt att bli fotograferad av en duktig fotograf. Det finns en vila i det, man blir liksom omhändertagen och uppmärksammad. Medan publika framträdanden är mer nervösa, men ger en mycket större lyckokick efteråt. Ja, jag är kluven som sagt.

onsdag 2 februari 2011

Den stolte gudfaddern Ekko och Frank

Ni som har följt den här bloggen en tid vet att jag är stolt gudfadder till lille Frank, 1, 5 år. I helgen var jag och hälsade på honom i Bagarmossen. Vi fikade, han käkade apelsin och for omkring och var glad och spexig och manade mig ("Ekko! Ekko!" = Victor! Victor!) ideligen att följa med på hans upptåg. Här berättar han själv om dagen, som den utomordentligt duktige och välartade gosse han är.

tisdag 1 februari 2011

Fortbildning för författaren

Farsan och jag ska gå en kurs i vår. Lära oss skriva spännande. Vi har väl båda en del färdighet i hantverket, men det kan aldrig vara fel att lära sig mer. Människan blir väl aldrig fullärd, inte ens den författande människan.