Läser Horace Engdahls småföraktfulla hållning mot bloggare i DN. Vissa poänger kan han ha - att det en del gånger handlar om ett mässande, att många bloggare ser sig som någon sorts profeter. Men vad är samtidigt bloggvärlden om inte ett enda stort samtal? Jag ser istället bloggandet som ett enkelt och snabbt sätt för människor att mötas och samtala på, även om det så klart även finns mycket dumheter i bloggvärlden. Men bloggandet är också en möjlighet för människor som annars är uteslutna från det offentliga samtalet att också komma till tals och samtala. Och Horace Engdahl är väl inte direkt personen jag skulle förknippa med ordet samtal.Enda gången jag skrattar när jag läser Engdahls text är när han skriver att humor är förtryck. Vilken tråkig och död värld vi skulle ha utan humorn! Horace Engdahls drömvärld låter skrämmande lik George Orwells "1984". Men istället för den grå staten styr den grå intellektualismen och Horace stirrar på oss från sin skärm i hemmets alla rum och kontrollerar att vi inte skrattar och har för roligt.
En kvart på cykeln imorse. Och slötittade på Charlotte Kallas guld, eftersom jag inte orkade sätta på någon film. Annars har jag kollat på en DVD med humorklassiker från SVT. En del är daterat, som Olle och Helge och Werner och Werner. Men något - eller någon - som håller är Lars Ekborg. I vilken sketch som helst. Vilken skådis! Han slarvar inte med ett enda ögonkast eller tonfall, oavsett hur löjlig sketch han är med i. Annars står sig förstås Margaretha Krook, Stellan Sundahl och Gösta Ekman och det mesta av Peter Dalle och Lorry-gänget (Claes Månsson, Ulla Skoog och Suzanne Reuter!). Jag imponeras också återigen som versmakare av Hasseåtages låttexter. De är alltid underfundiga och fantastiskt välskrivna. Oj, vilka hjältar!
Inlägg
