tisdag 23 november 2010

En för alltid försvunnen novell

Efter att ha ätit en trevlig lunch med en vän och kollega och sedan skrivit en riktigt fin vers ringde firman som kanske skulle kunna rädda innehållet i min kraschade hårddisk. (Ja, den la av i slutet av förra veckan.)Det kunde inte firman. Eventuellt kan någon annan firma göra det för en ganska stor summa. Det betyder att min påbörjade novell i samlingen jag jobbar med förmodligen är försvunnen för alltid. I och med att jag inte har sparat novellen någon annanstans. Ännu en novell ur samlingen, den gången helt färdigskriven, har gått samma väg tidigare. Det man inte har i huvudet får man ha i händerna. Bara att skriva om.

4 kommentarer:

Jane Morén sa...

Vad tråkigt! Mitt tips: skaffa dig en liten extern hårddisk så du har dina saker på fler ställen. Hoppas novellen blir ännu bättre när du skriver om den i alla fall.

Victor Estby sa...

Tack, Jane, för medkänsla och tips! Jag har en massa möjligheter att backupa, men gjorde inte det ändå, dumt nog. Ja, jag får skriva om, så får vi se.

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Tråkigt men kanske bra? Det var vad Mårten Sandén sa till mig när jag tappat ett helt manus till en barnbok. Han berättade om en författare som skrev sitt manus, förstörde allt, skrev om det, förstörde en gång till och sedan vips den tredje gången var det bra nog för att behållas! men nej, jag har inte skrivit mitt manus en gång till, inte än...

Victor Estby sa...

Eva: Det slår mig att jag undanhållit bloggläsarna att datorlagarfirman räddade alla dokument och bilder. Så jag slipper skriva om hela novellutkastet. Tack och lov. Men det behöver inte var ett minus att skriva om från början. Kjell Johansson säger att han alltid skriver ett helt manus färdigt som han kastar i papperskorgen. Sedan skriver han ett helt nytt manus. Och det andra manuset blir böcker som "Huset vid Flon" och "Gogols ansikte". Har för mig att Joakim Forsberg har en liknande strategi. Tycker dock för egen del att det låter lite väl tidsödande och hårt. Författandet är nog tidsödande och hårt, tycker jag. Roligt att höra din synpunkt och hur du går tillväga!