söndag 3 juli 2011

Söndagsbilden: Allt man saknar



Allt man saknar

Som fyrar från vårt gamla hus
är barnens, dina, sovrumsljus.
Folk säger att det är ett arv
att gå härute varv på varv.
Det enda som jag säkert vet
här i min nya verklighet:
Det kan aldrig bli förstorat
allt man en gång har förlorat,
allt man saknar
när man vaknar.


Poetisk tolkning: Victor Estby

4 kommentarer:

Jane Morén sa...

Det var fint! Speciellt också att jag tror att det är precis det planket vid vilket jag i söndags tog nya porträttbilder på en författare.

Victor Estby sa...

Tack, Jane! Ja, du ser en god idé är man sällan ensam om.

Granne med potatisodlaren sa...

Både texten och bilden ger en småstadssaknad. Jag gillar dem verkligen. Jag börjar tänka på Kalmar och alla höstpromenader när jag helt ogenerat tittat in i andras ljusa fönster och använt min fantasi för att hitta på vad jag ser.

Victor Estby sa...

Tack, Eva, för en annan dimension till alltihop! Ja, det finns ju även småstadssaknad i Stockholm. Vi bär nog alla lite av den varan inom oss och smyggluttarfantasier. Nu lärde du mig något om mitt eget skrivna ord. Fint!