Paus i frilanslivet: På Frankpromenad

Tack vare Frank och hans pappa fick jag nyss en välbehövlig fikapaus. En gående sådan. Frank sov i vagnen och hans pappa och jag kryssade ihop till en promenad i Stockholms få kvarvarande gröna kilar. Det är först när man så gärna vill gå i dem man saknar dem. Men samtidigt är det så klart bra att det byggs. Människor måste ju bo någonstans. Men frågan är om hyror för tiotusentals kronor och miljoninsatser för bostadsrättslägenheter hjälper dem som behöver hemmen mest. De som kanske bara har råd med nattkvarter i en grön kil. Som håller på att försvinna. Men det behövde lyckligtvis inte Frank oroa sig över i sin vagn. Och behöver väl inte göra det än på kanske tjugo år.