torsdag 10 februari 2011

Bokskrivandet och att ge igen med ord

Läser bloggkompisen och författarkollegan Eva Swedenmarks blogginlägg om att arbeta och skriva mitt i livets kaos och röra. Där det är så lätt att hitta ursäkter för att inte sätta sig ner och nöta stol. Själv har jag varit tvungen att hålla mig borta från bokskriverier hela dagen. Bland annat skickat iväg vers till tre uppdragsgivare, träffat en vän och kollega och ätit lunch och varit på pressvisning av en ny film. Hämtat min återigen kraschade dator. Hårddisken hade hoppat ur läge.
- Har du spelat fotboll med datorn, frågade datorlagarn och skrattade.
Vad svarar man på en sådan fråga?
- Nej, sa jag och kände mig lika dum som människor som behärskar världar jag inte begriper särskilt mycket av ofta får mig att känna mig.
Det spelar ingen roll hur mycket du än själv försöker ha en ödmjukhet i ditt eget yrke. Äldre män med tekniska eller hantverkaryrken beter sig i regel som förbannade översittare. För att de har makt över en någon liten period av ens liv. Jag har lärt mig att hämnas genom att spela trevlig och tänka att jag alltid har bakdörren att ge igen med ord någon gång.
Hur som helst - jag behövde inte betala för att de flyttade hårddisken i läge. Jag kan inte bedöma om de inte satte i den ordentligt förra gången, eller om felet är mitt. Men tacksam som en stackare gick jag därifrån. Väl hemma visade sig flera av dokumenten, som jag dumt nog fortfarande inte lärt mig att spara på fler ställen, var trasiga. Men till slut hittade jag dem ändå hela på ett annat ställe på hårddisken.
Och kunde börja bokskriva lite grann.

2 kommentarer:

Peter Fowelin sa...

Det här med hantverkare och deras sätt att kommunicera är ett intressant ämne. Efter att ha haft med hantverkare att göra i ganska många år, i Småland och på Öland, har jag insett att det oftast går ganska bra när man skapar en relation med dem. Deras ibland märkliga sätt att bete sig bottnar ibland i osäkerhet och ibland helt enkelt i brister i den kommunikativa kompetensen. ;) Det är i alla fall min enkla analys. Och beter de sig alltför illa viker jag inte ner mig, utan sätter hårt mot hårt. Så gott jag förmår. :)

Victor Estby sa...

Kloka ord, Peter. Jag blir bara så häpen när folk man aldrig har träffat plötsligt beter sig illa. Det är ofta svårt att finna sig direkt. Därför ser jag skrivandet som en andra chans. Min ventil.