tisdag 29 mars 2011

Skrivande vänner tröstar tvivlaren

Gnetar på med en novell. Har ungefär hunnit halvvägs. Vet inte om det är bra. Ett par författarvänner som har läst hävdar det. En tröst mitt i tvivlet. Har skrivit en dagsvers som jag ska leverera imorgon bitti, innan jag far iväg till en intervju. I eftermiddags träffade jag bloggvännerna Jane och Eva. Alltid trevligt att fika med dem och eftersom vi har skrivandet gemensamt kan man pusta ut lite av ångesten som hela tiden omger skribenten. De är så kloka och känner igen mycket av det man pratar om. Det är vilsamt med sådana personer, att vara i deras sällskap ibland. Att lyssna till, prata med. Särskilt när skrivtvivlet sätter in. När inget man gör känns någe bra, när man undrar varför man håller på.

4 kommentarer:

Jane Morén sa...

Ja Victor vad viktigt det är med den där känslan av att vännerna förstår och känner igen. Ett enda ord kan betyda den där puschen framåt för mig när jag tvivlar. Så fint att vi kan ge varandra det stödet.

Victor Estby sa...

Ja, det är bra att vi finns och har varandra, Jane!

Annika sa...

Detta ständiga tvivlande! Vi får bilda en klubb för inbördesbeundran istället...

Victor Estby sa...

Vi får göra det, Annika! :)