söndag 4 oktober 2009

Stockholm och stockholmarna

Vet inte om jag blivit folkskygg av att sitta hemma och jobba hela dagarna. Men igår blev Söderpromenaden väl folkrik och påträngande. Det började med vimlet i Ringen. Sedan följde myllret på Götgatan, i Skrapan, i Söderhallarna och till slut i tunnelbanan. Var kommer alla människor ifrån? Särskilt denna första gråblåsiga och regnpiskade höstdag. Det är skönt att leva i en liten storstad som Stockholm, men ibland är den både för liten och för stor på samma gång.

3 kommentarer:

Evas värld sa...

hemmasittare som jag är också så blir jag mest folkskygg på kvällarna, alla dessa människor, alla dess stökiga ofta berusade människor som letar så förtvivlat efter något roligt, meningsfullt, men ofta ser så förtvivlade ut

Jane Morén sa...

Jo Victor, något har hänt. ta dig ner i tunnelbanan vid rusningstid; snart kommer det att behövas tjänstemän som pressar in oss i vagnarna innan dörrarna kan stängas. Turligt nog kan jag cykla eller gå bakgator nästan vart jag ska, jag tycker visserligen om ett levande stadsliv, men dragning åt att känna mig som packad sardin har jag inte. Staden ökar sitt invånarantal ständigt och till slut märks det även utanför statistikrullorna.

Victor Estby sa...

Eva: Ja, det beror väl delvis på oss hemmasittare, men också på den här kollektiva olyckligheten människomyllret andas.

Jane: Jag tycker att många ska flytta hit och bo här, att många ska få plats. Men både människorna i staden och staden själv måste också anpassa sig bättre till detta. Och som du skriver: Även i praktiken.