På tröskeln
När ljuset återvänder
till våra dystra länder
ska allt istället skynda sig och bli liksom förbytt,
ur vinterns frusna ingenting ska det nu växa nytt.
Ett år, en värld, ska drivas fram i luft och mark och sjö
som när den är tillräckligt stark ska vissna ner och dö.
Så kan då någon klandra dom
som inte orkar börja om?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar