tisdag 21 juli 2009

Novellsamlingen har snart fått ett nytillskott

Regndropp och gråväder runt skrivarstugan. Tyckte nyss jag såg en av Astrid Lindgrens grådvärgar stå och mumla i skogsbrynet. Idag är en dag att hålla sig lugn på. Bli vid sin läst, som den skomakarättling man är. Tömma dasstunnan, maila och skriva.
Har börjat på ännu en novell till samlingen. En idé jag gått och nött på i bakhuvudet under några månader, men som nu förflyttat sig till framhuvudet och som fick en avgörande utveckling medan jag låg och drog mig imorse. Kan bli rätt bra. Har skrivit drygt två sidor på den. Vi får se. Jag fortsätter maka på skorna. Strindbergslampan är tänd och tangentbordet smattrar stilla. Det är en skön känsla när orden bara ramlar på.

Nyss lyssnade vi på John Ajvide Lindqvist när han läste ur sin novellsamling "Pappersväggar" på Värmlandsradion. Rysligt bra. Och som U sa: "Det är fantastiskt att han kan hålla spänningen uppe. Det händer ju ingenting!". Så är det också Sveriges skräckmästare som har talat. Vet inte om min novell blir lika skräckfylld. Som sagt: Vi får se.

4 kommentarer:

Evas värld sa...

Att ligga och dra sig är ett suveränt sätt att låta idéerna komma till en har jag upptäckt!

Victor Estby sa...

Ja, och att duscha, springa och simma. Och ligga vaken om natten. Konstigt att man inte har skrivit fler böcker egentligen. Men att tänka och att skriva är ju två olika saker.

Evas värld sa...

Jag tror författarlivet mår bra av landetlivet med alla praktiska uppgifter som målning, klippning, krattning. Jag tänker så bra när jag fixar med huset här på ön. Det verkar vara så för dig också.

Victor Estby sa...

Ja du har helt rätt. Och miljöombytet från den bullrande, stressiga staden till tystnaden på landet är nog också bra för en författare. Jag skriver mycket bättre här i skrivarstugan, har jag märkt. Trots att livet traskar på i en långsammare takt går skrivandet snabbare. Det handlar väl om en sorts världslig balans, antar jag.