tisdag 9 februari 2010

Framtiden för oss författare?

Läser en intervju med Daniel Åberg, som gett ut sina andra roman på eget förlag och ger läsarna möjligheten att ladda ner boken gratis, alternativt betala fyrtio kronor om de vill. Och jag funderar på om det här är framtiden och hur många författare som kommer att kunna leva på sitt yrke i så fall.
Daniel har en anställning på TT, så han har lättare - åtminstone rent ekonomiskt - att ge ut böcker och sedan i princip skänka bort dem. Dessutom har Daniel en välbesökt blogg, utan den hade han förmodligen inte gjort detta.

Jag gillar Daniels initiativ, eftersom jag tycker att han har en poäng i att det är bra att författare närmar sig läsarna och att det ju är viktigt för en författare att bli läst. Men samtidigt behöver författare, som alla andra, få betalt för sitt arbete. Det ska bli intressant att se om läsarna betalar något för att läsa Daniels bok (jag betalade gladeligen själv hundra kronor för den på releasefesten) och det är också intressant att se hur professionella skribenter - författare som journalister - även framledes ska kunna få betalt i pengar för sitt arbete.
Värderar vi konstnärligt arbete lika mycket som lärarens, politikerns, sjuksköterskans eller VD:ns? Diskussionen går vidare.

6 kommentarer:

Jane Morén sa...

Ja, det ska bli intressant att se om det är nya tidens sätt att sälja böcker, att skänka bort dem och hoppas på frivilliga bidrag.

Victor Estby sa...

Ja, kanske får vi sitta och kränga våra dikter i gathörnen, du och jag, för att få ihop till pensionen. Och om folk är snälla, vem vet, kan vi kanske få ihop till en kopp kaffe.

Jane Morén sa...

Jag tycker det låter riktigt trevligt, vi läser poesi på gatorna och dricker kaffe, samtidigt som vi säljer böcker. Solen skiner förstås alltid och folk är förstås alltid trevliga;-)

Victor Estby sa...

Som tiggare ska vi sitta där och hoppas att folk ska bli så pass roade eller tycker så pass synd om oss att de slänger till oss en slant. Eller så får vi hoppas på att det blir något kungabröllop som man får skriva en dikt till. Victor Lucidor och Jane Bellman.

Skogstrollet sa...

Men vi som inte skriver dikter då?
Ska vi sitta där och läsa prosa på gatorna, så folk bara kan få med sig ett och annat ord på vägen.

Nej, efter den vägen går inte jag!

Victor Estby sa...

Ja, prosaister (vilket jag också är) ligger pyrt till i en sådan framtid. Håller med dig - klart författare ska ha pröjs, utan att behöva hoppas på folks goda vilja.