tisdag 16 februari 2010

Ta ifrån regeringen våra hemnycklar!

Regeringen verkar få det svar den förtjänar när den vill dra in konstnärslönerna. Titta här, här och här, exempelvis. Snålare och löjligare förslag får man leta efter. Svenska Dagbladets kulturchef menar att det inte ens handlar om ekonomi, utan om ideologi. Jag menar att det handlar om dumhet. En markering från regeringen vad den tycker att Sveriges konstnärer är värda. Vill ni spotta på Sveriges konstnärer ska ni rösta på den borgerliga alliansen i september. Regeringen lever i en drömvärld, där allt kan köpas och säljas, en värld där allt kan mätas i kronor och ören. Där allt blir bättre för att det privatiseras och all verksamhets främsta mål är vinsten man kan tjäna på verksamheterna. Inte vad verksamheterna eller människorna som arbetar med dem åstadkommer. Jag sa när den här regeringen kom till makten 2006 att det var som att de elaka ungarna på skolgården fått tag på ens hemnycklar. Låt dem inte behålla våra hemnycklar längre, medan det fortfarande finns några hela saker kvar!

14 kommentarer:

Anonym sa...

Livstidslöner är ett rent trams. Kan man inte leva på sin konst så får man helt enkelt skaffa ett riktigt jobb.

Jag själv sysslar med konst men jag skulle aldrig för mitt liv vilja sno skattebetalarnas pengar bara för att jag skulle vara för lat för att ha ett riktigt jobb vid sidan om.

Dessutom om man tittar på de som faktiskt får livstidslön är det rent skrämmande hur urvalet har gott till.

Victor Estby sa...

Håller med dig helt och fullt. Tycker också att Tomas Tranströmer är en jävla latmask. Han kunde väl ta jobb som hjärtkirurg istället för att sitta i den där jävla rullstolen! Eller du kanske har ett ännu bättre förslag på vad han skulle leta efter på Arbetsförmedlingen?

Anonym sa...

Så du menar att alla som har livstidslön har det för att det fysiskt inte klarar att göra riktigt arbete?

Och hur klarar sig alla andra rullstolsbundna i detta land som inte har livstidslön?

Victor Estby sa...

Fråga 1: Nej.

Fråga 2: Du får väl ta reda på det, eftersom du undrar. Men en rullstolsburen jag känner var tvungen att nyligen lämna sitt arbete eftersom ingen kunde hjälpa honom med hans inkontinens. Förmodligen hade han inte haft det arbetet heller om han fått en stroke, som Tranströmer. Var kan man ta del av din konst, förresten, eller är den lika anonym som du?

Victor Estby sa...

Och jag undrar fortfarande vad Tranströmer ska söka för jobb på Arbetsförmedlingen.

Anonym sa...

Vad jag undrar över är att du tydligen anser att livstidslön är bra då han uppenbarligen är så sjuk att han inte kan jobba. Ja den verkligheten har en massa andra medborgare, som uppenbarligen inte heller kan jobba, inte får de någon konstnärslön. Är det rättvist?

Är man sjuk så skall man naturligtvis ha hjälp av samhället. Men vi skall inte använda konstnärslön för detta. Utan ett rättvist system som hjälper alla lika mycket. Och om vi avskaffar alla konstnärslöner kan vi använda de pengarna till att hjälpa betydligt fler sjuka i samhället.

Det är inte hjälp till sjuka människor jag är emot utan att vi har ett så patetiskt system som livstidslön för konstnärer. Kan man inte försörja sig som konstnär så skall man ut i arbetslivet. Är man så sjuk som denna herre, skall man givetvis ha annan hjälp så man klarar sig.

Angående min egen konst så hade det ju inte varit stor poäng att skriva anonymt om jag samtidigt visade mina konststycken. Inte för jag tror att du känner till dem ändå.

Victor Estby sa...

Du skulle nog inte få särskilt mycket svensk konst med ditt drömsamhälle. Förutom möjligen din anonyma då. Men anonym konst gör sig ju inte så bra på scenen, i bokhandeln eller på museerna. Annars kan vi ju båda istället försöka kämpa för att konstnärer får bättre villkor, så att de, liksom alla andra, kan leva på sitt arbete.

Anonym sa...

Jag klarar mig utmärkt utan en stor del av den svenska konsten. Bara bra om det försvinner lite av den gamla kultureliten för att skapa utrymme för nya förmågor.

Sen har jag inget emot att kämpa för bättre vilkor för samtliga i samhället som försöker skapa något. Såväl konstnärer som småföretagare. Det är svårt för många att leva på vad de skapar i detta land.

Victor Estby sa...

Det finns nog anledningar till att så få människor som engagerar sig så mot skatter inte skapar någon bestående konst. De har för begränsad fantasi.

Avilan sa...

Victor, du har inte lyckats förklara varför en specifik yrkesgrupp ska ha en inkomstgaranti, när ingen annan ska ha det.
VARFÖR är det fel att en person som inte kan försörja sig på det han eller hon gör måste utbilda sig / söka annat jobb? Om jag inte hittar något jobb som passar min utbildning måste jag ju söka ett annat jobb som jag kan klara av.
Även en konstnär kan säkert jobba på McDonalds eller skura toaletter för att få ihop pengar att betala hyran för.

Jag håller dessutom med "Anonym" att ditt exempel är helt missvisande. Om något så visar ju ditt exempel hur djupt orättvist detta system är. Det handlar ju egentligen om adelsprivilegier som de högre stånden nu förlorar och därför gnäller över.

/Stefan Eriksson

Victor Estby sa...

Städare och McDonald's-arbetare behövs lika mycket som konstnärer. Många konstnärer jobbar och har jobbat med sådana arbeten också. Men problemet är att du, Stefan, och vår anonyme vän inte ser konstnärer som yrkesmänniskor. Dessutom yrkesmänniskor som arbetar med andra saker samtidigt därför att de inte kan försörja sig på sitt arbete. Jag har så pass stor respekt för städare att jag inte tror att vem som helst gör det jobbet bra. Du verkar ha en ganska obehaglig syn på lågstatusyrken. Om man nu är verksam konstnär - varför ska man inte kunna försörja sig på det? Och när nu villkoren för de flesta konstnärer är så knappa varför ska de inte få sin ålderdom tryggad och kanske några slantar till som tack för vad de åstadkommit? Att prata om adelsprivilegier är ju löjligt. Begriper du inte hur lite pengar det handlar om för samhället? Du och vår anonyme vän har fel fokus. Ni vill inte se var de stora pengarna finns. Var finns de verkligt orättvisa klyftorna i vårt samhälle? Inte är det mellan städare och konstnärer.

Avilan sa...

Det verkar som om du har fått i princip allt om bakfoten:

1. Problemet är att både jag, "Anonym" och de flesta andra svenskare faktiskt just ser konstnärer som yrkesmänniskor. Det är du som vägrar se konstnärer som sådana och istället vill att dom skall vara en "speciell" kategori som inte ska behöva arbeta för sitt uppehälle.
Om man har en sådan krävande "konstnärlig process" att man "inte kan" arbeta ens halvtid med något annat så kanske man inte är väldans bra som konstnär betraktat? Bryts kreativiteten, skapelselusten och koncentrationen så fullständigt så har man fel yrke till att börja med.

2. Om en yrkesarbetande människa inte kan få ihop tillräckligt med pengar trots att dom arbetar så finns flera val:
Byt jobb
Ta ett extraknäck
Utbilda sig
Gå till socialen
Gift sig rikt
Det är ju faktiskt så att i genomsnitt inte ens en tredjedel av svenska folket får jobb inom det område de har studerat till. Varför ska just konstnärer vara speciella?

3. Jag har inga problem med "lågstatusyrken". Jag använde exemplen på dessa yrken därför att ett flertal kulturarbetare / konstnärer har hävdat att dom "inte kan" något annant och "inte kan" få ett jobb.

4. Du förstår inte att detta är en principfråga! Det spelar ingen roll att det bara är 157 människor det handlar om! Den faktiska kostnaden för samhället är FULLSTÄNDIGT irrelevant i sammanhanget.

Victor Estby sa...

1. Du visar tydligt att du inte har ingen aning om hur en konstnärs arbetesprocess ser ut.

2. Samma som 1.

3. Har jag svarat på tidigare.

4. Principer ska man vara försiktig med. Och principer har bara de som har råd att ha sådana. Du börjar låta som Hans Alfredsons fabrikör Höglund i Den enfaldige mördaren. När en fattig torpare, Månsson, lämnar tillbaka pengarna han är skyldig, trots att han är utblottad, kastar fabrikören pengarna i elden med repliken: "Månsson ska inte tro att jag bryr mig om den här skitsumman, det är inte det. Det är principen."

Arbetare sa...

Det är väldigt enkelt: om socialister vill ge socialistiska "konstnärer" livstidslön, så borde de betala det själva.

Men givetvis är de för lata, för giriga, och för arroganta för det. Jag har ingen lust att betala för att någon halvkompetent mupp som dränker kors i urin eller ritar muhammedbilder på hundar eller leker psykfall på en bra ska finansieras av min lön. Det är svårt nog att försörja familjen som det är.